Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hauptmann, 2. Gerhart - Haupt- und Staatsaktion - Haura - Hauraki - Hauran - Haurida, Ha[u]grida - Haus - Haus, Anton - Hausa el. haussa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HAUSA
same Menschen”, 1891, ”Die Weber”, 1892).
Höjdpunkten i hans tidigare alstring är
folkdramat ”Die Weber” (sv. övers. 1899) med motiv
från de schlesiska vävarnas uppror 1844. I
alla dessa verk uppträder H. som
samhällskritiker i demokratisk anda. Med dramat
”Flo-rian Geyer” (1895) vänder han sig till den tyska
historien, och verk sådana som drömspelet
”Elga” (1896), sagospelet ”Die versunkene
Glocke” (s.å.), det av Shakespeare inspirerade
”Schluck und Jau” (1900), ”Der arme
Heinrich” (1901), ”Und Pippa tanzt” (1906) bära alla
tydligt romantiska drag, som visa deras
släktskap med den av Hofmannsthal o.a. inledda
nyromantiska strömningen. Men däremellan
ligga rent naturalistiska verk som ”Fuhrmann
Henschel” (1898), ”Michael Kramer” (1900),
”Rose Bernd” (1903), ”Gabriel Schillings
Flucht” (1912) o.a., i vilka H. skildrar
individen i kamp mot det obetvingliga ödet i gestalt
av ärftliga faktorer, social miljö el. personliga
egenskaper. Även i H:s senare diktning stå
verk burna av socialt patos och mänskligt
medlidande (skådespelet ”Dorothea Angermann”,
1926) vid sidan av symboliska dramer med
romantisk stämning (”Kaiser Karls Geisel”,
1908; ”Griselda”, 1909; ”Der Bogen des
Odys-seus”, 1914; ”Winterballade”, 1917, sv. övers, av
Selma Lagerlöf, 1919). ”Der weisse Heiland”
(1920) och ”Indipohdi” (1921) behandla motiv
ur Amerikas fornhistoria och äro fyllda av
religiösa och historiefilosofiska problem. ”Vor
Sonnenuntergang” (1931) är tänkt som
avslutning på dramatikerns långa livsgärning. —
Också som berättare började H. som naturalist,
men hans första och mest betydande roman,
”Der Narr in Ghristo Emanuel Quint” (1910;
sv. övers. 1913), ett religiöst-socialt verk, som
skildrar en Kristusefterföljare i modern
schle-sisk miljö, förråder vacklan mellan naturalism
och romantik. Romanerna ”Atlantis” (1912;
sv. övers. 1929), ”Phantom” (1922; sv. övers,
s.å.) och ”Wanda” (1928) ha erotiska motiv
liksom hexameteridyllen ”Anna” (1921). H:s
livsåskådning, som är positivistisk och
världs-bejakande, kommer klart till uttryck i
romanerna ”Der Ketzer von Soana” (1918; sv. övers,
s.å.), ”Die Insel der grossen Mutter” (1924) och
verseposet ”Till Eulenspiegel” (1928). — H.
erhöll Nobelpriset 1922. — Ur den redan
vidlyftiga litteraturen om H. förtjänar framhållas
följ, biogr.: U.C. Wörner (1897), P. Schlenther
(1898), E. Wulffen (1908), K. Sternberg (1910),
E. Sulger-Gebing (1916), H. v. Hülsen (1927),
av vilka de flesta utkommit i nya utvidgade
uppl. St.A.
Haupt- und Staatsaktion [häu’pt- ont [-Jtä’ts-aktsiä’n]-] {+Jtä’ts-
aktsiä’n]+} (ty., eg. huvud- och utstyrselhand-
Uppslagsbok. XII. ____ 75g ___
25
ling), kallades o. 1650—1750 i tysk teater det
skådespel, som utgjorde programmets
huvud-n:r, till skillnad från det kortare Nachspiel
(efterspel), som med Hanswurst som
rumor-mästare hade till uppgift att utplåna H:s vanl.
något blodiga intryck. H. har senare med orätt
kommit att beteckna tidens pompösa och
högtravande tyska drama i gemen. Detta var vanl.
av historisk karaktär och byggt kring någon
populär historisk personlighet. Det lyckliga slutet
på det tragiska spektaklet är typiskt. Det hela
lättades f.ö. gärna upp av ett komiskt inslag.
Holbergs ”Ulysses von Ithacia” är en lysande
parodi på detta slags drama. — Litt.: C. Heine,
”Das Schauspiel der deutschen Wanderbühne
vor Gottsched” (1889); K. Mantzius,
”Skuespil-kunstens Historie” (6 bd, 1897—1916); R. Payer
v. Thurn, ”Wiener H.- u. St.” (2 bd, 1908—10).
G. Kg.
Haura, stad i Indien, se H o w r a h.
Hauraki, se H a w k e bay.
Haura’n [håu-], landskap i s. Syrien, s. om
Damaskus, c:a 21,000 kvkm., 60,000 inv. H. är
en högslätt, i ö. höjande sig till c:a 900 m.ö.h.
På den i v. belägna fruktbara Nukraslätten,
”Syriens kornbod”, där jordmånen består av
vittrad lava, betydande odling av vete och
majs. Politiskt hör H. till franska
mandatområdet Djabal ad-Duruz. O.P.
Haurida, Ha[u]grida, s:n i N. Vedbo hd,
Jönköpings län, n.ö. om Huskvarna mellan
Bunn och Ylen; 39,56 kvkm., därav 35,83 land;
419 inv. (1931; 12 inv. pr kvkm.); 4,15 kvkm.
åker (1927; 11,6 °/o av landarealen), 22,12 kvkm.
skogsmark. — Kyrkan, av trä men med kor
och sakristia av sten, visar flera olika
byggnadstider; under 1600-talet tillkom en
förlängning av liggande timmer i nedre delen, resta
stolpar med plankbeklädnad i den övre. —
Pastorat: Vireda och H., N. Vedbo kontrakt,
Linköpings stift. J.C.;E.W.
Haus [håus], hd i Hordaland fylke, Norge,
omfattar s. mellersta delen av Osteröy jämte
intilliggande fastland n.ö. om Bergen; 200,11
kvkm.; 5,619 inv. (1930). S.
Haus [haus], Anton, österrikisk sjömilitär
(1851—1917), kommendör 1891, konteramiral
1905, amiral och chef för krigsministeriets
ma-rinavd. 1913, generalinspektör för marinen
1914 och storamiral 1916. Vid världskrigets
utbrott var H. högste befälhavare över
öster-rike-Ungerns sjöstridskrafter och lyckades trots
ententens överlägsenhet bibehålla
rörelsefriheten för flottan inom Adriatiska havet samt
skydda hemlandets kuster för anfall. E.Bz.
Hausa el. h a u s s a, negerblandfolk i
mellersta Sudan, huvudsaki. inom engelska
Nigeria. De utgöra något över 3 mill. H.-språket
— 770 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
