Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hed - Hed (socken) - Hed, Herstin - Heda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HED
perna en utpräglad zonal fördelning alltefter
anspråken på vindskydd genom snön under
vintern. Mellan 200 och 500 m. över
skogs-gränsen träda ris-h. tillbaka och ersättas av
gräs-h., som tåla längre snöbetäckning. I dem
dominera starrarter (Carex ri’gida och
Lache-na’lii), Juncus tri’fidus, Hiero’chloe alpi’na och
fårsvingel. Här uppträder även snöläge-h.
nedanför snöfälten, betingad av ständig
översil-ning av smältvatten under sommaren. Den
består av levermossor (Anthe’lia, Ce’sia, Po’hlia
och Lopho’zia-arter) och lavar (Cetra’ria-,
Cla-do’nia- och Pertusa’ria-arter) med ant. Salix
pola’ris och herba’cea el. Cassi’ope hgpnoi’des
el. polört el. Gnapha’lium supVnum som
dominerande fanerogamer. Ovanför 500 m. över
skogsgränsen försvinna de senare en efter
annan, och snöläge-h. blir ren moss- el. lav-h.
I n. polarområdet härskar i låglandet den
arktiska h., en motsvarighet till vår nordiska
fjäll-h. med till stor del samma ris. På Grönland
dominerar särsk. CassPope tetrago’na över stora
vidder. Ä andra sidan försvinner på lägre
bredder, som nämnts, vår atlantiska h. i låglandet,
men uppträder i stället i bergen, där sommaren
är tillräckligt sval och fuktig för att framkalla
bildning av råhumus. Så finnas i Alperna och
Pyrenéerna h.-barrskogar och ovanför dessa i
fjällregionen h. med ljung, klockljung (Eri’ca
ca’rnea), blåbärsris, men även med Drgas,
Rho-dode’ndron, Aza’lea och E’mpetrum. Även i
rent subtropiska berg, ss. Atlas och de
pon-tiska randbergen, förekomma råhumusbildning
och små h. på de högsta nivåerna. I den s.
tempererade zonen finnas samma
förutsättningar för h.-bildning som i den n. och äro
här t.o.m. ännu större, emedan somrarna äro
ännu kallare och fuktigare. Så möter man på
Nya Zeelands s. del råhumus över vida
områden, beklädd med en h. av Leptospe’rmum
scopa’rium. På större polhöjd får h. ännu
större omfattning. På Kerguelen och på
Sydgeor-gien bildas den av Acæ’na asce’ndens, på
Falk-landsöarna av associationer av Cortade’ria,
E’mpetrum rubrum och Poa flabella’ta. Dessa
subantarktiska h. övergå mot s. i den
antark-tiska h:s nästan rena moss- el. lavassociationer,
närmast besläktade med den nordeuropeiska
snöläge-h. — Litt.: P. Graebner, ”Die Heide
Norddeutschlands” (2 Aufl. 1925); W. O. Focke,
”Die Heide” (1893); O. v. Bentheim,
”Hand-buch der Heidekultur” (1909). J.F.
Hed, s:n i Skinnskattebergs hd, Västmanlands
län, vid Hedströmmen och sjöarna Långsvan
och Lillsvan n.v. om Köping; 110,26 kvkm.,
därav 99,96 land; 1,432 inv. (1932), därav i
Karmansbo brukssamhälle c:a 350; 14,92 kvkm.
åker (1927; 14,9% av landarealen), 63,59 kvkm.
Heds kyrka och skola.
skogsmark. Egendom: Bernshammar. —
Pastorat i Köpings kontrakt, Västerås stift. G.N.
Hed, Kerstin, pseud. för författarinnan
Hilda Gunilla Olsson, f. Fredriksson (f.
21/s 1890), som utg. de av kärlek till
hembygden (Dalarne) och flärdfri folklighet utmärkta
diktsaml. ”Från stigarna” (1913), ”Vägar och
vandrare” (1917), ”Arv” (1923) och ”Jord och
människor” (1928). C.
Heda, s:n i Lysings hd, Östergötlands län,
s.ö. om Tåkern; 22,24 kvkm., därav 22,i6 land;
Heda kyrka.
— 855 —
— 856 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
