Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hartmansdorff, August von - Harts - Hartselektricitet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HARTSELEKTRICITET
ning el. åtal föranledde H. att avgå som
hovkansler och därmed även ur regeringen, då
hans statssekreterareplats blivit besatt med C.
I. Heurlin. H. fick i stället posten som v.
landshövding i Kalmar och förflyttades 1841
till president i Kammarrätten. Här kommo
hans bästa egenskaper, hans målmedvetna
ordningssinne, hans outtröttliga arbetsförmåga
och hans sällsynta vederhäftighet, till sin fulla
rätt. Han innehade denna post till sin död.
Fr.o.m. 1840 års riksdag var H. på riddarhuset
de konservativas obetingat erkände ledare, med
överlägsen skicklighet och auktoritet
sammanhållande de stridiga viljorna, trots att han i
åtskilliga avseenden hyllade ganska subjektiva
åsikter, t.ex. i undervisningsfrågor. Slitningar
åstadkommos emellertid av att H. envist
fast-höll vid en av sin ungdomsdoktriner, att adelns
självskrivenhet som stånd borde upphöra.
Redan vid 1844/45 års riksdag motionerade han
om en representationsförändring i denna
riktning, men utan att vinna gehör. Med den sega
uthållighet, som var för H. karakteristisk,
återkom han vid 1850/51 års riksdag med sitt
förslag, nu ytterligare utvecklat till en omfångsrik
bokvolym, betitlad ”Förslag till sv.
folkrepresentationens ombildning”, innebärande ett
fem-ståndssystem med ett andligt, ett ämbets-, ett
borgar-, ett godsägar- och ett bondestånd, vilka
tillsammans skulle välja lika många medl. i
ett över- och ett underhus, samt därjämte
förslag till ny föreningsakt mellan Sverige och
Norge, till ny R.F., ny R.O. m.m. Den grundligt
genomarbetade utredningen väckte en oerhörd
sensation och bland adelns yngre konservativa
medl. en förbittring, som resulterade i att
deras ledare, Henning Hamilton, å deras vägnar
uppsade den gamla partichefen tro och lydnad.
H:s förslag föll, ”det mest betydande praktiska
inlägget från konservativt håll i
representationsfrågan” (E. Hildebrand). Vid riksdagen
1853 kunde man visserligen icke helt undvara
hans beprövade erfarenhet, men hans
ledareroll var slut. Under loppet av följ, riksdag
avled H.; från dödsbädden sände han
lantmarskalken en sista hälsning: ”Bed adeln ej
hålla så länge’ på sin självskrivna rätt, att den
icke någon nytta har av hennes uppoffring”.
— H. hade åtskilliga av den förbenade
byråkratens fel, och samtiden hade mycket att
anmärka på hans svagheter ■— ”en dum karl
med beläsenhet”, sade Tegnér i stridens hetta,
”en formalistisk ignorant”, förklarade Järta
—, men med sin utomordentliga
organisatoriska duglighet och sina hövdingaegenskaper,
sitt oförskräckta hävdande av efter grundliga
studier fattade ståndpunkter, sin sällsynta
pliktkänsla, patriotism och redbarhet framstår H.
obetingat som en av de allra mest betydande
offentliga personligheterna i det sv. 1800-talets
första hälft. — Litt.: H. Almquist i ”Hist.
tidskr.” (1916, 1918); H. Brulin, ”Anteckningar
ang. H:ska saml.” (i ”Meddelanden från Sv.
Riksarkivet”, N.F. I: 2:19—21, 1909). C.
Harts (ty. Harz, harts, kåda). Tekniskt
el. ”vanligt harts” avser i dagligt tal produkten
kolofonium, som erhålles ur kådan av
barrträd, där den förekommer som balsam,
d.v.s. löst i eterisk olja, i detta fall i terpentin.
Denna avdestilleras med vattenånga, och
återstoden torkas med högtrycksånga av c:a 200°,
då ett brunfärgat, amorft, vattenfritt h. erhålles,
som vid vanlig temp. är sprött och glasartat
men som mjuknar vid c:a 70° och bildar en
klar smälta vid 135°. Största mängden h.
kommer från Amerika och Frankrike. H. har
vidsträckt industriell användning huvudsaki. för
framställning av hartsolja och hartstvål (se
d.o.). — Bryggeriharts erhålles genom
hastig uppvärmning av h. till 300—325°,
varigenom h.-olja bortgår och en lättsmältare
återstod erhålles, som användes till
impregne-ring av ölfat. — Om h. i vidsträcktare
bemärkelse se H a r t s e r. Hundratals dylika med
synnerligen varierande egenskaper äro kända,
varav följ, äro de i tekniken vanligast
förekommande: akaroidharts, aloe, dyvelsträck,
bensoe, bärnsten, Dammar-h., drakblod, elemi,
guajak-h., gummilacka, kopal, mastix, myrra,
Peru-balsam, sandarak och storax (se d.o. och
Fernissa). — Konstharts el.
syntetiskt h. vinnes genom kondensation av enkla
kemiska föreningar, t.ex. genom inverkan av
formaldehyd på fenol (karbolsyra) i närvaro
av en stark syra el. alkali. L.H. Baekelands
forskningar över den alkaliska
kondensations-metoden voro banbrytande å detta område och
ledde till upptäckten av det tekniskt
synnerligen användbara materialet bakelit (se d.o.).
Andra liknande produkter äro ivorit och
ivorax. Som överlägsen ersättning för
naturlig kopal användes numera i allt större
utsträckning den av den tyske kemisten d:r Kurt
Albert uppfunna produkten albertol, även den
en kondensationsprodukt av fenol och
formaldehyd men löslig i bensol och feta oljor.
G a r d 1 i t e och santolite framställas
genom kondensation av toluolsulfonamider med
formaldehyd, äro anmärkningsvärt vattenklara
i färgen och ha därför funnit användning vid
framställningen av splitterfritt glas.
Världs-produktionen av konstharts befinner sig i stark
ökning och nya typer bringas oavbrutet i
marknaden. U.Bd.
Hartselektricitet, se Elektricitet, sp.
274.
— 713 —
— 714 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
