Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hamstersläktet - Hamstra - Hamsun, Knut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HAMSUN
Hamstersläktet, Crice’tus, ett släkte av fam.
råttdjur (se d.o.). Hamstrarna äro klumpiga
djur med korta ben och kort svans samt
försedda med stora kindpåsar. De tillhöra urspr.
Asiens och Östeuropas stäpper. Den vanliga
Hamster, Cricetus cricetus. Efter Brehm.
hamstern, C. crice’tus, har spritt sig därifrån
till Mellaneuropas ”kulturstäpper”, åkerfälten.
Den är talrik i ö. Europa och Mellaneuropa
n. om Alperna och sprider sig alltjämt v. ut.
Färgen är ovan gråbrun med gula fläckar vid
skuldrorna, undersidan svart. Längd med
svansen 30 cm. Hamstern är allätare. Den gräver
underjordiska gångar, som mynna i ett flertal
kammare, av vilka några tjänstgöra ss.
visthus-bod. I dessa förvaras vinterbehovet av säd och
ärter, vilket kan uppgå till 50 kg. På gr. av
detta behov att samla vinterförråd, hamstra
(se d.o.), gör den stor skada, där den
förekommer talrikt. Den ligger i vinterdvala. Köttet är
välsmakande, och skinnet användes till
pälsverk. — Andra arter, vanl. hänförda till
särskilda undersläkten, förekomma i Sydryssland,
Asien och på Balkanhalvön. Y.Ln.
Hamstra (efter ty. hamstern, till djurnamnet
hamster), ett under världskriget inkommet ord,
i sht i tidn.-pressen: hänsynslöst och ofta i
strid mot gällande förordningar uppköpa stora
förråd av livsförnödenheter o.d. för att trygga
sin egen försörjning el. samla och gömma
metaller, mynt o.d. E.H.
Ha’msun, Knut Pedersen, norsk förf. (f. %
1859). H., som blivit Nordlands specielle
skildrare, stammar i själva verket från en typisk
mellannorsk bygd, Gudbrandsdalen. När han
var 3 år gammal, flyttade hans far, som var
skräddare i Lom, för att finna en bättre
utkomst till Nordland, där han förvärvade
gården Hamsund på Hamaröy, strax s. om
Lofoten. Gårdsnamnet går igen i Hamsun. H:s
barndoms- och ungdomsår voro hårda och
prövande. Han fick tidigt hjälpa till hemma,
kom 9 år gammal i tjänst hos en morbror, som
höll honom strängt, 1873 var han ett år
bodbiträde i Gudbrandsdalen, hade samma
anställning i Nordland, livnärde sig en sommar
som gårdfarihandlande, gav sig i
skomakar-lära, var biträde åt en länsman, skötte en tid
en skola. Redan nu gjorde sig H:s litterära
anlag gällande; han läste vad han kom över
och skrev också själv, först i följetongsstil
(”Den Gaadefulde. En Kjærlighedshistorie fra
Nordland”, 1877), sedan med Björnson som
förebild (”Bjørger. Fortælling”, 1878). — 1879
lämnade H. Nordland för att på ett lån å 1,000
kr. på allvar försöka sig som skriftställare.
Det misslyckades. Han fick åter för
levebrödets skull ge sig ut i praktiskt arbete, var 1880
—82 vägarbetare, varefter han begav sig till
Amerika för att pröva lyckan. Det blev åter
svåra år. En lungblödning drev honom hem
1884, men efter att fruktlöst ha försökt slå
igenom som förf, i Kristiania återvände han
1886 till Amerika, där han av ekonomiska skäl
åter tidvis fick gå i kroppsarbete. I
Min-neapolis gjorde han sig uppskattad som
journalist och litterär föredragshållare. 1888
återvände H. till Europa, närmast Köpenhamn,
1880-talets litterära centrum i Norden. Genom
ett i ”Ny Jord” nov. s.å. anonymt infört
avsnitt ur romanen ”Sult”, en självbiografisk
skildring av svältåren i Kristiania, väckte H.
stort uppseende i den litterära världen. Norge
hade fått en ny stor diktare. Innan ”Sult”
utkom som bok 1890, hade H. stärkt
uppmärksamheten kring sitt namn genom ”Fra
Amerikas Aandsliv” (1889), en svidande kvick
vidräkning med tidens vanliga uppskattning av
Amerika som frihetslandet, och den politiska
broschyren ”Lars Oftedal” (s.å.). — Med
”Sult” och i några tidskr.-artiklar hävdade H.
ett nytt diktideal. Genom sitt starka
betonande av fantasiens betydelse för diktaren och
förkastande av naturalismens moraliserande
samt sitt krav på fördjupad psykologisk
analys och därav betingat känsligare språk kom
H. att i norsk litteratur representera den o.
1890 runt om i Europa framväxande
oppositionen mot naturalismen. I föredrag och
artiklar angrep han häftigt de stora norska
diktarna, av vilka dock Björnson delvis var föremål
för hans höga uppskattning. I politiskt
avseende framträdde han som ytterlighetsman.
I sina närmaste romaner lät H. en manlig
huvudperson, överkänslig, idérik, passionerad,
duka under för en spetsborgerlig, egoistisk,
på yttre framgång inriktad miljö. Nederlaget
gäller särsk. det erotiska. Litterära
inflytanden från Dostojevskij, Nietzsche och
Strindberg kunna urskiljas. Aktuell polemik drives
genom hjältarna. ”Mysterier” (1892) väckte
— 505 —
— 506 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
