Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hartung, Fritz - Hartungar - Hartwig, Otto - Hartz, Nicolai - Hartzenbusch, Juan Eugenio - Haruder - Harun ar-Raschid - Harunobu, Susuki - Haruspex - Harv
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HARV
2 Aufl. 1922), ”Deutsche Geschichte 1871—
1919” (1920; 2 Aufl. 1924), ”Das
Grossherzog-tum Sachsen unter der Regierung Carl Augusts
1775—1828” (1925). [B.]
Hartungar, sagohist., se Haddingjar.
Ha’rtwig [-vi£], Otto, tysk biblioteksman
(1830—1903), bibliotekarie vid univ.-bibl. i
Hal-le 1876, överbibliotekarie 1884—98, ledde med
stor organisatorisk talang nybyggnadsarbetena
där, grundade 1883 den ledande tidskr.
”Zen-tralblatt für Bibliothekswesen” och har förf,
historiska avh. samt en självbiografi, ”Aus dem
Leben eines deutschen Bibliothekars” (tr.
1906). W.N.
Hartz, N i c o 1 a i Eeg Kruse, dansk botanist
och geolog (f. 1867), D:r phil. 1909, torvgeolog
vid Danmarks geologiske Undersögelse 1896—
1913; gjorde resor till Grönland 1889, 1890 till
V.- och N.-Grönland, 1891—92 till
Ö.-Grön-land och ledde arbetena i land vid exp. till
Ö.-Grönland (Scoresby sund) 1900. H:s
vetenskapliga arbeten, som falla inom
paleobotani-kens område, röra rätiska växter från
Ö.-Grönland, tertiära och kvartära växter från
Danmark. Särsk. märkas hans undersökningar av
de i de olika interglaciala lagren funna
växtlämningarna samt av de senglaciala och
post-glaciala växterna i lerlager och torvmossar.
K.A.G.
Hartzenbusch [artsänbo’sk], Juan
Euge-n i o, spansk förf. (1806—80), började som
konstsnickare i sin tyskfödde fars verkstad och
blev slutl. direktör för Biblioteca nacional i
Madrid. H. har utg. och skrivit inledning till
flera delar av ”Biblioteca de autores
espäno-les”, utg. Tirso de Molinas dramer i 12 bd och
omarbetat äldre spanska, italienska och
franska dramer. Som originalverk har han utg.
dramer av mycket växlande slag, ss. feeriet
”La redoma encantada” (”Den förtrollade
flaskan”, 1839) och tragedien ”Los amantes de
Teruel”, vari han lyckligt behandlat en
folklig legend; ”Juan de las Vinas” har givits (ej
tr.) i Stockholm 1844 under titel ”Tvertom”.
H. var även fabeldiktare, lyriker, filolog och
litteraturkritiker. H:s ”Obras” utgåvos 1888—
92. J.V.
Haru’der, germanskt folk, se Charuder.
Haru’n ar-Raschi’d, kalif i Bagdad av
abba-sidernas dynasti (766—809), efterträdde 786 sin
fader Muhammed al-Mahdi och utnämnde
bar-makiden Jahja ibn Chalid till wazir med
oinskränkt makt, vilken i förening med sina söner
al-Fadl och Dja’far styrde det väldiga riket
till 803, då de störtades av H. Liksom sina
företrädare förde H. så gott som ständigt
krig mot bysantinerna, dock utan något
bestående resultat. Med Karl den store stod han
enl. västerländska källor i vänskapligt
förhållande, medan de österländska intet ha att
förtälja om några ömsesidiga beskickningar. En
mängd oroligheter utbröto i H:s välde, de
västligaste afrikanska besittningarna lösgjorde sig
800 under aghlabiderna (se d.o.), och på en
exp. mot det upproriska Transoxanien
insjuknade H. och dog i Tus 809. Även om H.
ingalunda gjorde skäl för namnet ar-Raschid, den
rättrådige, utan snarare utmärkte sig för
trolöshet, grymhet och despotism, var han
säkerligen en utmärkt härskare och visade stort
intresse för konst och vetenskap, som han
understödde med slösande frikostighet. Hans
bild har i förskönad gestalt odödliggjorts i en
mängd sagor i ”Tusen och en natt”. — Litt.:
O.E. Lindberg, ”Hårün Arraschid och hans
närmaste samtida” (1900). G.O-r.
Harunobu, S u s u k i, japansk målare och
träsnittstecknare (o. 1720—70), bidrog starkt
till utvecklingen av det mångfärgiga träsnittet
och är särsk. berömd för sina kvinnogestalter,
vilka flitigt efterbildats och även förfalskats.
G.S.
Haru’spex (lat., plur. haru’spices, eg.:
tarm-skådare), urspr. de etruskiska prästerna (se
Etruskisk religion), senare om från
Etrurien härstammande, ofta
kringvandrande spåmän, som i det gamla Rom såväl
privat som offentligen användes att dels genom
iakttagelser på ett offersdjurs inälvor sia om
företags utgång, dels förklara innebörden av
vissa järtecken, ss. åska, blixt m.m. H. följde
ofta de romerska härförarna i fält. Jfr A u g u r
och A u g u r 1 ö j e. W.N.
Harv, benämning på redskap, avsedda att
luckra, finfördela och jämna jordytan, förstöra
ogräs samt nedmylla utsäde och gödsel m.m.
H. förekomma i en mångfald former. Urspr.
av trä, äro de numera i regel förfärdigade av
järn och stål, såväl vad de arbetande delarna
(pinnarna) som ramverket beträffar. De
indelas vanl. i djupt, 8—45 cm.,
medel-djupt, 5—8 cm., och grunt, 1—5 cm.,
arbetande. Av de förstn. funnos förr k r o
k-p i n n s-h., med pinnarnas spetsar framåtböjda,
samt k 1 ö s-h., med den framåtböjda spetsen
utsmidd till en liten bill, s.k. gåsfot; numera
äro dessa h. till största delen utträngda av h.
med platta, f jädrande pinnar, t.ex. f j ä d e r-h.,
ställbar fjäde r-h., kultivator
(fjäder-h. försedd med hjul för djupgåendets
reglering). Hit räknas även h. med de arbetande
delarna roterande, t.ex. tallrik s-h., med
roterande skiva, hittills mest använd på
mossjordar men, där traktordrift införts, numera
även på fastmarksjordar, s p a d-h., med
likartat arbetssätt som föregående, samt r u 11-h.,
— 717 —
— 718 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
