Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hansteen, 1. Christopher - Hansteen, 2. Aasta - Hanstholm - Hanström, Bertil - Hanswurst - Hantel - Hants - Hantverk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HANSTHOLM
men, där hans studier äro epokgörande;
hans ”Untersuchungen über den
Magnetis-mus der Erde”, 1 (1819), blevo emellertid aldrig
fullbordade, då H. i Gauss funnit en
efterföljare, som syntes honom ha större
förutsättningar för arbetet. H. innehade en mängd
offentliga uppdrag och var bl.a. chef för Norges
geografiske opmaaling; jämte dansken H. C.
örsted och svensken Berzelius intog han länge
obestritt en ledande plats bland Skandinaviens
naturforskare. 1823 grundade han jämte några
kolleger ”Magazin for Naturvidenskaberne”.
1859 utkom hans ”Reise-Erindringer” (sv.
övers. 1861). C.
2) A a s t a H., den föregåendes dotter (1824—
1908), verksam framförallt för ”kvinnosaken”,
kämpade i agitatoriska föredrag och
tidskr.-art. för sin ofta förlöjligade uppgift (G.
Hei-berg har i ”Tante Ulrikke” skildrat hennes
upplevelser som föredragshållarinna). Efter
en vistelse i Amerika 1880—89 fann hon dock
mera förståelse i hemlandet. H. utgav
”Kvin-den, skabt i Guds billede” (1878, 2 udg. 1903),
”Kristi kirke i det nittende aarhundrede”
(1897). C.H.-E.
Hanstholm, fyrplats, mistsignal- och
radio-fyrstation på Jyllands n.v. udde, Danmark.
Hanström, Bertil, zoolog (f. 20/ii 1891),
1920 fil. d:r vid Stockholms högsk., 1918 e.o.
lektor vid Landskrona gymnasium, 1925
docent och 1931 prof, i zoologi vid Lunds univ.,
har i sina talrika arbeten huvudsaki.
behandlat evertebraternas nervsystem och sinnesorgan,
särsk. synsinnet. Bland H:s skrifter märkas
bl.a. ”Vergleichende Anatomie des Nervsystems
der wirbellosen Tiere” (1928). H. har
företagit studieresor till biologiska stationer så väl
inom som utom Europa och medarbetar
under sign. B.H-m i ”Svensk uppslagsbok”. O C-n.
Ha’nswurst [-vorst], narren i 1600-talets och
det tidigare 1700-talets tyska drama
(Haupt-und Staatsaktionen, se d.o.) och stående figur
i det gamla tyska lustspelet (Hanswurstiad), den
improviserande folklige putsmakaren, som
ännu driver sitt spel i marionetteatrar och
kasperskåp, första gången nämnd i den 1519
utkomna lågtyska bearbetningen av ”Das
Nar-renschiff” (se S. B r a n t) och införd på scenen
1573. H. blev under 1730-talet utsatt för
häftiga angrepp av J. C. Gottsched och Caroline
Neuber (se dessa) och försvann småningom
från scenen. Bland H:s berömda framställare
må nämnas ”den siste H.”, wienaren Gottlieb
Prehauser (1699—1769). H. fick senare
försvarare i bl.a. Lessing (”Hamburgische
Dra-maturgie”). G.K-g.
Hantel (från Ity. hantel, till hand, hand),
1—5 kg:s tyngder, vanl. av gjutjärn, användes
under den fristående gymnastiken för att öka
svårighetsgraden och därigenom medföra
kraftigare verkan. H:s mittparti består av en smal
stång (ofta omlindad med tråd el. läder samt
inuti försedd med en fjäderanordning),
avpassad för handens grepp. Ytterdelarna bestå
av klotformade el. tillplattade tyngder. Den
vid tyngdlyftning använda h. har en längre
mittelstång och större ändtyngder. O.K-gh.
Hants [hänts], engelskt grevskap, se
Hampshire.
Hantverk, i vidsträckt mening: yrkesmässig
produktion, som väsentligen utföres med
handen och under användande av enklare
redskap; i inskränkt bemärkelse: en produktion,
som utan anlitande av mellanhänder direkt
till kundkretsen försäljer de av företagaren
(hantverksmästaren) med hjälp av hans
gesäller (se d.o.) med egen hand och utan större
kapital framställda alsterna. — H. går liksom
all ekonomisk verksamhet tillbaka till den
äldsta forntiden. Om h. hos naturfolken och den
hos dem utbildade yrkesfördelningen, se
nedan. I antikens städer drevs en omfattande
hemtillverkning genom yrkeskunniga slavar,
den s.k. oikos-hushållningen, likaså på
storgodsen inom lantbrukets binäringar, men i
städerna funnos även fria hantverkare, ofta
sammanslutna i föreningar, colle’gia opi’ficum,
senare genom statens medverkan i
auktoriserade korporationer. De medeltida storgodsen
uppvisa från 700-talet en talrik hantverkarstam
såväl å konungens och stormännens gårdar
som särsk. inom klostren, där
yrkesskickligheten, även bland munkarna, var högt
uppdriven och spred sig till städernas h. — Den
medeltida staden som centrum och
marknadsplats för omgivande landsbygd bildade en
lämplig jordmån för h:s utveckling, ty här
förelåg i den slutna ekonomiska kretsen de
gynnsammaste betingelserna för arbete på
beställning. Urspr. ofria yrkesmän från godsen,
blevo hantverkarna i städerna sina egna
herrar. Det utmärkande kännetecknet för
medeltidens h. voro skråna (se d.o.). Dessas
uppkomst infaller på 1100-talet, blomstringen på
1300—1400- och början av 1500-talen. Urspr.
voro flera h.-grenar förenade i ett skrå, men
snart hade varje h. sitt eget skrå. Om h. på
landsbygden i Sverige se Gärningsman.
Sedan 1500-talet råkade flera h. i beroende av
köpmän (förläggare), därigenom att
hemmaarbetet vann insteg. Andra h. hotades sedan
1700-talet genom införandet av moderna
mekaniska hjälpmedel (maskiner, ångkraft,
järnvägar) och undanträngdes av storindustrien
(vävare, spinnare). Redan på 1700-talet möta
de nu så brännande frågorna om skyddande
— 631 —
— 632 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
