- Project Runeberg -  Svensk uppslagsbok / Första upplagan. 12. Gustav IV Adolf - Hillel /
625-626

(1929-1955) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hansson, Ola - Hansson, Nils

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

HANSSON

han först, då förf.-skapet kopplats in på den
sidolinje till naturalismen, som i Danmark
representerades av H. Bang, V. Topsöe och J.P.
Jacobsen, i Frankrike av P. Bourget: det var
icke samhällets sjukdomar utan landskapets
melankoliska stämningsliv och
människosjälens fördolda anatomi, som intresserade förf,
till den skånska naturlyriken i ”Notturno”
(1885) och de erotiska stämningsanalyserna i
prosaboken ”Sensitiva amorosa” (1887). Dessa
H:s två mästerverk från ungdomstiden blevo
oförstådda el. förhånade. Hans fatalistiska
mystik kulminerade i novellsaml. ”Parias”
(från 1888), vars huvudtes är förbrytarnas
oansvarighet. — Vid denna tid träffade H. sin
blivande maka, Laura Mohr, och Aug.
Strindberg, två bekantskaper, som markera ett
genombrott i hans utveckling; genom dem lärde
han känna Nietzsche. En period av stegrad
produktivitet följde: 1889 skrev han ”Ung
Ofegs visor” och ett par av novellerna i
”Kärlekens trångmål” (1892) och fullbordade på
sin bröllopsresa 1893 ”Tidens kvinnor”. Efter
att 1890 ha bosatt sig vid Berlin verkade han
som germansk kulturkritiker, bekämpande den
nordiska problemlitteraturen (Brändes, Ibsen)
och den tyska naturalismen. Huvudverket från
denna period, den självbiografiska romanen
”Resan hem”, utmynnande i bondeevangeliet
från J. Langbehns (se denne) ”Rembrandt als
Erzieher”, tillkom i huvudsak 1892.
Upplösningen av den för båda parter betydelsefulla
vänskapen med Strindberg, som s.å. flyttat
till Berlin, och avvecklingen av det
nietzschean-ska övermänniskoidealet kunna utläsas av de
verk, H. utgav efter det han våren 1893 slagit
sig ner i den bajerska landsorten: essayboken
”Tolkare och siare” (på norska 1893), romanen
”Fru Ester Bruce” (1893) och berättelserna i
hans sista och mest själfulla novellsamling,
”Vägen till livet” (1896); ”Före giftermålet”
(från 1894) och ”En uppfostrare” (1895)
fortsatte den realistiska linjen från
studentlivs-skildringarna i ”Resan hem”, och i ”Kåserier i
mystik” (1897) utmynnade det
psykofysio-logiska intresset från ”Sensitiva amorosa”.
Mystikern H. var åren kring sekelskiftet — en
mörk övergångsperiod i hans förf.-skap —
katolsk konvertit. — Under det sista kvartseklet
av sitt liv var han en rotlös resenär, jagad av
sina förföljelseidéer genom ett flertal av
Europas länder. Efter 1900 hade han återvänt till
versen (”Dikter på vers och prosa”, 1901, ”Det
förlovade landet”, 1906, ”Nya visor”, 1907, ”På
hemmets altare”, 1908, ”Folkens visor”, 1911,
samt de postuma saml. ”Tio år i
hövdinga-tider”, ett jätteverk tillägnat Lunds studentkår,
och ”Korta resebrev”); dränkta i denna diffusa

ymnighet ligga de finaste pärlorna i hans
lyrik. I periferien av hans förf.-skap ligga
vidlyftiga historiska arbeten om Brantöme,
Marguerite de Valois m.fl.; en central ställning
intaga däremot de sista prosaböcker, han
utgav, ”Rustgården” (1910) och ”Psyke” (1922),
den förra en skildring av fädernegården på
slätten, den senare en filosofisk
trosbekännelse. Sitt livs odyssé slutade H. i Buyukdere
utanför Istanbul; genom Lunds studentkårs
försorg återbördades hans stoft åt hemlandet
och gravsattes 28/s 1926 i Lund. H. var från
1911 innehavare av Frödingsstipendiet.
”Samlade skrifter” utgåvos i 17 bd 1919—26; ”Psyke
och Hemma” 1925, ”Ur minnet och dagboken”
s.å. samt ”Slättbyhistorier” 1927, utg. av Emy
Ek; ”Efterlämnade skrifter i urval”, 5 bd, 1928
—32, utg. av Hj. Gullberg. — Litt.: E. Ek,
”O.H.” (1925); E. Ekelund, ”O.H:s
ungdomsdiktning” (1930). Hj.G.

Hansson, Nils, jordbruksekonom (f. 8/«
1867). Efter folkhögskole- och
lantmannaskole-kurs å Vilan mottog
H. 1891 eget
jordbruk i Tottarp nära
Vilan, genomgick
Alnarps
lantbruks-inst. 1895—96 och
var därefter lärare å
Vilans
lantmannaskola till 1907, då
han blev
föreståndare för
husdjurs-avd. vid Centralanst.
för jordbruksförsök.
Med den danska, i

stark utveckling varande animaliska
produktionen inom jordbruket som föredöme arbetade
H. med stor framgång särsk. för en ökad och
förbättrad mjölkproduktion. Han organiserade
1898 den första i Sverige arbetande
kontrollföreningen och har sedan oavbrutet varit den
ledande kraften för denna verksamhet inom
landet. Ett viktigt led häri var bestämmande
av fodermedlens näringsinnehåll m.m. samt
undersökningar ang. fodermedlens relativa värde,
publicerade i Centralanstaltens berättelser. De
därpå byggda normerna för husdjurens
utfodring äro antagna icke blott i Sverige utan
även i andra länder. H. var 1917—19 led. av
Folkhushållningskommissionen, 1917—18 ordf,
i Produktionskommittén och 1918—22 i
Od-lingskommittén; jordbruksminister 1920—21;
fil. hedersd:r vid Lunds univ. 1918. — Bland
H:s skrifter märkas ”Handledning för
kontrollassistenter” (1901, flera senare uppl.),
”Kontrollföreningarnas arbetsfält” (1905, flera senare
uppl.), ”En lönande ladugårdsskötsel” (1904, 7

— 625 —

— 626 —

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Jul 20 22:34:20 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svupps/1-12/0377.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free