Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Harmonimusik - Harmoniorkester - Harmonisera - Harmonisk analys - Harmoniska punkter - Harmoniska sällskapet - Harmoniska toner - Harmonisk delning - Harmonisk figur - Harmonisk funktion
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HARMONISK FUNKTION
slaginstrument (således utan stråkinstrument);
även namnet på dylik orkester. I allm. är h.
identisk med militärmusik (se d.o.). F.S-l.
Harmoni’orkester, se Harmonimusik.
Harmonise’ra, förse en melodi med
motsvarande harmonier. Dessa böra vara korrekta
samt på ett akustiskt tillfredsställande och
karakteristiskt sätt tolka melodiens innebörd.
Jfr H a r m o n i 1 ä r a. F.S-l.
Harmonisk analys. 1) Fys. Ett förfarande
för sönderläggning el. uppdelning av en
sväng-ningsrörelse i en grundsvägning och dess
översvängningar. H. a. grundar sig på en
matematisk teori, angiven av J. B. J. Fourier (se
Fourierska serier). En apparat, som
användes vid praktiskt utföranre av en h. a.,
kallas en harmonisk analysator. —
En användning av h. a. har man t.ex. vid
ebb-flod-fenomenet. Vattenståndet på något ställe
vid havet företer dels mindre, tillfälliga
förändringar av oregelbunden art, dels och i
huvudsak periodiska variationer. H. a. har till
uppgift dels att upplösa de periodiska
variationerna i sina enklaste element, ”harmoniska
svängningar”, dels med hjälp av dessa
förut-beräkna vattenståndet. Särsk. räknemaskiner
ha konstruerats för att underlätta räknearbetet.
H. a. användes även på andra fenomen, mest
av meteorologisk natur. Framgången av en
prognos av ett fenomen enl. denna metod
beror på om de tillfälliga förändringarna äro av
underordnad betydelse. N.R-e; H-r.
2) Mus. Förutom åt undersökningen av ett
musikverks tematiska uppbyggnad har den
musikaliska analysen kommit att ägna allt
större uppmärksamhet åt de harmoniska
problemen. Detta med så mycket mera skäl, som
musikverkens stil (som det ju ytterst gäller
att tränga in i medelst analysen), i sht sedan
1600-talet, i hög grad präglats av harmoniken.
Den moderna musikpedagogiken bygger rentav
de teoretiska, särsk. de harmoniska och
kontrapunktiska, studierna på analysen. Emellertid
är det av vikt, att den h. a. aldrig förlorar ur
sikte, att all musikalisk analys ytterst skall
tjäna förståelsen av syntesen och att den h. a.
därför måste väcka sinnet för de enskilda
harmoniska ledens betydelse för det hela
(”funktion”, se d.o.). Ur denna synpunkt
vinner H. Riemanns på Rameau byggande
harmoniska funktionsteori ökad betydelse. — Litt.:
H. Grabner, ”Die Funktionstheorie Hugo
Riemanns und ihre Bedeutung für die praktische
Analyse” (1923) och ”Lehrbuch der
musikali-schen Analyse” (1926). F.S-l.
Harmoniska punkter, matem. Om fyra
punkter A, B, P, Q på en rät linje äro så belägna,
att sträckan AB är harmoniskt medium till
sträckorna AP och AQ (el. till BP och BQ),
sägas dessa fyra punkter vara h. p. Man säger
också, att P och Q dela sträckan AB
harmoniskt. En av delningspunkterna ligger mellan
A och B, den andra på sträckan AB:s
förläng-AP AQ
ning, och man har — = — (om sträckorna
BP BQ V
AP o.s.v. räknas positiva, oavsett riktningen).
H. p. spela stor roll i nyare geometri (se I n v
o-lution och Projektiv geometri). Ex.
på h. p.: 1) I varje
triangel dela
bissek-triserna till en vinkel
och dess sidovinkel
motstående sida
harmoniskt. 2) I varje
”fullst. fyrhörning”
(best, av fyra linjer,
som skära varandra i
sex ”hörnpunkter”, A, B, C, D, E, F å fig.) delas
en godtycklig ”diagonal” (AC å fig.) harmoniskt
av de båda andra (BD och EF å fig.). H-r.
Harmoniska sällskapet, en i Stockholm 1820
stiftad förening för uppförande av körverk med
orkester; ledare J. F. Berwald (för orkestern)
och I. A. Berg (körrepetitör). Under dess eg.
verksamhetstid (t.o.m. 1847) framfördes bl.a.
Haydns ”Skapelsen” och ”Årstiderna”,
Hän-dels ”Messias” samt Mendelssohns ”Paulus” och
”Antigone”. Sällskapets arbete övertogs 1860
av det s.å. grundade Nya harmoniska
sällskapet, vars stiftare och ledare voro L. Norman
och J. Günther och vilket 1880 i sin tur
uppgick i Musikföreningen (se d.o.). G.ÅL
Harmoniska toner (fra. sons harmoniques),
högre toner, som, mer el. mindre hörbara, ljuda
samtidigt med en ensam, på instrument
angiven lägre ton. Se övertoner. F.S-l.
Harmonisk delning, se Harmoniska
punkter.
Harmonisk figur, mus., tongrupp
uppkommande genom rörelse inom ett ackords toner,
varigenom dessa brytas uti tidsföljd.
Harmonisk funktion [-Jo’n] kallas i planet
en lösning A till differentialekvationen
a2 A a2 A _ 0
ax2^ ay2
a2 A d2 A a2 A
i rymden till —- -j––- -j - = 0. För en
ax* ay*-az2
h. f. kan man i allm. föreskriva dess värden
på randen av något område, inom vilket
funktionen därigenom blir bestämd. Till varje
h.f., A, i planet hör en ”konjugerad” h.f., B.
så att A + iB (i =1^—1) kan uppfattas som en
— 677 —
— 678 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
