Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hata, Sahachiro - Hatchetts brunt - Hathor - Hathorkapitäl - Hatim at-Tai - Haton, Claude - Hatschek, Berthold - Hatshepset - Hatt - Hatt, svamphatt - Hatt, chatt - Hatt, Gudmund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HATT
univ. i Tokyo och avd.-föreståndare vid
Kita-sato-inst. för infektionssjukdomar där. H. var
medarbetare till Ehrlich (se denne) under
dennes kemoterapeutiska arbeten, som 1910
resulterade i framställningen av ett mot syfilis
verksamt arsenikpreparat (salvarsan, se d.o.). A.Fl.
Hatchetts brunt [hä’èits], även kallat
berli-ner-, breslau-, florentinskt, kemiskt, koppar- el.
preussiskt brunt, målarfärg, som erhålles genom
att fälla gult blodlutsalt med kopparsulfat och
sålunda består av huvudsaki. kupriferrocyanid,
vanl. med ett överskott av ettdera av de förstn.
salterna. Genom detta överskott erhålles olika
nyanser av den bruna målarfärgen. H.b. är
vackert men föga hållbart. Wk.
Hathor, foinegyptisk gudinna, av de
klassiska förf, sammanställd med Afrodite. H.
uppträder i olika former, som var för sig
urspr. varit en självständig gudom. H:s
förnämsta kultplats var Dendera (se d.o.), där
hon ärades som himmelsgudinna och dyrkades
i form av en ko. H. har också uppfattats som
underjordens gudinna och trol. en gång ansetts
för dödsrikets härskarinna. I den
heliopoli-tanska teologien (se H e 1 i o p o 1 i s) är H.
Horus’ (se denne) gemål. I litterära texter
uppträder ett 7-tal av H. som ödesgudinnor el.
feer. Jfr Egyptisk religion. O.K.-P.
Hathorkapitä’1, egyptiskt kapitäl, använt
under århundradena f. Kr., på alla fyra sidorna
prytt av gudinnan Hathors huvud i relief, vanl.
försett med koöron. G.S.
Gudinnan Hathor (t.v.) vid sidan av konung
Mykerinos och en övreegyptisk gudinna. 4:e
dynastien. Kairo.
Hatim at-Tai (Hatim at-Tä”i), arabisk
riddare och skald från 500-talet e.Kr., har av
legenden utmålats som typen för den arabiske
ädlingen; hans frikostighet har blivit ett
ordspråk, a’djwad min Hätim, ”frikostigare än
Hatim”. G.O-r.
Haton [atå’], C 1 a u d e, fransk
kopparsticka-re (d. efter 1727), elev av Ch. Simonneau,
inkallades till Sverige av N. Tessin för att
gravera ritningarna till Stockholms slott, vilka
stuckos 1703—12 i betydande format. H.
utförde sedan porträtt och boktitlar av ringa
värde. Som lärare utövade H. ett visst
inflytande. G.V.
Hatschek, Berthold, österrikisk zoolog
(f. 1854), prof, vid Prags univ., 1897 i Wien,
har bl.a. utfört förtjänstfulla undersökningar
över maskars, molluskers och lägre
ryggradsdjurs embryologi samt genom uppställandet
av Trochophora-teorin, bl.a. i H:s ofullbordade
”Lehrbuch der Zoologie” (1888), bidragit till
en bättre uppfattning av vissa djurgruppers
släktskapsförhållanden (jfr Djurriket).
O.C-n.
Hatshepset, regerande egyptisk drottning o.
1500 f.Kr., äktade efter varandra sina två
halvbröder Thotmes II och Thotmes III men var
efter faderns, Thotmes I:s, död Egyptens
re-gent. Som sådan antog H. det manliga
namnet M a a t-k a-R e och lät i de officiella
avbildningarna framställa sig som man. H:s
regering var fredlig och sökte främja Egyptens
handel med utlandet; hon lät företaga en stor
exp. till Somalilandet. Bland hennes
byggnadsarbeten märkes det stora templet vid
Der-al-Bahri (se d.o.). O.K.-P.
Hatt, se Huvudbonad.
Hatt, svamphatt, fruktkroppen hos vissa
svampar, särsk. hattsvamparna (se d.o.), och
företrädesvis betecknande dess ovan foten
befintliga, utbredda, sporbärande del. O.Gz.
Hatt, c h a 11 [zä-] (arab, och turk., eg. linje,
skrift), under osmanska sultanatets tid
befallning, egenhändigt skriven el. signerad av
sultanen, i vilken betydelse h. mest
förekommer i sammansättningar sådana som
h.-i-hu-ma’jün, av sultanen utfärdad skrivelse, och
h.-i-scheri’f, helig el. högförnäm skrift, varmed
avsågs en skriftligen av sultanen utfärdad
befallning, som det sedan ålåg storvesiren att
verkställa. Av dylika märkas framförallt
h.-i-scherif 1839 (den turkiska konstitutionen) och
1856 (full religionsfrihet). Jfr F e r m a n. —
H. ingår även i en mängd turkiska tekniska
termer o.d. G.Rqt.
Hatt, Aage Gudmund, dansk geograf och
arkeolog (f. 1884), 1914 D:r phil. (”Arktiske
Skinddragter”), 1919 underinspektör vid
natio
— 753 —
— 754 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
