Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hedenblad, Ivar - Hedenborg, Johan - Hedendom - Hedengren, 1. Olof Gabriel - Hedengren, 2. David - Hedenhös
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HEDENHÖS
Hedenblad, Ivar Eggert, dirigent och
tonsättare (1851—1909), fil. kand, i Uppsala 1878,
Allmänna sångens
ledare 1875—1902 och
1907—09, director
musices vid univ.
1881 och från s.å.
O. D:s dirigent.
Organisationen var H:s
starkaste sida, och
med sina
väldiscipli-nerade studentsångkörer vann han
erkännande även utom
landet, på
sångarfärderna till Paris (1878,
1900) och Tyskland. Som tonsättare har H.
framträtt med romanser, manskvartetter,
kantater m.m. samt på manskörsångens område
utg. standardverket ”Studentsången” (4 bd). —
Litt.: K. Nyblom, ”LE.H.” (1910). G.M.
Hedenborg, Johan, forskningsresande
(1787—1865), med. d:r i Uppsala 1822, prof:s
titel 1834, läkare vid sv. beskickningen i
Kon-stantinopel 1825—32, företog resor i Egypten,
Palestina etc. och 1834—36 i Afrika. Hans
hem på Rhodos förstördes 1856 av
jordbävning och en krutexplosion, och på en resa från
Kairo, där han bott 2 år, blev H. 1859
utplundrad men fick understöd av sv. riksdagen och
en nationalinsamling. 1863 flyttade H. till
Florens. H., som i sht var geolog och arkeolog,
hemsände rika samlingar av natur- och
kulturföremål, som förvärvades av museerna.
Han utgav ”Turkiska nationens seder, bruk
och klädedrägter” (1839—42), ”Resa i Egypten
och det inre Afrika”, 1 (1843) och har förf,
en Rhodos’ historia (otr.). C.V.J.
Hedendom (till fsv. hepin, hednisk, av mycket
omstridd härledning; snarast en inhemsk
germansk bildning till substantivet hed i
betydelsen skogsmark, alltså eg.: ”till skogsbygden
hörande”, sålunda urspr. om ociviliserade
människor, som stodo utanför det ordnade
samfundet, varur sedermera den kristna
betydelsen framgått), beteckning sedan äldsta
kristna tiden på icke-kristna religioner. Begreppet
uppstod redan under judendomen, där man
skarpt skilde mellan Guds egendomsfolk och
de andra folken, som Gud låtit vandra sina
egna vägar i avgudatjänst och mörker. I den
äldsta kyrkan skärptes motsatsförhållandet
mellan h. och kristendomen genom den kamp,
man hade att utstå med de om den
hellenistiska folkvärlden kämpande icke-kristna
religionerna. Man stämplade här allt religiöst liv,
även i dess högsta former, utanför den
judisk-kristna religionslinjen ss. h.; en kyrkofader
som Augustinus betecknade även de
frommaste grekiska filosofernas dygder ss.
”lysande laster”. Denna uppfattning av h. varade
genom medeltiden och ortodoxiens tid fram till
den moderna religionshistoriens genombrott.
Tack vare denna ser man nu, att gränsen ofta
icke går så skarp mellan olika religioner, och
att det ofta finnes ett djupt religiöst liv i det,
som förut stämplats ss. h. Nu använder man
därför mera beteckningarna kristen och
ickekristen religion. E.H.;Ejr.B.
Hedengren. 1) Olof Gabriel H.,
lantbrukare, lekmannapredikant (1812—70), blev
löjtnant 1836 men tog
1839 avsked och
ägnade sig med iver åt
skötseln av
fädernegodset Riseberga.
Han blev en
föregångsman på
jordbrukets och
mejerihanteringens områden och upprättade
en av de första
lantbruksskolorna i
Sverige. Ss. riksdagsman
innehade han en
be
märkt ställning inom Lantmannapartiet. Under
senare delen av sitt liv ägnade sig H. med stor
iver åt religiöst arbete och gjorde Riseberga till
centrum för den i Närkesbygderna pågående
religiösa väckelsen, vilken under H:s
inflytande utvecklade sig i frikyrklig riktning. Han
uppförde på sin egendom ett bönehus, där
stora skaror samlades för att höra honom o.a.
lekmannapredikanter predika. N.J.N.
2) David H., den föregåendes son,
militär (f. 12/2 1858), underlöjtnant i Svea art.-reg.
1877, major 1900, överstelöjtnant vid Norrlands
art.-reg. 1903, överste och t.f. chef för Svea
art.-reg. 1905 och för Smålands art.-reg. 1906,
generalmajor, generalfälttygmästare och
inspektör för art. 1915, inspektör för
militär-lärov. 1919, generallöjtnant 1922, avsked 1923.
H. var art.-stabsofficer 1886—98, militärattaché
i Paris 1895—97, i Petersburg 1900—03 samt
chef för fältart:s skjutskola 1905—06. Han har
varit led. av ett flertal kommittéer, bl.a.
centrala förvaltningskommittén 1905,
art.-kom-mittén 1887, 1890 och 1891 (sekreterare) samt
1905—06 (ordf.), teknisk delegerad vid 2:a
fredskonferensen i Haag 1907 samt sakkunnig
vid utarbetande av krigsförvallningsregl. 1909—
11. 1920 företog H. en militär studieresa till
Frankrike. E.Bz.
Hedenhös (av adj. heden, hednisk, och möjl.
hös, eg.: huvudskål, men här i betydelsen grav-
— 869 —
— 870 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
