Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Handbörd - Handbörds kontrakt - Handdelat blad - Handdocka, handstöt, jungfru - Handeck - Handel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HANDEL
kvkm. skogsmark. V. delen är en kuperad
skogsbygd, ö. delen tillhör
Kalmarsundsslät-ten. Berggrunden består huvudsaki. av
graniter och porfyrer, de lösa jordlagren av
sten-bunden morän och sand samt något lera. 1920
levde 52,8% av befolkningen av jordbruk med
binäringar (2,8% av skogsbruk), 27,i % av
industri och hantverk (3,4 av metall- och
maskinindustri, 3,4 % av jord- och stenindustri, 7,» %
av trävaruindustri). H. tillhör Aspelands och
Handbörds domsaga samt H:s kontrakt. J.C.
Handbörds kontrakt i Växjö stift, omfattar
Handbörds hd, 5 pastorat: Högsby och
Fågelfors; Långemåla; Fagerhult; Kråksmåla;
Fli-seryd. ^-C.
Handdelat blad, se B 1 a d, sp. 41.
Handdocka, handstö t, jungfru, inom
byggnadsindustrien använt redskap för
ned-stötning av gatsten mot underbädden,
nedslag-ning av spånt, stampning av betong etc. Den
senare sortens h. kallas dock oftare
betong-stöt, och termen i trängre mening avser
endast det redskap, som användes vid
stensätt-ning. H. äro av olika storlekar, 1-, 2- och
4-mans, beroende på tyngden. En 1-mans h.
till nedstötning av gatsten bör väga o. 40 kg.
H. ha i senare tid såväl vid gatstenssättning
som betongstampning ersatts av stötmaskiner
(se d.o.). G.Trs.
Handeck, vattenfall i Schweiz, se A a r e.
Handel är den verksamhet, som består i att
åstadkomma omsättning av nyttigheter (se
d.o.). H. föreligger således alltid i en el. annan
form, då en nyttighet mot avtalat vederlag
övergår från en ägare (säljaren) till en annan
(köparen). I mera inskränkt bemärkelse
användes begreppet som beteckning för den
självständiga verksamheten att köpa och sälja (med
vinst) utan att bearbeta de nyttigheter, som
omsättas. Enl sistn. strängare definition skulle
exempelvis jordbrukarnas och industriidkarnas
inköps- och försäljningsverksamhet ej
betecknas som h. i eg. mening. Språkbruket är i detta
avseende vacklande; jfr t.ex.
yrkesbenämningen handlande (som ju endast avser den
fristående h.) med begreppet utrikeshandel (som
även innefattar jordbrukarnas och
industriernas direkta export och import). — Med
avseende på föremålet för h:s verksamhet kan
följande indelning göras: 1) h. med varor, 2)
h. med penningar och värdepapper
(bankrörelse, se Bank) samt 3) h. med fast egendom.
Som en 4:e grupp skulle kunna nämnas h.
med rättigheter (t.ex. patent). Då ordet h.
användes utan närmare bestämning, avses i de
flesta fall h. med varor.
Den självständiga h:s uppgift är ytterst
att sammanföra producenterna med
konsumen
terna. I vissa fall kunna dessa visserligen
komma i förbindelse med varandra utan någon
förmedling (se nedan), men i regel är det
nödvändigt, att en el. ofta flera fristående
mellanhänder träda emellan. Då det gäller avsättning
av t.ex. matvaror, som ej tåla lagring, är
mellanhändernas huvudsakliga uppgift att
åstadkomma en hastig och smidig distribution
till konsumenterna. I andra fall består h:s
viktigaste verksamhet i att ombesörja varans
förflyttning från en ort till en annan. Som
kostnaderna såväl vid inköp som i fråga om
transport m.m. i allm. ställa sig lägre, ju större
kvantitet ett köp avser, blir det i regel mera
lönande för konsumenten att vända sig till
köpmän, som kunna taga hem större partier, än
att själv rekvirera en mindre kvantitet från en
avlägsen producent. Den ej ovanliga
föreställningen, att varorna onödigtvis fördyras genom
mellanhänder, är säkerligen i många fall
felaktig, ehuru den naturligtvis någon gång också
kan vara riktig. Vid h. mellan avlägsna
länder, t.ex. i fråga om kolonialvaru-h., är det
tvärtom nödvändigt, att flera mellanhänder
användas, ty detaljhandlaren kan sällan köpa så
stora partier, att ett direkt inköp blir
ekonomiskt. Motsvarande gäller även för de mindre
producenterna: det blir sällan lönande för dem
att träda i förbindelse med avlägsna
konsumenter, utan här kommer den självständiga h.
dem till hjälp ss. u p p s a m 1 a r e. Slutligen
må även nämnas h:s betydelsefulla uppgift
som regulator för prisbildningen. De på
större handelsplatser uppkommande
marknadspriserna för världshandelsartiklarna komma i
stort sett att gälla överallt på gr. av h:s
pris-utjämnande tendens. I fråga om sådana varor,
som av producenterna utbjudas ojämnt under
året men som av konsumenterna ständigt
efterfrågas (t.ex. spannmål o.a. varor, vilkas
produktion är beroende av årstiderna), åstadkommer
h genom att varorna lagras och utbuden
jämnare fördelas en väsentlig minskning av
prisfluktuationerna.
Organisation. H. är numera så
gott som överallt en (i stort sett) fri näring.
Ett undantag är Sovjetrysslands h., som i
likhet med andra näringar regleras av staten.
Principen om h:s frihet innebär dock ej, att
statsmyndigheterna stå främmande för
näringslivet; tvärtom finnas i de flesta länder
vittomfattande statsorgan med uppgift att tillgodose
h. och näringslivet i övrigt. Beträffande
officiella och halvofficiella institutioner till h:s
tjänst hänvisas till spec. uppslagsord, bl.a.
Handelsdepartement,
Kommerskollegium, Konsulatväsen och Han
delskam m are.
— 517 —
— 518 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
