Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hauff, Wilhelm - Haug, Martin - Haug, Émile - Hauge, 1. Hans - Hauge, 2. Andreas - Hauge, Christen - Haugesund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HAUG
”Novellen” (3 bd,
1828) och
”Phanta-sien und Skizzen” (s.
å.). Utan djupare
originalitet, besatt H.
en älskvärd lätthet i
föredraget, som gjort
hans berättelser
högst populära.
Senaste uppl. av H:s
”Sämtliche Werke”,
utg. av C. G. v.
Mas-sen (5 bd, 1923). —
Litt.: H. Hofmann, ”W. H.” (1902); H. Mosapp,
”W. H.” (1903). A.Bd.
Haug [haug], Martin, tysk orientalist
(1827—76), 1859—66 prof, i Poona, 1868 i
München, företog 1863 en resa i Gujarat och
förvärvade därunder en stor, numera i
München förvarad handskriftssamling. Genom sin
intima bekantskap med bramanerna lyckades
H. också förvärva större förtrogenhet med
den indiska ritualtraditionen, än som hittills
varit möjligt för någon europé. H:s
vetenskapliga verksamhet rörde sig på indiskt område,
ss. den viktiga uppl. och övers, av ”Aitareya
Brahmana” (2 bd, 1863) och den lilla men
viktiga skriften ”Ueber das Wesen und den
Werth des vedischen Accents” (1873), men till
mycket stor del på parsismens område, ss. de
i flera avseenden grundläggande arbetena
”Essays on the sacred language, writings and
religion of the Parsees” (1862), ”An old
Pahlavi-Pazand glossary” (jämte Destur Hoshangji
Jamaspji Asa, 1870, med inl. ”Essay on the
Pahlavi language”, separat 1871) samt ”The
book of Arda Viraf” (jämte E. W. West, 1872—
74). C.F.
Haug [åg], É m i 1 e, fransk geolog (1861—
1927), prof. 1904 vid univ. i Paris. H:s arbeten
behandlade först paleontologi och stratigrafi,
men senare ägnade han sig åt mera teoretiska
spörsmål, ss. överskjutningstektoniken i
Alperna, geosynklinalernas byggnad m.m. H. utgav
en mycket använd lärobok och handbok,
”Trai-té de géologie” (1907—11). K.A.G.
Hauge [hau’-]. 1) Hans Nielsen H., norsk
lekmannapredikant (1771—1824). Från
barndomen religiöst inriktad, kom H. efter en tid
av inre kamp till trosvisshet och fann sin
livsuppgift i att väcka andra till religiös
eftertanke. Hans fromhet hade sin grund i den
ortodoxa pietismen. Omvändelse och helgelse
blevo huvudpunkterna i hans förkunnelse. Han
reagerade mot den urartade herrnhutismen
såväl som mot den bland prästerskapet
förhärskande rationalismen. Genom enskilda
samtal och brevväxling, traktatspridning och
folk
lig predikan under
vidsträckta
vandringar framkallade
H. en religiös
väckelse över nästan hela
Norge. Snart följde
en skara enkla
vandrarepredikanter hans
ex. Arbetsam och
praktiskt begåvad,
etablerade sig H. 1801
som köpman i
Bergen. Redan förut ar-
resterad upprepade gånger, anklagades han 1804
för överträdelse av konventikelplakatet (från
1741), smädelser mot prästerskapet samt
ekonomiska oegentligheter. Med vissa avbrott hölls
han fängslad till 1811; därunder bröts hans
hälsa. Undersökningen, som ådagalade H:s
personliga oförvitlighet, drog ut till 1814, då han
ådömdes bötesstraff. Sina återstående år levde
han i stillhet, sysselsatt med förf.-skap.
”Ud-valgte Skrifter” (2 Opl. 1900). — Litt.: A. Chr.
Bang, ”H. N. H. og hans samtid” (4 Opl. 1924);
V. H. Günther, ”H. N. H.” (1928). A.M-n.
2) Andreas H., den föregåendes son,
präst (1815—92), kyrkoherde i Skien 1857,
prost 1868, var en framstående predikant och
själasörjare, verksam för hednamissionen samt
led. av Stortinget 1865—66. H. är mest känd
ss. utg. av ”Psalmebog for Kirke og Hus”
(auktoriserad för kyrkligt bruk 1873), som i
konservativa kretsar länge brukades hellre än
M. B. Landstads 1869 auktoriserade och
numera mest använda psalmbok. S.N.
Hauge [håu’yo], Christen Nielsen, dansk
politiker (f. 1870), urspr. timmerman och
snickare, senare journalist, 1902 red. för
”Bornholms Socialdemokrat”, 1920 för ”Fyns
Socialdemokrat”, 1909—10 och 1913 ff. medl.
av Folketinget. 1919—21 var H. v. ordf, i den
utomordentliga kommissionen, 1924—26
inrikesminister i 1 :a ministären Stauning, blev
1929 handelsminister i dennes 2;a ministär och
utrustades under den ekonomiska krisen 1931
ff. med utomordentlig befogenhet i
valutafrågan. Fl.D.
Haugesund [hau-], stad i Rogaland fylke, s.v.
Norge, på fastlandet vid Karmsunds n.
mynning; 17,166 inv. (1930). H. är en av
huvudpunkterna för sillfisket, har flera fabriker för
tillverkning av fiskkonserver och är Norges 4:e
rederistad med 241 fartyg på sammanlagt
180,372 nettoregisterton (1931). Skeppsvarv.
H., vars utveckling sammanhänger med
vårsillfisket, som påbörjades här på 1850-talet,
blev köpstad 1866. S.
— 763 —
— 764 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
