Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hardenberg, Friedrich Leopold von - Harder, Johan Jakob - Harder, Poul - Harderska körteln - Harderwijk - Hardie, James
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HARDIE
på fri vers och i extatiska, mystiskt religiösa
toner besjungande natten som det omedvetnas
urgrund, dödens och kärlekens moder. I
”Geistliche Lieder” förenas den schellingska
naturpanteismen med en varm, personlig
religiositet och Kristus-förtröstan; den rena,
innerliga psalmtonen skänker dessa dikter stort
poetiskt värde, och de ha bl.a. varit av
betydelse för Oehlenschlägers psalmdiktning. H:s
romantiska naturfilosofi, påverkad även av
Hemsterhuis och J. Böhme, kommer till
uttryck i sagofragmentet ”Die Lehrlinge zu
Sais”, och i ”Die Christenzeit oder Europa”
(1799, tr. 1826), inspirerad bl.a. av
Schleier-machers förkunnelse, framträder romantikens
svärmeri för mystiken, medeltiden och
katolicismen. H:s filosofiskt-estetiska reflexioner
och aforismer publicerades under titeln
”Blü-thenstaub” i ”Athenæum”. Sin största
berömmelse vann dock H. genom den ofullbordade
romanen ”Heinrich von Ofterdingen” (1799—
1800), ett av den tyska romantikens främsta
alster. Den är planlagd som ett romantikens
motstycke till Goethes av H. först beundrade,
sedan kritiserade ”Wilhelm Meister”. H:s
avsikt var att skildra människans stegvisa
utveckling och frälsning från jordelivets fjättrar,
romantikens eviga längtan efter poesiens
förverkligande. Hjälten i romanen färdas genom
poesiens och historiens alla skeden för att till
slut nå det poetiska livets fullkomning. Med
utgångspunkt från Fichtes viljefilosofi och
Schellings identitetslära finner H. jagets
suveränitet förverkligad endast i drömmen; i
romanen blir också världen dröm och drömmen
värld, det mystiska vardagligt och det
vardagliga mystiskt, skildringen är vävd av drömmar
och syner men samtidigt målmedveten och
välberäknad i sin stränga symbolism. Här
möter man också ”den blå blomman”,
symbolen för romantikens oändlighetslängtan. I
”Ofterdingens” hjälte har H. även givit ett
självporträtt; romanen är en bikt om
tråna-den och drömmen hos en romantiker, som
funnit sig själv men var vilsekommen i världen
och vardagen. H. är en av den tyska
romantikens största poetiska begåvningar, den mest
eteriske och överkänslige av alla i denna krets.
Mystiken var för honom en oemotståndlig drift
och exaltationen ett nära nog normalt
sinnestillstånd. Med sitt fina poetiska gehör och sitt
äkta skaldetemperament har han också kunnat
i diktens form ge bestående tolkningar av sitt
rika känsloliv. — H:s skrifter äro utg. av Fr.
Schlegel och L. Tieck (3 bd, 1803—46), av
I. Minor (4 bd, 1907; ny uppl. 1923).
Monografier och studier av E. Heilborn (1901), E.
Spenlé (1904), J. Minor (1911), K. Obenauer
(1925), R. Samuel (s.å.), H. Hesse & K.
Isenberg (s.å.). E.E-k.
Harder, Johan Jakob, tysk anatom
(1656—1711), med. d:r 1675, prof, i retorik
1678, i fysik 1686, i anatomi och botanik 1687,
i teoretisk medicin 1703, allt i Basel. H:s
vetenskapliga arbeten tillhöra huvudsaki. den
jämförande anatomien och den patologiska
anatomien, där han gjort ett flertal mycket
intressanta iakttagelser. H. utövade även en
mycket stor läkarepraktik. Hans namn är
knutet till ”den Harderska körteln”, en liten
körtel i ödlors och fåglars blinkhinna. T.H-n.
Harder, Poul Jesper, dansk geolog (1878
—1931), D:r phil. 1908, assistent vid Danmarks
geologiske Undersögelse 1900—11, docent i
geologi vid Polyteknisk Læreanstalt 1911. H:s
arbeten behandla särsk. Danmarks lösa jordlager
och deras ytförhållanden men även Danmarks
krita och tertiär samt deras fossil. K.A.G.
Harderska körteln, se J.J. Harder.
Ha’rderwijk [-vaik], stad i prov. Gelderland,
Nederländerna, vid Zuiderzee; 8,676 inv. (1926).
Det tidigare betydande fisket har numera
omöjliggjorts genom torrläggningen av
Zuiderzee. H. hade univ. 1648—1811. O.P.
Hardie [hä’di], James Keir, engelsk
arbetarledare (1856—1915). H., som till yrket var
gruvarbetare,
började 1878 att söka
organisera sina
kamrater. Han fick till
stånd lokala
organisationer och ledde
under stora
svårigheter ett antal
strejker. Själv uppbar
han intet arvode
från
fackföreningarna utan försörjde sig
med journalistik.
Sålunda utgav han från
1887 ”The Miner”, senare ”Labour leader”.
H:s politiska åskådning var till en början
liberal men blev snart socialistisk. Han
bekämpade därefter de liberala tänkesätt, som
härskade inom fackföreningsvärlden, och har stor
andel i att rörelsen blev socialistisk. 1893 var
H. en av stiftarna av Independent labour party
och var dess ledare 1893—1900. I parlamentet,
som han tillhörde 1892—95 och från 1900, var
han en tid ledare för det 1906 bildade Labour
party. — H. arbetade för att av
fackförenings-internationalen skapa en fredsgarant, som i
händelse av krig skulle proklamera
generalstrejk. Världskrigets utbrott bröt ned honom
fullst. — Litt.: W. Stewart, ”J.K.H.” (1921).
T.E-r.
— 657 —
— 658 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
