Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Harz - Harzburg, Bad - Harzgeten - Harzrasen - Has el. hasled
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HAS
tillhåll för rövarband. Emellertid började
bergsbruket åter blomstra i v. H. Järnmalm
fanns vid Elbingerode, Hüttenrode,
Harzgero-de, Benneckenstein, Grund im Iberg och S:t
Andreasberg, bly-, silver-, koppar- och
zinkmalm i Rammelsberg. Under 1500-talet
upp-stodo bergstäderna Grund, Wildemann,
Lau-tenthal, Zellerfeld, Klausthal, S:t Andreasberg,
Altenau, Zorge, Benneckenstein och Treseburg.
30-åriga kriget och pesten förorsakade stor
tillbakagång, och utvecklingen tog först fart under
1700-talet samt nådde sin höjdpunkt vid
1800-talets början. Sedan dess har skett en jämn
tillbakagång. En obetydlig brytning fortfar vid
Rammelsberg, Klausthal och Zellerfeld. De
viktigaste näringsgrenarna i v. äro nu
skogsbruk, trä- och stenindustri samt boskapsskötsel
och i ö. åkerbruk med binäringar. H. har
också betydande turisttrafik och vintersport.
Bekanta kurorter äro Braunlage, Schierke och
Lauterberg. Större städer ha uppstått endast
nedanför Harz. G.N.
Harzburg [ha’rtsbork], Bad H., stad,
kurort och vintersportplats i landet Braunschweig,
Bad Harzburg.
Tyskland, vackert beläget vid n. randen av
Harz och den lilla floden Radau; 6,198 inv.
(1925). H., som är en av de mest besökta
platserna vid Harz, har stora hotell, vilohem,
talrika villor och ett barnsjukhus. O.P.
Harzgeten, tysk lantras, lämnar årl. i
medeltal 500—700 kg. mjölk pr get. Färgen varierar
men är oftast black med mörk ål längs ryggen.
H.Fqt.
Harzrasen, tyskt nötboskapsslag av
kombinerad mjölk-, arbets- och gödtyp. Kons levande
vikt varierar mellan 350 och 700 kg. men är i
allm. c:a 400 kg. Mjölkavkastningen pr år
uppskattas till 2,000 å 3,000 kg. med 3,6—3,8%
fett. Färgen är helbrun. H.Fqt.
Has el. h a s 1 e d benämnes hos husdjuren
den ledgång, som bildas av stora skankbenets
nedra ända, de sex hasledsbenen, den övre
delen av skenbenet samt de båda
griffelbens-huvudena. — Bedömning av h. hos hästar
Från v.: Vida hasar, normala, kohas.
kännetecknas av att avstan-
Frisk has (t.v.) och med
spatt behäftad (t.h.).
sker med hänsyn till dess läge, längd, bredd,
vinkelställning, ytbeskaffenhet och
sundhets-tillstånd. Beträffande läget skiljer man mellan
högt och lågt ansatta samt mellan trånga och
vida h., i förra fallet är ledpartiets höjd över
marken bestämmande, i senare h:s inbördes
avstånd. Vid trång ställning rycka haslederna
närmare varandra, och om hasspetsarna
samtidigt konvergera, uppstår k o-h. Vid
hasställ-ning el. vida h.
det mellan dessal
är större än nor-j?
malt och att has-j
spetsarna äro?
riktade rakt
bakåt, ev. något
utåt. Gången
blir i senare
fallet vaggande;
båda
benställningarna medföra ökade
påfrestningar av
leden, och särsk.
få ridhästar svårare att bära sig och att gå i
jämvikt. H:s längd bestämmes av avståndet mellan
dess övre och undre gräns. Ju större längd, desto
större kraft förmår leden att utveckla. Dess
bredd utgör även en viktig betingelse för
styrka. Densamma är beroende på hasbenets längd
och ställning, utvecklingen av skankbenets
nedre del, av h:s småben och skenbenets övre
del. Ju bredare h. är, ju större påfrestning
tåla resp, småbens ledytor. Av särskild vikt
är att h:s nedre partier äga en viss bredd, så
att övergången till skenbenet blir utan skarp
avsats, i vilket fall h. säges vara k n i p t. Ang.
has-vinkel se d.o. H:s främre yta kallas
has-vecket, vars form och utseende betingas av
hasvinkelns storlek, önskvärd är en jämn ocn
avrundad övergång från skank till skenben.
Ett skarpt insvängt hasveck betecknar svaghet.
— 725 —
— 726 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
