Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hardenberg, Eiler - Hardenberg, Karl August - Hardenberg, Friedrich Leopold von
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HARDENBERG
1543—44 länsherre på Malmöhus och 1544—51
på Gotland. Därefter kallades han till
hovmästare för tronföljaren, prins Fredrik. Denne
uppehöll sig från 1554 på Malmöhus, vilket
nu åter tillföll H. som förläning. Då Fredrik
1559 besteg Danmarks tron, utnämndes H. till
rikshovmästare. 1562 sändes H. i en
beskickning till Ryssland. Samtidigt med nordiska
sjuårskrigets utbrott framträdde emellertid en
brytning mellan konungen och H., som slutade
med att den sistn. 1565 miste sitt ämbete och
sina förläningar. — H:s brordotter, Anne H.
(d. 1589), är känd som föremål för Fredrik II:s
ungdomskärlek. Hon äktade 1573 Oluf
Mou-ritsen Krognos till Bollerup. E.Lö.
Ha’rdenberg [-bärk], Karl August, furst
von H. (1814), preussisk politiker (1750—1822).
Anställd i statstjänst
i Hannover 1770, i
Braunschweig 1782,
trädde H. 1791 i
preussisk tjänst och
blev 1792
administratör över
markgrevskapet Ansbach och
Bayreuth, där han
ledde förvaltningen i
liberal anda. 1795
undertecknade han
som preussisk
fullmäktig Baselfreden.
Vid Fredrik Vilhelm HI:s trontillträde 1797
medl. av kabinettet och 1804
utrikesminister, företrädde H. den neutralitetspolitik, som
syftade till Hannovers förvärv, men optimistisk
till sin läggning förstod han icke situationens
allvar och trängdes bort från utrikesledningen
av Haugwitz, som med Napoleon avslutade
fördragen i Schönbrunn och Paris 1805, vari
Preussen erhöll Hannover mot uppgivande av
sina sydtyska besittningar. På Napoleons
önskan blev H. avskedad. Efter Preussens
sammanbrott blev han visserligen 1807 åter
utrikesminister, men ett av Napoleons krav vid
freden i Tilsit var H:s tillbakaträdande. Under
intrycket av dessa händelser skärptes hans
statsmannaprofil. I Riga utarbetade han 1807
ett program för Preussens reorganisation,
”Ueber die Reorganisation des preussischen
Staates”. Han framträdde här som radikal
anhängare av de liberala frihets- och
jämlikhetsidéerna; endast genom reformer i denna
anda kunde Preussen räddas. Sedan Stein och
efter denne den svaga ministären
Altenstein-Dohna trätt tillbaka, kallades H. som
stats-kansler till ledningen av Preussens inre och
yttre politik (juni 1810). En livlig
reformverksamhet begynte. En skolad diplomat, var H.
smidigare än Stein, men dessutom rådde en
inre motsättning mellan de två statsmännens
reformprogram. H. bröt med Steins
självstyrelseprinciper och utvecklade förvaltningen i
byråkratisk-centralistisk riktning; hans
ekonomiska och sociala reformverksamhet var
radikalare än Steins. Skråna upphävdes, och
näringsfrihet infördes 1811, bönderna fingo rätt
att avlösa hoveriet och friköpa gårdarna,
judarna medborgarrätt 1812, och en allmän
grundskatt infördes. Samtidigt med dessa
reformer förberedde H. jämte Scharnhorst
Preussens förbund med Ryssland samt
omorganiserade försvarsverket. Efter Parisfreden
upphöjdes H. i furstligt stånd; jämte W. v.
Hum-boldt företrädde han Preussen på
Wienerkon-gressen. Fastän han åldrades snabbt, stod H.
efter freden ännu 7 år i ledningen för
staten; den absolutistiska restaurationspolitiken
förmådde han icke hålla stången. Det löfte
om en nationalrepresentation, som han förmått
Fredrik Vilhelm att avge 1815, fick han icke
se uppfyllt, och den en gång optimistiske
upplysningsmannen såg sig nödgad att ansluta
sig till den politik, som tog sig uttryck i
Karls-badbesluten, och deltaga i de Metternichska
stormaktskongresserna. Ranke har utg. hans
”Denkwürdigkeiten” från 1805—07 (5 bd,
1877). — Litt.: M. Duneker, ”Haugwitz und
H.” (2 bd, 1881—87); E. v. Meier, ”Die Reform
der Verwaltungsorganisation unter Stein und
H.” (2 Aufl. 1912); P. Haake, ”Der preussische
Verfassungskampf vor 100 Jahren” (1921).
P.N-m.
Ha’rdenberg [-bärk], Friedrich
Leopold von, tysk skald (1772—1801),
stammande från en
förnäm saxisk
bergsmanssläkt. Från det
pietistiska hemmet
kom H. 1790 till
Jena, där han
hänfördes av Schiller
och Fichte, och 1791
till Leipzig, där han
lärde känna F.
Schle-gel och genom
denne sammanträffade
med den
nyromantiska kretsen, varmed
han blev intimt förbunden; Tieck blev hans
närmaste vän. Samtidigt skötte han med
duglighet sin borgerliga syssla som auditör vid
saltverken i Weissenfels. Hans tidiga död
orsakades av lungtuberkulos. H. debuterade,
under skaldenamnet N o v a 1 i s, med
”Hymnen an die Nacht” (tr. 1800), inspirerade av
hans trolovade Sophie v. Kühns död, skrivna
— 655 —
— 656 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
