Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hammershus - Hammershöi, 1. Vilhelm - Hammershöi, 2. Svend - Hammerstein-Equord, Curt von
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HAMMERSTEIN-EQUORD
väldigt kärntorn (”manteltorn”), som ännu
vid 1800-talets början hade sina 6 våningar
och sitt dubbla tälttak kvar. Därbredvid låg
en av korsvalv täckt kyrka. Vid muren reste
sig två runda hörntorn. En yttre ringmur gick
omkr. hela klippan. Till borgområdet leder
från ö. en på spetsbågar (av tegel) murad
brygga. H. spelade en stor roll i fejden
mellan konungen av Danmark och ärkebiskopen,
särsk. på 1200- och 1300-talen. Det intogs
slutl. 1522 av Kristian II och pantsattes till
lübeckarna. Dessa återställde de förstörda
befästningarna och byggde nya hus (i tegel).
Slutl. uppfördes under 1600-talet flera nya
murar och hus, men fästningen motstod icke
svenskarnas angrepp under krigen på
1640-och 50-talen. Efter denna tid och särsk.
under 1700-talet råkade borgen i förfall. Under
1800-talet ha flera gånger konserveringar
utförts. — Bild se pl. vid art. Bornholm. E.W.
Ha’mmershöi. 1) Vilhelm H., dansk
målare (1864—1916). H. var en egenartad
personlighet och har blivit världsbekant särsk.
genom sina interiörstämningar, där även de
vardagliga, döda tingen förlänats poetiskt liv.
Hans egendomligt sordinerade, nästan
avfärgade skala och halvt drömmande uppfattning
framträdde redan i porträttet av systern i
svart mot en vit dörr, varmed han
debuterade på Charlottenborgutst. i Köpenhamn
1885. Bilden — nu i Hirschsprungska saml.
— förbigicks vid akad:s stipendieutdelning,
och vid ett par senare utst. blevo H:s
målningar rentav refuserade av censuren. Fallet
utnyttjades konstpolitiskt äv oppositionen och
blev en bidragande orsak till stiftande av
”Den frie Udstilling” 1891. — H. och hans
konst lämpade sig emellertid föga till
agita-tionsnummer. Utmärkande för konstnären voro
tillbakadragenhet, meditativ känslighet för
nyanser och en viss smakens förnämhet, vilka
egenskaper gjorde honom skygg för livets
bullrande, påträngande effekter. I stället
skapade han sig en isolerad värld av vemodigt
avdämpat behag. Rummen i de gamla
stilfulla Köpenhamnshus, han under årens lopp
bebodde, inredde han särdeles spartanskt
med gammaldags möbler av ren och enkel
karaktär. Vid återgivandet av dessa ”stille
Stuer” höll sig H. nära verkligheten men
undvek allt genremässigt. Hans sensibilitet, som
var i släkt med hela den trötta och
överförfinade fin de siècZe-stämningen hos målare
som Whistler, Carrière och Mathijs Maris
(även befryndad med kamraten Julius
Paul-sens sundare valörkänslighet), kunde nöja sig
med några få, monumentala linjer, ett par
solfläckar från ett fönster el. ljusspelet över
en vit dörr, som öppnade sig mot tystnaden.
Hustruns svartklädda gestalt, som, sedd från
ryggen, ofta togs med i rumsmotivet, blev mera
en symbol för stillheten än ett levande väsen.
Denna världsfrämmande, något melankoliska
interiörkonst med ingredienserna tomhet och
gråhet — starkt avvikande från danskarnas
vanliga Hygge — närmade sig under H:s
kulminationsår efter sekelskiftet stundom ett
torrt maner. H. intresserade sig då mest för
linjekompositionen och tecknade vanl. strängt
i detalj. Vad själva färgen el. tonskalan
angår, så lyckades H. under nämnda period
blott sällan uppnå den om Vermeer van Delft
o.a. 1600-talsholländare minnande smältan i
de mera brett och naivt målade
ungdomsarbetena. Starkare färginslag hade han svårt
att harmoniera, vilket jämte förkärleken för
grönaktig karnation av många tyddes som en
ögats anomali. Däremot skapade han under
sina sista levnadsår ett skisserande
fläckföredrag av nästan rent grått, där hans sinne för
ljusets valörer åter triumferade. —
Porträtten av hustrun, modern och
konstnärskam-raterna höra till H:s mest inspirerade ting;
nämnas må den stora, originella gruppbilden
(”Stövlebilledet”) av Bindesböll, Karl Madsen,
Willumsen, Holsöe och den unge Svend H.
kring ett bord med två brinnande ljus (1901)
i Thielska galleriet. Märkligt okonventionella
äro också naketmålningarna. H:s enkelt sedda
landskap och välkomponerade
arkitekturbilder, vanl. med grått som huvudton, befästa
hans ställning som representant för
danskhetens finaste sidor. H. blev tidigare uppskattad
i utlandet än i Danmark, där hans konst dock
påverkade andra målare, ss. Peter listed och
Ejnar Nielsen. Vid den internationella
konst-utst. i Rom 1911 erhöll han en av de fem
huvudpremierna på 10,000 lire. — Litt.: S.
Michaèlis & A. Bramsen, ”V.H.” (1918). H.G-e.
2) Svend H., den föregåendes bror,
konstnär (f. 1873), har, dock med mindre
färgtalang än brodern, fortsatt i dennes fotspår
som målare av gammal arkitektur. Även
genom keramik och bokband har H. gjort sig
känd. H.G-e.
Ha’mmerstein-Equord [-Jtäln-e’kvårt], Curt
von, friherre, tysk militär (f. 1878), officer vid
inf. 1898, överstelöjtnant 1920, överste 1925,
generalmajor 1929, general av inf. 1930. H. var
vid krigsutbrottet 1914 kapten och vid krigets
slut major i generalstaben. Han övergick i det
nya tyska riksvärnet och var 1921—29
stabs-chef vid 3:e fördelningen. Från Vn 1930 är han
näst rikspresidenten högste befälhavare över
tyska armén. E.Bz.
— 489 —
— 490 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
