Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hedin, 5. Sven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HEDIN
Västturkestan till Kaschgar i östturkestan.
1892 blev han fil. d:r i Halle på en avh. om
Demavends höjdförhållanden efter ytterligare
en termins studier för Richthofen i Berlin och
A. Kirchhoff i Halle. I slutet av 1893 for H.
över Kirgisstäppen till Taschkent och Margelan,
varifrån han red över Pamir och Mustagata till
Kaschgar. Sommaren 1894 studerades och
kartlädes Mustagatas glaciärer och moräner. Efter
en övervintring i Kaschgar lämnade H. denna
stad i febr. 1895 och reste till Merket vid
Jar-kanddarja och korsade därefter under stora
svårigheter — hela hans karavan gick förlorad
— sandöknen Takla Makan. H. nådde med två
tjänare Kotandarja, varifrån han återvände till
Kaschgar. Sommaren och hösten 1895 företogs
en ny exp. till Pamir och Hindukusch. I dec.
bröt H. för sista gången upp från Kaschgar,
tog vägen över Jarkand och Kotan,
övertvärade ånyo Takla Makan, i vilken han upptäckte
två ruinstäder med buddistiska väggmålningar,
och nådde Tarimfloden efter en ökenfärd på 41
dagar. Flodsystemets invecklade förlopp i de
täta urskogarna studerades noggrant, och sedan
nådde man den redan av Przjevalskij
omnämnda Lop-nor. Efter ingående studier av det
intressanta Lop-nor-problemet återvände H. i maj
1896 över Tjarklik och Tjertjen till Kotan.
Snart uppbröt han härifrån, översteg Kunluns
randberg och genomkorsade under 2 mån. n.
Tibets platåer, varunder noggranna och
synnerligen detaljerade kartläggningar utfördes,
passerade genom Tsaidam-bäckenet och nådde
Kuku-nor. Härifrån togs vägen över Si-ning
och Alashan genom Ordos och över Kalgan till
Peking, som uppnåddes i mars 1897. —
Midsommardagen 1899 anträdde H. sin stora resa till
Centralasien. I mitten av sept. reste H. med färja
från Lajlik vid Jarkand-darja utför denna flod
och Tarim. Dessa kartlades noggrant under
färden. Under vintern företogs en äventyrlig
marsch genom ö. Takla Makan, varvid bl.a. de
första spåren av ruinstaden Lo-lan upptäcktes.
Följ, sommar gjordes en färd genom hela ö.
Tibet, varvid Arka-tags 4 parallellkedjor
korsades och kartlades. Vintern 1900—01 återvände
H. genom v. Gobi till Lo-lan, som nu
undersöktes grundligare. Sommaren därpå drog H.
åter mot s., översteg ånyo Arka-tag och
fortsatte i s. riktning mot Lassa. Efter ett
misslyckat försök att förklädd till burjätisk
pilgrim jämte 2 kamrater framtränga till den
heliga staden gick H. med hela karavanen mot
v. till Leh i Ladakh och efter övervintring där
över Karakorum-passet till Kaschgar, där exp.
upplöstes i maj 1902. 2 mån. senare var H. åter
i Stockholm. H:s tredje stora exp. till
Centralasien utgick från Leh i Ladakh 14/s 1906; dess
uppgift var att utreda de orografiska
förhållandena i mellersta och s. Tibet. Efter 81
dagars ansträngande resa mot ö. passerade man
det stora sjöområdet v. om Tengri-nor,
översteg sedan i 6 pass den mäktiga bergskedjan
Nien-chen-tang-la och nådde % 1907 Schigatse
vid Tsang-po (översta Brahmaputra). Efter 1%
mån. bröt H. åter upp, korsade den nämnda
kedjan på 2 ställen längre mot v. och gick ned
till översta Tsang-po och följde denna flod till
dess källa. Han kartlade därefter de heliga
sjöarna Mansarovar och Rakas-tal, gjorde en lång
marsch mot n.v. i riktning mot Karakorum,
som överskreds 2 gånger. Härifrån vände H.
åter mot s.ö. mot det stora bergsystem, som
begränsar Tsang-pos och Sutledjs dalar i n. och
åt vilket han nu gav namnet Transhimalaja;
det övertvärades flera gånger under noggranna
studier och kartläggningar. Sedan följde H.
Sutledj genom Himalaja till Simla i Indien, där
han inträffade % 1908. — H. har under sina
3 stora forskningsresor till Centralasien
huvudsaki. arbetat deskriptivt. Detta var också
naturligast ur den synpunkten, att det gällde delar
av världen, vilkas faktiska förhållanden voro
litet el. intet kända, åtm. för Västerlandet, och
att det först var nödvändigt att fastställa de
verkliga förhållandena, innan man kunde söka
vetenskapligt förklara dem. H. äger också
utomordentliga förutsättningar att arbeta
geografiskt deskriptivt, bl.a. genom sin sällsporda
skicklighet som kartograf. Sannolikt har det
aldrig funnits en forskningsresande, som ägt
hans förmåga att så snabbt återgiva det
landskap, genom vilket han reser, med riktiga,
detaljerade och även mycket vackra kartor i stor
skala. Även hans fotografiska material är
utomordentligt. De viktigaste resultaten av
hans tre resor torde vara dels utforskandet av
Tarimbäckenets intressanta hydrografi och
tidigare bebyggelseförhållanden, dels
upptäckten av den förut okända, 2,000 km. långa
Transhimalaja, en av jordens högsta bergskedjor,
hans kartläggning av densamma och
utforskandet av dess orografi samt i samband därmed
undersökningen av Brahamaputras, Sutledjs
och Indus’ källor. H. har även med stort
skarpsinne och lärdom behandlat Centralasiens
geografiska upptäcktshistoria. Han har senare
organiserat den fortsatta utforskningen av
området genom specialister. Sedan 1927 leder han
en stor vetenskaplig exp. i området. Den består
av nästan enbart sv. vetenskapsmän, var och
en med sitt specialfack (arkeologi, botanik,
etnografi, geodesi, geologi, meteorologi,
språkvetenskap, zoologi etc.). Dess arbeten väntas
vara avslutade i mitten av 1933. — De
viktigaste av H:s geografiska arbeten äro: ”Die geo-
— 881 —
— 882 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
