Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Heidenstam, 5. Verner von
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HEIDENSTAM
i början av 1880-talet sänt några dikthäften till
Topelius för bedömning; de gingo huvudsaki.
i efterromantikens idealistiska stil och voro
även influerade av Runeberg. Längre fram
under detta årtionde konfronterad med och
delvis starkt påverkad av naturalismens
världsåskådning och uttryckssätt, tvekade H. om den
väg han vid fortsatt litterär alstring själv skulle
slå in på. Han var vid denna tid även
filosofiskt intresserad. Återkommen till Sverige 1887,
strax innan fadern lämnat livet och bestämt,
att hans aska skulle utströs i Vättern,
debuterade H. 1888 med diktsaml. ”Vallfart och
vandringsår”. S.å. kommo reseskildringarna
”Från Col di Tenda till Blocksberg”, 1889 den
österländska romanen ”Endymion” samt
broschyren ”Renässans”, 1890 den jämte O.
Lever-lin författade stridsskriften ”Pepitas bröllop”.
Tillsammans inledde dessa böcker och skrifter
en ny tid i vår litteratur, det litterära
nittiotalet (se d.o.), som bröt med åttiotalets (se
d.o.) ”gråvädersstämning” och
”skomakarrea-lism”, förkunnade ”inbillningskraft och
hänförelse” och kanske även tvingade Strindberg,
som ej ville komma efter i tidsutvecklingen,
att aktualisera nya anlag, böjelser för mystik.
Särsk. ”Vallfart och vandringsår” är det viktiga
verket. H. återgår i denna bok till versen, som
åttiotalet stått kritiskt mot, men skriver den
friare, än traditionen fordrade, ogenerat, i viss
mån prosaiskt. I valet mellan åttiotalets
framtidstro och efteridealismens historiska patos
utexperimenterade H., för vilken
självständigheten var ett personligt behov, en dyrkan av
nuet. Gentemot naturalismens pessimism
ställde han livsglädjen, utan att dock kunna dölja,
att han själv, som i konstnärskretsar i Paris
gått under namnet ”Werthers Leiden”,
personligen även kände vemodet. I st.f. arbete och
plikt besjöng han lättja och njutning; de tider
och lokaliteter han svärmade för voro antikens
och Orientens, ehuru ett patriotiskt sentiment,
sporadiskt förbundet med hängivenhet åt
minnet av förflutna tider, även spåras i verket.
Den stora romanen ”Hans Alienus” (1892; även
innehållande dikter) utgick från åskådningen
i ”Vallfart och vandringsår”, men H:s aldrig
avstannade inre utveckling föres där ett steg
vidare. Boken är en med teoretiskt skarpsinne
och djupsinne gjord kritik av den
naturalistiska konståskådningen, samtidigt som den
berättar sagan om en ung man, främling i sin
tid och sitt land, som strövar runt i länderna
och tidevarven men slutl., ehuru fruktlöst,
försöker slå rot på fädernegården, där han
innan sin fars död försonas med denne. Med
mera lycka gick nu H:s författarskap en
liknande väg. Efter en broschyr, ”Modern bar-
barism” (1894), riktad mot restaureringen av
historiska byggnader, utgav han 1895 den
litterärt utomordentligt viktiga samlingen
”Dikter”, i vilken ett i transscendent riktning
utvecklat fullföljande av ej njutnings- men
skön-hetsläran från ”Vallfart och vandringsår”
(dikten ”Jairi dotter”) blandas med poem, i vilka
H. ”stenar sin ungdoms lära”, förkunnande
pietet, patriotism, plikt. Ett personligt problem
spåras flerstädes: konstnärens skuldkänsla
gentemot det, som hans mål och öde drivit
honom att försumma el. förtrampa. I
berättelsecykeln ”Karolinerna” (1897—98) är det
senare motivet inkapslat i skildringen av
hjältekungen, vilkens bragd bringar lidande. Av
Karl-XII-beundrare av gamla stammen
uppfattad som en smädelse mot Karl XII:s minne,
uppbars denna bok i själva verket av en stark
beundran för och inlevelse i en gestalt, som
av H. uppfattades som den typiskt tragiske.
H. utgav även 1898 en liten folkskrift ”Tsar
Peter”. ”Tankar och teckningar” (1899) äro
essayer om skilda ämnen, bl.a. ”Om
svenskarnas lynne” (från 1896) samt ”Inbillningens
logik”. Berättelserna och dramerna i ”Sankt
Göran och draken” (1900) utveckla huvudsaki.
det erotiska tema, som berörts redan i d>kten
”Barndomsvännerna” i ”Dikter”: motsättning-
V. von Heidenstam: Porten till Kristi grav.
Tuschteckning. Jerusalem 1877. Mörnerska
samlingarna, Örebro.
— 921 —
— 922 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
