Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Han Yü - Hanö - Hanöbukten - Haoma - Hapag - Hapale - Haparanda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HAPARANDA
inlaga (ett berömt stilistiskt mästerverk) mot
kejsarens förkärlek för denna föll han i onåd
och räddades med knapp nöd till livet; till
straff förflyttad som prefekt till sydligaste
Kina, gjorde han där en stor civilisatorisk
insats. Hans talrika poem och essayer anses
som oöverträffliga stilmönster. B.K.
Hanö, ö utanför Listershuvud, Blekinge,
skild från fastlandet genom H.-sund, 4 km.
brett. H., som är 2,09 kvkm., 60 m. hög och
tillhör Mjällby s:n, är uppbyggd av en
röd-aktig, grovkornig, på en del ställen starkt
för-klyftad granit, mycket stenbunden och endast
på s.ö. sidan beväxt med buskskog (avenbok,
något alm och hassel samt rosor,
björnbärsbuskar och slån). På H. finnas 2 ganska väl
utbildade strandvallar, en på c:a 55 m. och
en på o. 9 m. höjd, angivande högsta marina
gränsen, resp, litorinahavets gräns. H. fick en
fast bosatt befolkning först i början av
1800-talet. Fiskläget Hanöläge hade 1929 264
inv., 62 yrkes- och 12 binäringsfiskare;
fångstens totalvärde var 143,780 kr. Hamnen
byggdes för statsmedel 1901—04, förbättrades
1913 och 1932, är 3 m. djup, vid inloppet 4 m.,
samt skyddad av 2 vågbrytare.
Livräddningsstation med raketapparat. På H:s högsta
B. Hanström foto.
Litorinahavets strandvall på Hanö. I
bakgrunden fiskläget.
Fyren på Hanö.
punkt Hanö fyr. — Litt.: J. Eriksson, ”H.”
(i ”Sveriges natur”, 1930). J.C.;Fr.E.;E.Hg.
Hanöbukten, bukt på Skånes ö. kust, mellan
Hanö och Stenshuvud.
Hao’ma, i iransk religion en reningsdryck,
beredd av en växt av släktet Ephedra (se d.o.),
vars beredning och kultiska användning noga
beskrives i Avesta. H. har i den vedisk indiska
religionen en motsvarighet i soma (se d.o.).
Th.P.
Hapag, se H a m b u r g-A m e r i k a-1 i n j e n.
Ha’pale, ett släkte kloapor (se d.o.).
Haparanda (fi. Haaparanta, eg. aspstrand)
stad i Norrbottens län, vid Torne älv, 2 km.
ovanför dess mynning i Bottniska viken; 3,12
kvkm., därav 2,82 land; 2,509 inv. (1932; 1920
voro 39,4% av befolkningen finsktalande). H.
är uppbyggd på den flacka stranden, som
sluttar svagt ned mot älven, och har inom den eg.
staden ett i stort sett regelbundet kvadratiskt
gatunät; de yttre, endast spritt bebyggda
delarna ha en mera oregelbunden stadsplan. Ung.
mitt i staden ligger torget, som skäres av
Köp-mansgatan och Torggatan och vid vilket
stadshuset (med stadshotellet), samskolan och
Statens småskoleseminarium (för utbildning av
lärare och lärarinnor vid småskolor och mindre
folkskolor i de finsktalande församlingarna,
inrättat 1874) ligga. Nytt lasarett och
epidemisjukhus. Husen äro låga och omgivna av
trädgårdar; stadens största byggnad är
stationshuset. Vid mynningen av Köpmansgatan ligger
en liten stadspark utmed älven. Nedertorneå
ganska obetydliga kyrka är även stadskyrka.
På kyrkogården avtäcktes 1919
Invalidmonumentet till minne av 205 österrikare, 11 tyskar
och 3 turkar, som avledo under
invalidtransporterna under världskriget. N.n.ö. om staden
ligger Torneå (fi. Tornio), skilt från H. endast
genom sankmark och en liten rännil, som blott
vid högvatten för nämnvärt med vatten. De
båda städerna förenas sedan 1930 genom en
— 637 —
— 638 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
