- Project Runeberg -  Svensk uppslagsbok / Första upplagan. 12. Gustav IV Adolf - Hillel /
455-456

(1929-1955) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hamilton, 10. Lady Emma (Hart) - Hamilton, 11. Sir William - Hamilton, 12. Sir Ian

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

HAMILTON

G. Romney: Backant. Målning med
Lady Hamilton som modell.

som till gengäld betalte Grevilles skulder. I
Neapel kom hon snart att spela en betydande
roll, i sht sedan H.8) 1791 genom giftermål
legaliserat deras förhållande. Hennes skönhet
och friska, impulsiva väsen gjorde henne till
medelpunkt i stadens sociala liv, och hennes
”attityder”, ett slags plastiskt mimiska
föreställningar, väckte oerhörd beundran — bland
andra, som vittnat härom, är Goethe. Genom sin
vänskap med drottning Marie Caroline blev
Lady H. även en politisk faktor av vikt,
förmedlade drottningens förbindelser med England och
tog entusiastisk del i de upprörda händelserna
1799—1800. Under Lord Nelsons vistelse i
Neapel blev hon dennes älskarinna; när H.8) 1800
hemkallades från Neapel, reste hon med maken
och älskaren till England och levde efter H.9:s
död 1803 samman med Nelson, med vilken hon
hade två döttrar. Efter Nelsons död råkade hon
genom sina extravaganser i fattigdom, satt
t.o.m. bysatt ett år men lyckades 1814 fly ur
England från sina fordringsägare. Hon avled
1815 i Calais i djupaste misär. — Litt.: J.C.
Jeaffreson, ”Lady H. and Lord Nelson” (2 bd,
1887); W. Sichel, ”Emma, Lady H.” (1905);
E.H. Moorhouse, ”Nelson’s Lady H.” (1906; sv.
övers. 1907). C.

11) Sir William H., filosof (1788—1856),
f. i Glasgow, idkade studier där och i Oxford,
först verksam som advokat, prof, i Edinburgh,

1821 i historia, 1836 i logik och metafysik. —
Sina utgångspunkter tager H. i Reids och den
skotska skolans filosofi, vilken han strävar att
förena med Kants. Blott det betingade och
ändliga kan vara föremål för mänsklig kunskap.
Att tänka är över huvud att betinga (to think is
to condition), då varje omdöme förbinder ett
subjekt med ett predikat, varmed relativiteten
av allt tänkande är given. Alla våra tids- och
rumsbestämningar, allt graderande och
fastställande av orsaker visa sig likaledes
underlagda relativitetens lag. Schellings och Cousins
djärva försök att filosofera utifrån det
obetingade el. absoluta äro därför förfelade. —
Likväl omfattar H. den ”naturliga realismens”
lära om en av vårt medvetande oberoende
värld, liksom vi enl. honom ock behöva tron
på ett obetingat väsen, vilket därvid tänkes i
analogi med vårt eget; hans kritiska
relati-vitetslära utmynnar därmed i en täml. okritisk
behovsfilosofi. På den formella logikens
område införde H. den omstridda läran om
pre-dikatets kvantifikation och genomförde
därmed radikalt omfångslogiken (se Logik och
Omdöme). För psykologiens vidkommande
uppställde han bl.a. lagen om association
mellan del och helhet (law of redintegration),
vilken senare närmare utvecklats av H. Höffding.
H:s verksamhet som filosofisk skriftställare
och univ.-lärare blev för lång tid ett kritiskt
livande ferment i engelsk filosofi; hans
grundtankar fullföljdes av H. Mansel, åt
religionsfilosofiens håll, av Th. S. Baynes, åt logikens,
samt utvecklades även av J. Veitch och N.
Porter. — Skrifter: ”Discussions on
philoso-phy and literature, education and university
reform” (1852; 3 ed. 1886), ”Lectures on
meta-physic and logic” (4 bd, 1859—60) samt H:s
ed. av Th. Reids verk (2 bd, 1856). — Litt.:
J. St. Mill, ”Examination of Sir W. H:s
philo-sophy” (6 ed. 1889); J. Veitch, ”H.” (1882); A.
Nyman, ”Rumsanalogierna inom logiken”. A.N.

12) Sir lan Standish Monteith H., engelsk
militär (f. 1853), officer vid inf. 1872, överste
1891, generalmajor
1899, generallöjtnant
1901, general 1907
och avsked 1919. H.
deltog i kriget mot
Afganistan 1878—80
och mot boerna 1881,
där han svårt
sårades vid Majuba, samt
vidare i fälttågen i
Egypten 1884—85
och Burma 1886—87.
Efter huvudsaklig
tjänstgöring i Indien

— 455 —

— 456 —

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Jul 20 22:34:20 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svupps/1-12/0284.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free