Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hausa el. haussa - Hausegger, 1. Friedrich von - Hausegger, 2. Siegmund von
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HAUSEGGER
Grupp av hausa.
hör till den hamitiska gruppen, men är
inmängt med många Sudan-element.
Antropo-logiskt är folket ej enhetligt; ehuru mycket
mörkhyade, ha h. betydligt finare drag än
negrerna och äro blott svagt prognatiska. —
H.-kulturen är en säregen blandning av
äkt-afrikanskt och orientaliskt. H. ha varit
utsatta för skilda inflytanden, ej minst moriskt,
då Marocko under medeltiden utsträckte sin
makt ända hit. De ha utbildat en egenartad
arkitektur, helt och hållet i lera. Städerna äro
omgivna av väldiga murar, vilka omsluta icke
blott olika stadsdelar utan även åkerfält och
betesmarker, detta för att hela traktens
befolkning vid en fiendes annalkande skall
kunna taga sin tillflykt därinnanför. De
anfallande voro fordom mestadels kringströvande
beridna horder, som snart drogo vidare. Husen
bestå av kubformiga celler och uppfördes förr
endast i en våning, men äro nu ofta genom
inflytande norrifrån tvåvåningshus. Murarna
äro krenelerade, husen ofta prydda med i leran
utarbetade reliefer. Sedan gammalt bedriva h.
en blomstrande industri, smide,
läderberedning, vävning, keramik, färgning (med indigo),
korgflätning o.a. H. äro ett driftigt
handelsfolk, och produkterna från deras land spridas
av h.-handlare över hela v. Afrika, och det
smidiga h.-språket har blivit ett v. Sudans
lingua franca. I h:s land hållas stora
marknader, av vilka särsk. den i Kano är bekant. Man
vet, att denna för c:a 1000 år sedan ägde rum
på samma ställe och under samma former som
nu. Dit samlas alltjämt infödingar från snart
sagt hela n. och v. Afrika till ett antal, som
kan uppgå till 100,000. H. äro likaledes
driftiga jordbrukare. De odla guineakorn, majs,
hirs och vete, för försäljning även jordnötter
— numera en viktig exportartikel —, bomull
och sockerrör. Skiftesbruk och gödning med
aska och djurspillning äro kända. Bönor odlas
ofta på bomullsfält, varefter stjälkarna få ligga
kvar som gödning. Det främsta
njutningsmedlet, kola-nötter, importeras från
Guinea-län-derna. Bland h. leva de boskapsskötande fulbe,
med vilka h. ha avtal beträffande
mjölkleveranser och fulbeh jordarnas beten på h:s
mark. — H:s dräkt är liksom byggnadsstilen
orientaliskt influerad. De bära långa blå el.
vita mantlar och turbaner samt runda mössor,
ofta krönta av bredbrättade halmhattar. Bland
den lägre befolkningen nöjer man sig ofta med
ett höftkläde. Vapnen äro spjut, båge och pilar,
som förvaras i läderkoger. — H. äro till
största delen muhammedaniserade. Hedningar
finnas dock ännu. — H. ha sitt eget skriftspråk
med modifierade arabiska tecken och ha
skapat en ej obetydlig litteratur. På gr. av sin
intelligens och anpassningsförmåga ha h.
använts av engelsmännen i kolonialtjänsten, ej
minst som soldater, ehuru de alls icke äro
något eg. krigarfolk. — H.-staterna grundades
under medeltiden mellan Niger och Benue av
h., som urspr. torde varit bosatta strax v. om
Tchadsjön. På 1300-talet trängde islam hit.
Sokoto är alltjämt dessa nejders andliga
huvudstad, medan Kano är den viktigaste
handelsplatsen. — I början av 1800-talet ryckte
fulbe till sig väldet över h.-staterna. Sedan
samtliga h.-stater blivit fulbe-styrda, trängde
Othman dan Fodios härar över Niger och ner
i yorubas land, där den betydande staden Ilorin
erövrades. Längre kommo erövrarna
emellertid icke, och krigstågen urartade snart til)
slavraider, medan oordning började härska i
de olika staterna. Engelsmännen annekterade
området som protektorat 1900, och dessa
stater synas nu gå en ny uppblomstring till mötes.
— Litt.: C. H. Robinson, ”Dictionary of the
Hausa grammar” (2 bd, 1913—14); C. K. Meek,
”The Northern tribes of Nigeria” (2 bd, 1925);
G. Bolinder, ”Svarta folk i Västafrika” (1931).
G.B-r.
Hausegger [håu’z-]. 1) Friedrich von
H., österrikisk musikskriftställare (1837—99),
1872 docent i musikhistoria och musikteori vid
univ. i Graz. H. skrev ”Musik als Ausdruck”
(1885), ”R. Wagner und Schopenhauer” (2
Aufl. 1892), ”Vom Jenseits des Künstlers”
(1893), ”Die Anfänge der Harmonie”,
”Gedan-ken eines Schauenden” (samlade uppsatser,
1903 utg. av H.2) m.m. F.S-l.
2) SiegmundvonH., den föregåendes
son, dirigent och tonsättare (f. 1872), innehade
dirigentplatser i Graz, München, Frankfurt a.M.,
Hamburg, Berlin och är sedan 1920 direktör
— 771 —
— 772 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
