Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hauch, Carsten - Hauck, Albert - Haud - Hauen, Lambert von - Hauff, Wilhelm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HAUFF
reste hem över Dresden och Lauenborg, kom
till Danmark 1827 och blev strax anställd som
lektor vid akad. i
Sorö. 1846—48 var
han prof, i nordiska
språk och litteratur i
Kiel, 1851 blev han
Oehlenschlägers
efterträdare som prof,
i estetik vid
Köpenhamns univ., var 1858
—59 meddirektör vid
Det kongelige
Teater, 1860—71 censor
där. Han avled i
Rom, där han
lig
ger begraven på den protestantiska
kyrkogården. — H:s första diktning har sitt ursprung
i den danska och tyska högromantiken;
Oehlen-schläger, Novalis och naturfilosoferna voro
hans läromästare. Hans tidigaste dikter äro
mystiska till innehållet och tunga i formen, hans
äldsta dramer, ”Rosaura”, ”Reisen til Ginnistan”
och ”Phantasiens Magt” uttryck för ett
upprivet ynglingasinnes självplågerier. Förf, till
yrket blev han först efter sin svåra sjukdom i
utlandet. I ”Dramatiske Værker” (3 bd, 1828—
30) odlar han det psykopatologiska dramat,
fördjupar sig i problematiska och lidande
manliga naturer; hans bästa arbete från denna tid
är dramat ”Tiberius” i Shakespeares stil, förf,
i Rom. Som tragediförf. fortsatte han under
de följ, decennierna med en mera klarnad
produktion; viktigast äro de nationella dramerna
”Svend Grathe” (1841) och ”Marsk Stig” (1850).
Nära besläktat med dem är H:s populäraste
skådespel, ”Söstrene paa Kinnekullen” (1849),
om guldets demoniska makt över själen, en
äventyrsdikt med bilder av sv. allmogeliv vid
Vänern. Av en lättare typ än dessa allvarsfyllda
alster äro H:s senare skådespel, påverkade av
Scribes historiska dramer: ”Tycho Brahes
Ungdom” (1852), ”Kongens Yndling” (1858), ”Hen
rik af Navarra” (1863) m.fl. — 1834 började
H. sin romandiktning med ”Vilhelm Zabern”,
historiska interiörer från Kristian II :s dagar;
”Guldmageren” (1836), vars miljö är
1700-ta-lets Mellaneuropa; ”En polsk Familie” (1839),
en tragisk framställning av fosterlandskärleken;
”Slottet ved Rhinen” (1845), om motsättningar
mellan det djupare sinnet och den ytliga
livsåskådningen; ”Robert Fulton” (1853) om
geniets strid för att vara till på sitt eget vis;
”Charles de la Bussière” (1860), från franska
revolutionens tid. Dessutom märkas två
pastischer efter isländsk sagalitteratur: ”Saga om
Thorvald Vidförle” (1849) och ”Fortælling om
Haldor” (1864). — Det bästa i H:s diktning är
hans lyrik: ”Lyriske Digte” (1842), ”Lyriske
Digte og Romancer” (1861), ”Valdemar Seier”
(1862), ”Nye Digtninger” (1869); här finnas
ballader, visor och dityramber, som tillhöra
den danska poesiens klenoder. De vittna om
ett prövat sinnes djupa erfarenhet och uttrycka
en från världsligheten bortvänd själs
evighets-tro. — H. har samlat sina estetiska avh. i 3 bd
(1855—69), varav de värdefullaste handla om
den romantiska poesien och dess
förutsättningar; märklig är också hans avh. om
”Njåls-saga”, vilken han betraktar närmast som en
roman. P.R-w.
Hauck [hauk], Albert, tysk teolog (1845
—1918), prof, i Erlangen 1878, i Leipzig 1889.
H:s storverk är den
brett anlagda, vid
hans bortgång
ofullbordade ”Kirchenge-schichte Deutsch-lands” (5 bd, 1887—
1920), genom vilken
han dokumenterat
sig som en av
nutidens förnämsta
forskare på sitt område.
H. utgav även 3:e
uppl. av
”Realencyk-lopädie für protestan-
tische Theologie und Kirche” (24 bd, 1896—
1914). 1916 höll H. Olaus-Petri-föreläsningar
i Uppsala: ”Tysklands och Englands
kyrkohi-storiska förbindelser” (1916, tysk uppl. 1917).
A.M-n.
Haud [haud], förk. av lat. haud
illauda’-bilis, d.v.s. ”ej oförtjänt av beröm”, ung. = Ba;
betygsgrad i danska och norska examina.
Hauen [hau’an], Lambert von, dansk
konstnär (1630—95), fick sin utbildning särsk.
på resor i Italien, blev 1671
generalbyggmästare i Danmark och fick dels åtskilliga uppdrag
att själv utföra, dels kontrollera utförandet ocb
utsmyckningen av offentliga byggnadsverk;
Vor Frelsers kirke på Christianshavn
(Köpenhamn), påbörjad 1682 och invigd 1696 (tornet
dock senare), är väsentligen hans verk. E.W.
Hauff [håüf], Wilhelm, tysk förf. (1802
—27). H:s omfattande produktion faller inom
hans tre sista levnadsår. Sin största
berömmelse vann han genom ”Lichtenstein” (3 bd,
1826; sv. övers. 1890), en historisk roman i
Walter Scotts maner. Som sagoförtäljare
hämtade han sitt stoff från Tusen och en natt
och medeltidens sagoskatt. Hans noveller visa
intryck från romantiska excentriker som E. T.
A. Hoffmann, t.ex. humoresken ”Phantasien im
Bremer Ratskeller” (1827). Postumt utkommo
— 761 —
— 762 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
