Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Handelskompanier - Handelskorrespondens - Handelskrig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HANDELSKORRESPONDENS
des Indes, sedan ostindiska, Senegal-, kinesiska
och San Domingo-kompanierna förenats med
det) tjänade som underlag för Laws (se denne)
finanspolitik. I Danmark grundades bl.a. ett
ostindiskt (1612) och ett Guineakompani (1658
—85). I Sverige, kapitalfattigt och utan
starkare inhemsk företagsamhet, kommo
regeringens initiativ och intresset från utländska,
främst holländska och engelska kapitalister,
vilka sökte placering för sitt kapital, att sätta
sin prägel på h.-bildningen. Utom
exportkompanierna (koppar- och tjärkompanierna),
privilegierade resp. 1619 och 1648, grundades
för kolonialhandel 1626 Generalhandels- el.
Söderkompaniet (se d.o.) på initiativ av Wilhelm
Usselinx, grundaren av holländsk-västindiska
kompaniet, samt Afrikanska kompaniet (se
d.o.) (1649—67), på initiativ av Louis De Geer.
Båda förde en tynande tillvaro och lågo under
i konkurrensen med holländarna; kolonisa
-tionsförsöken misslyckades samt avslutades
definitivt genom freden i Breda 1667. Även det
1731 oktrojerade Ostindiska kompaniet (se d.o.)
startades med utländskt kapital. Det var även
på dylikt anläggningssökande holländskt
kapital, utestängt från kolonihandeln i hemlandet,
som det bekanta österrikisk-ostindiska
kompaniet i Ostende (se Ostendekompaniet)
1718—31 var grundat. — Mot 1700-talets slut
voro de stora h:s tid förbi. Samtidigt som deras
administrationskostnader stego, främst genom
att deras politiska apparat (trupper, fästningar
o.d.) måste utbyggas, trängdes deras handel
tillbaka genom tjänstemännens egenhandel och
genom privathandel (”interlopers”). Samtidigt
minskades den indiska handeln i sin helhet i
betydelse (se Ostindiska kompanier).
— Litt.: P. Bonnassieux, ”Les grandes
compag-nies de commerce” (1892); G. v. Schmoller, ”Die
Handelsgesellschaften des 17—18 Jahrh.” (i
”Jahrbuch für Gesetzgebung, Verwaltung und
Volkswirtschaft,” 17, 1893); E. Heckscher,
”Merkantilismen” (1931). P.N-m.
Handelskorrespondens [-ä’ns el. vanl. -a’gs],
brevväxling mellan köpmän. Under tidernas
lopp har h. erhållit en från vanligt skriftspråk
ganska avvikande stil, framförallt präglad av
den rikliga förekomsten av merkantila termer
och uttryck, ofta internationella. Ganska ofta
urartar h. (särsk. i mindre skolade brevskrivares
händer) till en yrkesjargong, där onödiga
hövlig-hetsfraser (”Edert ärade” i st.f. ”Edert brev”
o.s.v.), stereotypa och otympliga
inlednings-och avslutningssatser (t.ex. ”.... och förblir
jag under tiden högaktningsfullt....”, ”....
och tecknar jag i avvaktan på Edert v. svar
högaktningsfullt....”) undanskymma det
väsentliga i brevet. Påverkan från främmande
språk är mycket vanlig, ofta till förfång för
det egna språket, t.ex. i uttryck som ”jag är
fri att offerera Eder” (i st. f. ”jag tager mig
friheten att offerera Eder”), ”vi äro införstådda
med Eder” (i st. f. ”vi äro överens med Eder”)
o.s.v. Ett modernt affärsbrev bör vara
avfattat på vårdad normalprosa, får gärna
innehålla vedertagna fackuttryck och bör vara klart
uppställt (gärna med rubriker, utvisande
brevets innehåll). Stilen hålles vanl. opersonlig,
men under inverkan från U.S.A. förmärkes
numera en viss tendens till personligare och
livligare uttryckssätt, vilket säkert ofta kan
medföra, att brevet gör större verkan. — Som
läroämne vid våra merkantila
undervisningsanstalter intar h. i allm. en framträdande
ställning; detta gäller hos oss särsk. i fråga om
den utländska h. vid den högre undervisningen.
Bland använda läroböcker må nämnas: för sv.
h. läroböcker av A. Holmqvist och V.
Beckman; för tysk h. av E. Hägg och av G.
Wid-beck; för engelsk h. av Afzelius-Rahmn; för
fransk h. av A. Ahlström; för spansk h. av A.
Ahlström och av E. Högdahl. Vhgn.
Handelskrig, gemensam benämning för de
åtgärder, som under krig vidtagas dels för
förstöring av den fientliga statens handelsfartyg
i dessas egenskap av flytande territorialdelar,
dels för avskärande av fiendens
sjöförbindelser. H:s syfte är att bryta fiendelandets
ekonomiska och allmänna motståndsförmåga,
varför dess effektivitet i första hand blir
beroende av landets avhängighet av
sjöförbindelserna. Den rättsliga grunden för h. får sökas
dels i den oskrivna rätten, dels i Haag- och
Londonkonferensernas allmänt erkända
principer för sjökrigföringen. Enl. dessa är all
fientlig egendom, som påträffas i öppna sjön,
uppbringningsbar, vare sig den är privat el.
statsegendom. Vidare äro neutrala fartyg,
vilka driva sådan trafik, som innebär ett direkt
ingripande i krigets gång el. understödjande
av den fientliga staten el. vilka föra
krigs-kontraband (se d.o.) el. söka intränga i
blockerad hamn, föremål för uppbringning och
beslag efter enl. fastställda regler utförd
prejning (se d.o.) och visitering av en krigförande
stats sjöstridskrafter. De metoder, som
komma till användning i h., äro: kryssarkrig,
ubåts-h. och handelsblockad.
Kryssarkrig föres på öppna havet, varhelst
sjöhandeln går fram ,och utföres ant. av kryssare
el. till örlogsfartyg utrustade handelsfartyg.
Uppbringat fartyg må, sedan besättningen och
skeppshandlingarna bärgats, tillintetgöras. H.
med ubåtar saknar rättsgrund såtillvida,
att kravet på besättningarnas bringande i
säkerhet icke av dem kan uppfyllas. Under
— 551 —
— 552 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
