Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hartser - Hartsfenoler - Hartsfernissa - Hartsgall - Hartsgallmygga - Hartsgallvecklare - Hartsgångar, hartskanaler - Hartshorn, Vernon - Hertskitt - Hartsolja - Hartsoljefernissa - Hartssyror - Hartstvål - Hartsvin - Hartung, Fritz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HARTSER
Hartser, kem., äro amorfa, i vatten olösliga
men i vanliga organiska lösningsmedel lösliga
ämnen, vilka som sekret förekomma i de flesta
växter, i sht i barrträd (jfr d.o., E u c a 1 y
p-t u s, E 1 e m i m.fl.). H., som äro föga
utforskade, äro icke enhetliga föreningar och ha
uppkommit genom oxidation av eteriska oljor
och terpener. Huvudmängden utgöres ofta av
syror, hartssyror, vilka med alkali bilda s.k.
hartstvål. Vid smältning med alkali giva h. bl.a.
fenoler och oxisyror av bensolserien.
Huvudbeståndsdelarna i h. äro 1) resinotannoler,
hartsfenoler med garvämneskaraktär, 2)
resino-ler, hartsalkoholer el. -fenoler utan
garvämneskaraktär, 3) resinolsyror el. hartssyror, 4)
re-sener, indifferenta syrfattiga terpenliknande
ämnen, 5) glucoresiner, hartsestrar, vilka vid
hydrolys giva socker, och 6) resiner,
högmolekylära estrar. Efter sin sammansättning och
konsistens indelas h. i mjuka h. el. balsamer,
hårda h. el. eg. h. och gummi- el. slemhartser.
Med hänsyn till åldern särskiljer man recenta
och fossila h. (t.ex. bärnsten). Lj.
Farm. Flera h. ha medicinsk användning
och ingå som beståndsdelar i farmaceutiska
preparat, t.ex. kolofonium i häftplåster,
ammo-niakgummi och galbanum i gummiplåster,
jalapaharts i kolokvintpiller, aloe,
gummi-gutta och galbanum i aloepiller med
gummi-gutta, myrra i myrratinktur och myrrapiller
med järn, dyvelsträck i dyvelsträckdroppar.
J.H.
Hartsfenoler [-nå’l-], se H a r t s e r.
Hartsfernissa, se Hartstvål.
Hartsgall, nötstor, till väsentlig del av
utfluten hartsmassa bildad ansvällning å yngre
grenar hos tall, förorsakad av hartsgallvecklaren
(se d.o.). O.Gz.
Hartsgallmygga, se Gallmyggor.
Hartsgallvecklare, Eve’tria resine’lla, en
vecklarefjäril, vars framvingar, som ha en
spännvidd av o. 20 mm., äro svartbruna med
talrika, tättställda, blyglänsande tvärlinjer.
Bakvingarna äro brungrå. Den gulbruna el.
rödaktiga larven äter sig ända in till märgen
i unga tallskott. Kring ingångshålet avges ett
starkt utflöde av kåda, som formar sig till en
gallartad, ihålig knöl av ung. en hasselnöts
storlek, i vilken larven åtm. tidvis uppehåller
sig. Larven övervintrar två gånger, varefter
den förpuppar sig, vanl. i hartsgallbildningen.
Tallskotten bli genom larvens åverkan
försvagade och brytas lätt. H. har anträffats ända
upp i Lappland. E.W-n.
Hartsgångar, hartskanaler, hos
barrträd, Anacardia’ cæ m.fl. förekommande
långsträckta behållare med innehåll av harts. Detta
avsöndras från h. omgivande celler. O.Gz.
Hartshorn [hä’tshån], V e r n o n, engelsk
politiker (f. 1872), en av ledarna för
gruvarbetareförbundet, invald 1918 i underhuset som
representant för arbetarpartiet. H. tillhörde
Mac Donalds regering 1924 som
postmastergeneral och var lord privy seal i Mac Donalds
regering 1930—31. T.E-r.
Hartskitt är en blandning av harts och
salter, ev. med tillsats av terpentin, fett, vax el.
beck. Vissa h. bestå enbart av hartsfernissa.
H. är vid vanlig temp. fast och måste därför
vid bruket uppvärmas. H. tätar för vatten. Wk.
Hartsolja kallas den produkt som erhålles
vid torrdestillation av kolofonium (se Harts).
Under processens gång erhålles först p i n
o-lin (hartssprit, hartsessens), en tunnflytande
vätska med låg kokpunkt och sedan de högre
kokande egentliga h.: ljus, blå, grön och röd h.
H. renas genom behandling med svavelsyra,
tvättning med vatten samt omdestillering.
Pi-nolin användes som brännolja, lösningsmedel
för hartser och som billig ersättning för
terpentin. De egentliga h. användas som
smörjoljor, till billig trycksvärta samt i blandning
med pinolin, linolja, harts och färgstoff till
s.k. h.-färger. Med kalk ger h. en kalksåpa,
som användes till konsistensfett och löst i
mineralolja till bl.a. fluglim. U.Bd.
Hartsoljefernissa, se Hartstvål.
Hartssyror, kem., se H a r t s e r.
Hartstvål äro salter av hartssyror (se Har
t-ser). Alkaliföreningarna äro vattenlösliga och
framställas genom att värma vanlig harts i
natron- el. kalilut och sedan avkyla, ev. under
tillsats av salt, då h. avsätter sig som en seg
brun massa. Sådan h. användes som
tillsättning till billig tvål samt inom
pappersindustrien till limning av papper. Kalk- och
aluminiumföreningarna användas till
konsistensfett och lösta i terpentin och linolja el.
kinesisk träolja till fernissa (hartsoljefernissa).
Genom smältning av harts med metalloxider
erhållas metallresinat, t.ex. bly-, mangan- och
koboltresinat, vilka användas som sickativ (se
d.o.). U.Bd.
Hartsvin framställes särsk. i Grekland
genom att skaka ungt vin med kottar från
Alep-potallen (se d.o.). Den därvid lösta
terpen-tinen förhindrar vinets sura jäsning och gör
det sålunda hållbarare. Wk.
Ha’rtung [-orj], Fritz, tysk historiker (f.
1883), 1915 prof, i Halle, 1922 i Kiel, från 1925
i Berlin, har särsk. sysslat med nyare
författ-ningshistoria och utg. ”Hardenberg und die
preussische Verwaltung in Ansbach-Bayreuth”
(1906), ”Karl V. und die deutschen
Reichs-stände 1546—55” (1910), ”Deutsche
Verfass-ungsgeschichte seit dem 15 Jahrhundert” (1914;
— 715 —
— 716 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
