- Project Runeberg -  Svensk uppslagsbok / Första upplagan. 12. Gustav IV Adolf - Hillel /
633-634

(1929-1955) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hantverk - Hantverksföreningar - Hantverksinstitut

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

HANTVERKSINSTITUT

av h mot storindustrien. Mot vad som före
spåtts, har dock h. särsk. inom vissa
produktionsgrenar förmått hävda sin plats, och enl
senast tillgängliga siffror sysselsätter h. en
avsevärd del av befolkningen (se nedan). Från
början fria yrken, blevo h. under skrånas tid
slutna yrken, och först genom den nya
nä-ringslagstiftningen, i Sverige 1846 och 1864, ha
de åter blivit fria. En enkel anmälan till
magistrat el. länsstyrelse är nu nog för erhållande av
tillstånd idka h. Drives detta med tillhjälp
av endast hustru och hemmavarande barn,
kräves ej ens anmälan. — Litt.: H.
Hilde-brand, ”Sveriges medeltid”, 2 (1894); G.
Haze-lius, ”Om h.-ämbetena” (1906); C. Nyrop,
”Bidrag til vor Haandværkerstands Historie”
(1914); S. Hansson, ”Ur skomakareyrkets
historia” (1919); R. Berg, ”Det danske
Haand-værks Historie” (s.å.); J. Agri, ”Bland
yrkesmän i gamla dagar” (1930); art. ”Handwerk”
och ”Gewerbe” i ”Handbuch der
Staatswissen-schaften”. E.K.

Den sv. industristatistiken drar gränsen
mellan industri och h. vid företag, som i regel
sysselsätta minst 10 arbetare. I det moderna
näringslivet är gränsen emellertid i många fall
ytterst svårbestämbar, och med den moderna
teknikens utveckling ha åtskilliga h.-yrken
blivit så att säga industrialiserade. De av K.m:t
påbjudna periodiska h.-räkningarna ha efter
1915 icke ägt rum, enär det insamlade
materialet visade sig vara alltför ofullst. Man har
sålunda f.n. endast folkräkningarnas
yrkes-uppgifter att hålla sig till vid bedömandet av
h.-klassens numerär. Enl. 1920 års
folkräkning visade det sig, att h. torde kunna sägas
vara huvudnäring i Sverige för o. 360,000 per
soner, varav 64,000 voro självständiga
företagare, 286,000 arbetare samt o. 10,000
verkmästare. E.Br.

Hos naturfolken är det på lägre stadier
vanligt, att var och en själv tillverkar sina
redskap och vapen, husgeråd o.a., varvid
emellertid en skarp arbetsfördelning mellan könen
iakttages. Dock söker man även på lägre
stadier gärna byta till sig artefakter av särsk.
skickliga individer, och småningom komma
flera att övervägande ägna sig åt sådan
tillverkning, varigenom början till ett h.-stånd
uppstår. Genom att någon viss folkgrupp är i
besittning av naturförekomster, som saknas
hos andra, el. förstå att tillverka något, som
andra ej kunna, har en stam- el. ortsindustri
uppstått. Denna är hos primitiva folk
vanligare än individuellt bedrivna yrken.
Verkliga hantverkare känna vi dock från åtskilliga
naturfolk, t.ex. hos nordvästindianerna
(båtbyggare, träsnidare, korgflätare) och hos
neg

rerna, där smide ofta bedrives yrkesmässigt.
De olika yrkena värdesättas socialt högst olika,
och särsk. intaga smederna en särställning,
omgivna av en viss vidskeplig fruktan, som än
lett till förakt, än till vördnad. Genom det
olika anseende yrkena få och genom att de
ofta ärvas i samma familj, kunna även hos
naturfolk verkliga h.-kaster uppstå, t.ex. i
Polynesien. G.B-r.

Hantverksföreningar. Då skråväsendet i
Sverige avskaffades 1846, infördes obligatoriska
fabriks- och hantverksföreningar, som skulle
övertaga vissa av de gamla skrånas mera
allmännyttiga funktioner. Då fullst.
näringsfrihet sedermera infördes 1864, upphörde dessa
obligatoriska h., men ett flertal av dem levde
kvar i form av frivilliga sammanslutningar,
bibehållande den gamla benämningen
fabriks-och h. Sedan denna tid ha åtskilliga av de
gamla föreningarna upphört och nya ha
kommit i stället; till sin konstitution äro de
moderna h. väsentligt olika de gamla. H:s
huvudändamål är att vara ett gemensamt organ för
ortens hantverksidkare. Genom sammanträden
beredas medl. tillfälle att handlägga ärenden
rörande gemensamma och allmänna
yrkesintressen, utfärda gesällbrev för hos medl.
anställda lärjungar, tilldela förtjänta medl.
belöningar för visad yrkesskicklighet,
understödja yrkesskolor, utställningar m.m. H. äro
sammanslutna i en riksorganisation, Sveriges
hantverksorganisation (se d.o.).
Vid 1931 års slut funnos 215 h. med tillhopa
14,750 medl. Inom åtskilliga geografiska
områden, vanl. länsvis, ha h. sammanslutit sig i
hantverksdistrikt el. h a n
t-verksförbund, vilka dock ej ingå som
ett led i Sveriges hantverksorganisation. Vid
1931 års slut funnos 13 distrikt, omslutande
131 föreningar med tillhopa 8,303 medl. E.Br.

Hantverksinstitut. Det allmänna uppsving,
som karakteriserat hantverket i gemen under
de senare årtiondena, har helt naturligt
skjutit den frågan alltmer i förgrunden, huru
hantverket skulle kunna komma i åtnjutande av
den moderna teknikens framsteg och på så
vis dels kunna tillfredsställa tidens krav och
dels uthärda konkurrensen med storindustrien.
I detta syfte bildades 1922 H. i Stockholm på
initiativ av dels statsmakten och dels
Sveriges hantverksorganisation, vilken senare
sammanslutning även är inst:s ägare.
Verksamheten fördelar sig i huvudsak på följ, sätt:
anordnandet av mästarekurser inom skilda
fack och ämneskurser i speciella
hantverks-grenar, utgivande av yrkeshandböcker,
informationsverksamhet i förbindelse med eget
laboratorium samt fristående instruktionsföre

— 633 —

— 634 —

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Jul 20 22:34:20 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svupps/1-12/0381.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free