Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hantverksinstitut - Hantverksorganisation - Hantverksskolor - Hantverksskolor för blinda - Hantverkssocietet - Hantverksstämmor - Hantverksämbete - Hantzsch, Arthur - Hanum - Hanuman - Hanusch, Ferdinand - Hanveden - Hanväxt - Han-yang - Han Yü
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HANTVERKSORGANISATION
läsningar. Med undantag av
föreläsningsverk-samheten, som är ambulerande över hela
riket, är inst:s verksamhet förlagd inom egen
byggnad i Stockholm. Inst:s styrelse utses
gemensamt av Sveriges hantverksorganisation,
Kommerskollegium och Skolöverstyrelsen. E.Br.
Hantverksorganisation [-Jo’n], se Sveriges
hantverksorganisation.
Hantverksskolor, se Lärlings- och
yrkesskolor.
Hantverksskolor för blinda. Blindskolorna
mottaga elever i åldern 7—14 år. För dem,
som blivit blinda efter sistn. tid och önska
erhålla undervisning i något hantverk el.
handarbete samt läsning och skrivning av
blindskrift, finnas av Staten upprättade el.
understödda hantverksskolor, en i Kristinehamn för
män (externat) och en i Uppsala för kvinnor
(internat). Undervisningen är avgiftsfri;
in-ackorderingskostnaden bestrides av den blinde
själv. För skolan i Uppsala är denna 250 kr.
pr år, för skolan i Kristinehamn o. 800 kr.
För utbildningen vid den senare skolan
Jämnas i vissa fall bidrag från Staten. G Ek.
Hantverkssociete’t. Mot 1700-talets slut
förekomma bredvid skråämbetena vissa
sammanslutningar, benämnda h., däri även till
hant-verksämbeten ej anslutna borgare voro
representerade. H:s uppgift var att gagna staden
och det hantverkande borgerskapet
gemensamt. Representanterna voro oftast högt
betrodda män i borgerskapet och väl förfarna i
allmänna ärenden. H:s ordf, var talmannen
för hantverksklassen inom borgerskapets
äldste. Avgifter till h. erlades av samtliga
hantverkare i staden. De vid skråväsendets
upphörande 1846 påbjudna hantverksföreningarna
kunna med hänsyn till bl.a. detta förhållande
betraktas som h:s arvtagare. E.Br.
Hantverksstämmor. 1919—21 anordnade
Kommerskollegium med statsbidrag bekostade
allmänna h., omfattande föredrag,
diskussioner, specialutställningar, studiebesök i
verkstäder m.m. Det 1922 upprättade
Hantverksin-stitutet synes numera ha ersatt bl.a. även dessa
sammankomster. E.Br.
Hantverksämbete. Sammanslutningen av
privilegierade mästare inom samma skrå kallades
vanl. ”ämbetet”. Sålunda talade man om
sko-makarämbetet, skräddarämbetet etc. I denna
egenskap voro h. dessa gamla
hantverkskorpo-rationers kärnorganisation, som såväl utåt
som inåt hade att sörja för skråets heder och
anseende. Uttryckt i moderna ordalag skulle
man kunna säga, att ämbetenas uppgifter i
huvudsak voro 1) den yrkesekonomiska, i det
man reglerade arbetstillfällena, kontrollerade
arbetskvaliteten och gemensamt anskaffade
rå
materialen, 2) sjuk- och
begravningskasseverk-samhet, 3) judiciell verksamhet, i det
förtroendemännen voro skiljemän i vissa inre tvister,
och slutl. 4) att ägna tillbörligt intresse åt den
sällskapliga sidan av skråets verksamhet.
Antalet mästare i ämbetet var urspr. växlande,
men småningom uppstodo ”slutna” ämbeten,
däri ett visst antal led. ej fick överskridas.
Ämbetets styrelse utgjordes av åldermannen och
två — i större ämbeten stundom flera —
bi-sittare. Den eg. styrelsen och förvaltningen
låg emellertid i åldermannens händer.
Bisittar-nas verksamhet var i detta hänseende i
huvudsak rådgivande och ställföreträdande. De fingo
dock i likhet med åldermannen svärja
ämbets-ed. Ämbetet stod under överinseende av
stadens magistrat, och för att ämbetets stämma
skulle vara beslutgiltig, erfordrades bl.a. att
någon magistratsperson var närvarande.
Protokoll och räkenskaper skulle dessutom föras av
en notarie från magistraten. En första
gemensam ”Ordning och skrå” för alla h. i riket
utfärdades 1669, vilken stadga med smärre
ändringar kvarstod till skråväsendets
upphörande 1846. E.Br.
Hantzscb, Arthur, tysk kemist (f. 1857),
prof, i Zürich 1885, i Würzburg 1893, i
Leipzig 1903, har utg. en mängd viktiga arbeten
i organisk kemi, särsk. rörande
diazoförening-ar, tautomera föreningar och pseudosyror,
varvid han i stor utsträckning använt
absorptions-spektra för bestämning av ämnenas
konstitution. Lj.
Hanum tøanam], även hanim och khanim
[zanim] (turk.), titel för turkiska damer, min
fru, min fröken. Jfr E f e n d i. G.Rqt.
Ha’numan, ind. myt., en mytisk apa, som
alltifrån eposets tid åtnjutit en synnerligen
utbredd gudomlig dyrkan i Indien. Spec.
spelar H. en framträdande roll i ”Ramayana”
(se d.o.). C.F.
Ha’nusch [-noj], Ferdinand, österrikisk
politiker (1866—1923), en av österrikiska
fackföreningsrörelsens ledare, sedan 1900
sekreterare i textilarbetarförbundet. I det
forcerade sociala lagstiftningsarbetet efter 1918 tog
H. verksam del och har bl.a. utarbetat lagarna
om 8-timmarsdag och driftråd. T.E-r.
Hanveden, se Södertörn.
Hanväxt, individ av enkönad växt, som bär
endast hanorgan (se d.o.); honväxt
motsvarande individ med endast honorgan (se d.o.). O.Gz.
Han-yang, stad i Kina, se H a n-k o u.
Han Yü, kinesisk statsman, lärd och förf.
(768—824), var en ivrig förespråkare för
kon-fucianismen gentemot den under hans tid
starkt gynnade buddismen. På gr. av en amper
— 635 —
— 636 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
