Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hebreiska språket och litteraturen - Hebreisk skrift
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HEBREISK SKRIFT
lands judar. Denna nyaste hebreiska, stundom
ensam kallad nyhebreiska, som till att börja
med höll sig mycket nära den bibliska
förebilden, men sedan 1870-talet börjat frigöra sig
från en överdriven purism, har genom
sionis-men åter gjorts till folkspråk, särsk. i
Palestina, där h.s. vid sidan om arabiska och
engelska är officiellt språk. Denna moderna
hebreiska uppvisar inga nyheter i
grammatisk! avseende, jämförd med tidigare stadier,
och i lexikaliskt avseende söker man först och
främst utnyttja det gamla hebreiska och delvis
arameiska ordförrådet men tillgriper därjämte
i nödfall lånord från indoeuropeiska språk el
rena nybildningar. För att fastställa och
legalisera dylika nybildningar finnas särsk.
kommittéer, bland vilka den verksammaste är
Waad halläschön i Palestina, som tid efter
annan publicerar listor över användbara
termer för spec. områden av såväl vetenskap som
samhällsliv.
Första början till ett grammatiskt studium
av h. synes redan i tahnud (se d.o.), och
masso-reterna gjorde under följ. årh. en betydande
insats genom att förse de heliga (externa med
vokaler och en mängd kritiska anmärkningar,
massöra. Efter arabisk förebild började på
900-talet ett ivrigt filologiskt arbete, grundlagt
av Gaon Saadja (d. 942), vilket nådde sin
höjdpunkt hos David K i m c h i (d. 1235).
Se vidare Judisk litteratur. Under
medeltiden var kunskap i h.s. sällsynt bland
de kristna, men vid början av nyare tiden
blev del främst genom J. R e u c h 1 i n
föremål för ett alltmera växande intresse. Bland
äldre kristna hebraisler äro alt nämna: J.
B u x t o r f d.ä. (d. 1629), A. S c h u 1 I e n s (d.
1750) och J. D. Michaelis (d. 1791). Från
1800-lalel märkas: W. Gesenius (d. 1842),
vars ”llebräisches und chakläisches
Hand-wörlerbuch über das Alte Testament” (17 Aufl.,
utg. av Fr. Buhl. 1921) fortfarande är det bästa
hebreiska lexikonet och vars ”llebräische
Grammatik” f.n. utgives i 29:e uppl., II.
Ewald (d. 1875), J. Olshausen (d. 1875)
och B. Siade (d. 1906). Den nyaste
betydande framställningen av hebreisk grammatik,
innehållande en mängd nya åsikter, är II.
Baucr & P. L e a n d e r, ”Hisloriche
Grammatik der hebräischen Sprache des Alten
Tes-tamenls”, 1 (1922). — Det gammalhebreiska
språkets litterära minnesmärken utanför
bibeln (se d.o.) och de apokryfiska böckerna (se
d.o.) inskränka sig till en 1908 i Gezer funnen
”bondekalender” (6 rader på en
kalkstens-platta) från 800-lalet f.Kr., Siloa-inskriflen
(se d.o.) från o. 700 f. Kr., en del ostraka från
Samaria från förra hälften av 800-lalet, korta
inskriptioner på ostraka och gemmer från
olika platser och tider samt judiska mynt från
mackabéerliden. — För den eftcrbibliska
hebreiska litteraturen hänvisas till art. Judisk
litteratur, innefattande såväl den
rabbinska litteraturen som den moderna nyhebreiska
litteraturen. G.ü-r.
Hebreisk skrift. De hebreiska inskrifterna
från gammaltestamentlig tid äro samtliga
utförda i något olika former av den
gammal-kanaaneiska skriften (se Alfabet, sp. 591,
Det fornsemitiska alfabetet), som även
förekommer på judiska mynt ännu i 2:a årh.
e.Kr. Även de äldre skrifterna i G.T. måste
ha skrivits härmed, ty samaritanerna ha efter
sin isolering från judarna på Nehemias lid
alltjämt använt en modifikation av detta
alfabet. Vad man numera i regel kallar h.s.,
är den s.k. ”kvadratskriften” el. ”assyriska”
(d.v.s. syriska) skriften, en form av den
arameiska grenen av den semitiska skriflen, som
tidigast förekommer i en kort inskrift från
183 f.Kr. men vid Kristi tid fullst.
undanträngt den gamla ”hebreiska”. Även detta
alfabet beslår av 22 bokstäver (genom
användning av en diakritisk punkt 23), som urspr.
endast betecknat konsonanter. En fullst.
vo-kalisation genom små tecken över och under
bokstäverna har först på 600- och 700-lalen,
Hebreiska alfabetet.
Tecken Namn Betecknar
8 ’älef J
2 bèth b, v
J gimel g, 7
T däleth d, ö
H hé h
1 wäiv w
t za’jin z
n hèth h
D téth t
jödh j
2 såsom slutbokstav "J kaf k, Z
b lämedh 1
D såsom slulbokstav c mém m
3 såsom slutbokstav ] nün n
D sämech s
y ’a’jin
2 såsom slutbokstav r; pè p, f
S såsom slulbokstav p sädhè’ s
p köf k
"l rè§ r
b Sin å
ti sin s
n täw t, t>
— 845 —
— 846 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
