Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Harvey, William - Harwich - Harwich force - Harväppling, getväppling, sandväppling, tallklöver - Harz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HARWICH
blodansamling i armar och ben. Av H:s bevis
kunna nämnas: Vid måttlig åtsnörning av en
arm svälla de ytliga venerna, medan
artärpulsen ännu kännes; komprimeras ytterligare,
försvinnei även denna. Om en ven på en
underarm tilltryckes med ett finger och man med
ett annat finger stryker längs venen i riktning
mot hjärtat, blir venen tom på blod, och när
det sista fingret avlägsnas, rusar blodet
tillbaka men blott till den närmast perifert om
detta finger belägna venklaffen; släpper man
så det första fingret, fylles venen med blod i
riktning mot venklaffen. H. bevisade, att
blodet gick genom artärerna till kroppens alla
delar och via ”anastomoser” över i venerna för
att på den vägen återvända till hjärtat.
”Anastomoserna”, kapillärerna, slutstenen i
bevisföringen för ett stort kretslopp, upptäcktes
först 4 år efter H:s död av Malpighi. — H:s
andra epokgörande arbete, ”Exercitationes de
generatione animalium”, utkom 1651 och är
det första arbete, i vilket på gr. av
flerfal-diga försök bevis framläggas för att alla djur
(även de, som föda levande ungar) utvecklas
ur ägg. Ä.Ch.
Harwich [hä’rij], stad i grevskapet Essex,
England, på en halvö ytterst på s. sidan av
Stours estuarium; 13,046 inv. (1921). H. har
en av engelska ostkustens bästa hamnar,
daglig båtförbindelse med kontinenten; betydande
fiske; cement- och konstgödningsfabrikation.
E.S-z.
Harväppling, Anthyllis
vulneraria.
Harwich force [hä’rij fäs], engelsk
sjostyr-ka, under världskriget baserad på Harwich. H.
f. räknade 3 kryssare, o. 40 jagare och 10
u-båtar och stod under befäl av en commodore,
direkt underställd
amiralitetet. H. f.
användes för bevakning
och handelsskydd i n.
inloppet till Engelska
kanalen och för
strategisk samverkan
med Grand fleet vid
framstötar mot och
bevakning av tyska
bukten. H.S-k.
Harväppling, g e
t-väppling, sand-väppling, tallklöver, Anthy’llis
vulnera’ria, den enda
i Sverige
förekommande arten av det
till fam. baljväxter
hörande släktet
An-thyllis, som med sina
30 arter huvudsaki.
är utbrett i Medelhavsområdet. H., som är en
1—3 dm. hög, flerårig ört med 1—5-pariga blad
och täml. små, vanl. gula, i huvud samlade
blommor, förekommer täml. allmänt på torra
backar, hedar o.d. H. odlas här och var på
sandig jordmån ss. närande foderväxt. A.V-e.
Harz, berg i mellersta Tyskland mellan Leine
och Saale inom Braunschweig, Anhalt och de
preussiska prov. Hannover och Sachsen. H.
är en horst, begränsad av förkastningslinjer
från krit- och framförallt tertiärtiden. Berget
utgör en rest av den gamla variskiska
bergskedjan och består huvudsaki. av starkt veckade
och delvis överskjutna lager från silur- t.o.m.
äldre karbontiden. Under och efter veckningen
framträngde eruptiver, ss. granit, porfyr och
diabas. Vid bergskedjans nedbrytning avsattes
permlager, och under mesozoisk tid låg
området helt el. delvis under vatten. Under
jura-och krittiden började de tektoniska störningar,
som efter mellersta tertiärtidens förkastningar
och olikformiga höjningar omsider gett berget
dess nuv. karaktär. Dess n. och v. sluttningar
äro branta. N. gränsen går i ö.s.ö. riktning
över Goslar, Harzburg, Ilsenburg, Blankenburg
och Ballenstedt till Wipperfloden. Branten i v.
mot triasområdet ö. om Leine är också
framträdande. H. sluttar täml. jämnt i s. och ö.
mot Helmedalens och Mansfeldssänkans
kalkstens- och sandstensområden (perm och trias).
H. är en täml. vågig platå med flera 100 m.
höjdskillnader, som bero på bergarternas olika
motståndskraft mot erosionen. Högt över
omgivningarna höja sig Broekens och Rambergs
granitlakkoliter (resp. 1,142 och 582 m.ö.h.)
samt Bruchbergs och Ackers silurkvartsiter
(resp. 926 och 866 m.ö.h.). Sluttningarna äro
sönderskurna av unga dalgångar med trånga
klyftor. Så flyta mot n. Innerste till Leine
och Ocker till Aller, mot ö. Holzemme, Bode
och Wipper till Saale, mot s. Helme till Saale
och Oder till Leine. Under istiden stack H.
upp ur inlandsisen som en nunatak. övre
delarna av H. ha ett rått klimat. Högsta punkten,
Broeken, har en medeltemp. av under febr.
—4,5° och under juli +10,6° samt en årlig
nederbörd av 1,700 mm., medan motsvarande
siffror för Klausthal 565 m.ö.h. äro resp. — 2,4,
+ 15,7° och 1,430 mm. S. delen av H. bär
bokskog, men f.ö. växer ädelgran- och granskog
samt mellan 800 och 1,000 m.ö.h. endast
granskog. Trädgränsen ligger c:a 1,000 m.ö.h. Ett
flertal mossar finnas. — Under den stora
kolo-nisationstiden 800—1200 spred sig bebyggelsen
över H. ö. om en linje från Bodedalen till
II-feld. C:a 1000—1350 bröts silver i H., först
vid Rammelsberg och senare också vid
Zeller-feld. Under 1300—1400-talen voro skogarna
— 723 —
— 724 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
