Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hansen-Jacobsen, Niels - Hansens Musikforlag, Wilhelm - Han-shui - Hanslick, Eduard - Hans och Greta - Hansom cab - Hansson, Holger(t) - Hansson, Josef - Hansson, Anders Johan - Hansson, Ola
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HANSENS MUSIKFÖRLAG
kvinnoskepnad). Av senare arbeten märkas
”Tiden och människan” (1910), byster av förf.,
ss. Aakjær, Johannes V. Jensen. H. är också
keramiker, och hans arbeten i bränd, glaserad
lera ha väckt uppmärksamhet för det originella
i dekoration och färgbehandling. M Bjn.
Hansens Musikförlag, Wilhelm, grundlagt
1857 av Jens Wilhelm Hansen (1821—1904),
fortsatt under större former av sönerna Jonas
Wilhelm Hansen (1850—1919) och Alfred
Wilhelm Hansen (1854—1923), ledes nu av den
sistn:s söner Asger Wilhelm Hansen
(f. 1889) och Svend Wilhelm Hansen
(f. 1890). 1879 uppgingo musikförlagen C. C.
Lose samt Horneman og Erslev och
Hofmusik-handeln i firman, som även upprättat filialer
i Leipzig, Stockholm, Göteborg, Malmö, Oslo
och Bergen. Förlaget har eget nottryckeri och
var till för kort tid sedan absolut ledande
inom dansk musikförläggarverksamhet; det har
utg. även en mängd sv., norsk och finsk musik.
E.A.
Han-shui, se H a n-k i a n g.
Hanslick, E d u a r d, österrikisk
musikskriftställare (1825—1904), jur. d:r, i österrikisk
statstjänst, arbetade samtidigt som
musikanmälare (”Wienerzeitung”, ”Presse”, ”Neue freie
Presse”), 1861—95 prof i musikhistoria och
musikestetik vid univ. i Wien, utgav en mängd
studier och kritiker men blev särsk. bekant
genom sitt verk ”Vom Musikalisch-Schönen”
(1854; 15 Aufl. 1922). I denna ganska korta
skrift gör H. upp med den äldre
musikestetikens åsikter om musikens väsen och mål,
understryker tonkonstens rent musikaliska
uppgifter och underkänner dess ”måleriska” sida,
vid vilken särsk. 1700- och början av
1800-talet hade lagt så stor vikt. H:s motståndare
placerade därefter H. i de längst gående
formalisternas led, i det att man ansåg H:s skrift
som ett angrepp på innehållsestetiken, vilket
den helt visst också var, ehuru från H:s sida
dock icke menad som en strävan att fullst.
utrota begreppet ”innehåll” i musiken. För H.
smälta form och innehåll i musiken samman
till en enhet, vars beståndsdelar blott i teoretisk
diskussion kunna skiljas åt. I sina studier och
kritiker, i vilka han visar sig som en av
Wag-ners bittraste motståndare, ger H. en rad
spirituella översikter över tidens musikliv och
visar sig i sitt språk som en av tidens finaste
stilister. — Litt.: R. Schäfke, ”E.H. und die
Musikästhetik” (1922). E.A.
Hans och Greta, opera av den tyske
tonsättaren Humperdinck, text efter Grimms sagor
av Humperdincks syster. Verket var urspr.
bestämt för en privat krets men gjorde så stor
lycka (Weimar 1893), att det efter hand blev
bekant över hela Europa (Stockholm 1895,
Köpenhamn 1897). E.A.
Hansom cab [hä’nsam kä’b], tvåhjulig engelsk
droska, se Cab.
Hansson, Holger(t), målare (d. 1627),
arbetade 1603—0.1622 vid sv. hovet, utförde trol.
övervägande dekorativa uppdrag men även
porträtt, ss. av konungarna Erik XIV och
Johan III. Ett Gustav Adplf-porträtt av H. ligger
till grund för V. Trauthmans stick i
kyrko-bibeln 1618. Gustav Adolfs uppdrag åt H.
vittna om konungens konstintresse. Sålunda
önskade han 1615 att med en av H. tecknad
framställning av Augdows belägring som
förebild göra en beställning av tapeter utomlands.
K.E.S.
Hansson, Josef, talman i bondeståndet
(1707—84). Ägare till flera säterier, gårdar
och sågverk i Kinds hd, valdes 1740 till
riksdagsman för detta hd, var medl. av
bondeståndet vid alla riksdagar till frihetstidens slut
(utom 1769/70, då valet underkändes med den
motivering att H. innehade säteriegendom) och
anhängare av mössorna, besegrade Olof
Håkansson vid talmansvalet 1765; 1771 var
han åter talman. P.N-m.
Hansson, Anders Johan, målare (1769—
1833), elev av L. Pasch, senare influerad av
Wertmüller, 1805—09 ritmästare vid Lunds
univ. H. arbetade huvudsaki. som porträttör i
olja och miniatyr, men målade även historiska
och religiösa motiv. Han är företrädd i
Nationalmuseum (Wicanderska saml.),
Konst-akad. och Lunds univ:s saml. G.S.
Hansson, Ola, förf. (12/n 1860—28/9 1925).
Bondson från den sydskånska slätten, hade H.
på ett smärtsamt sätt
sitt känsloliv bundet
vid sin hembygd; den
gamla rustgården i
Hönsinge, där han
föddes, är
utgångspunkten för hans
förf.-skap. Väckt av
A. U. Bååths poesi,
publicerade han
under sin skoltid i Lund
anonymt sin första
diktcykel,
”Sydskånska bilder”, i
Malmötidn. ”Nya Skåne” 1880.
Hembygden såg han redan genom minnets slöjor,
som ett förlorat paradis. Med ”Dikter” (1884)
framträdde han som en av Det unga Sveriges
män; social olustkänsla och darwinistisk
naturkänsla präglade såväl hans poesi som
de slättbyhistorier och studentlivsskisser,
han samtidigt skrev på prosa. Sin stil fann
— 623 —
— 624 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
