Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Heidenstam, 5. Verner von - Heidenstam, 6. Carl von - Heider, Karl - Heidrich, Oldřich - Heifetz, Jascha - Heijermans, H. - Heike-monogatari
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HEIDER
en mellan kärleken till kvinnan och det
manliga dådet. Romanen ”Heliga Birgittas
pilgrimsfärd” (1901) har en psykologisk inspiration
liknande den i ”Karolinerna”, men slutar
blidare. H. hade ett gammalt intresse för Birgitta
redan därför, att hon enl. sägnen bott på hans
födelsegård Olshammar. Efter berättelsesaml.
”Skogen susar” (1904) kom romanen
”Folk-ungaträdet” (”Folke Filbyter”, 1905,
”Bjälbo-arvet”, 1907), av många uppfattad som vår
litteraturs förnämsta historiska roman. Förra
delen återger stämningar liknande dem, som
beskrivits vid skildringen av Hans Alienus’ far;
senare delen, där den ljuse Valdemar och den
mörke Magnus kontrasteras, erinrar om den
motsats i H:s eget väsen, som gestaltats dels i
”Vallfart och vandringsår”, dels i ”Dikter”.
En planerad 3:e del har aldrig kommit.
Historiska berättelser för barndomsskolor ge
”Svenskarna och deras hövdingar” (1908—09).
”Dagar och händelser” (1909) är en ny saml.
uppsatser och delvis skämtsamma reflexioner.
”Proletärfilosofiens upplösning och fall” (1911)
besvarar muntert och hänsynslöst det uttryck
för Strindbergs länge samlade irritation över
sin andlige antipod H:s verksamhet, som denne
1910 publicerat i ”Tal till svenska nationen”,
och utgör även ett angrepp på drag i den
moderna demokratismen, med vilken Strindberg
lierat sig och som hyllade honom. Tidigare,
1902, hade H. själv i dikterna ”Ett folk”
uppträtt som svenskt demokratiskt samvete till
förmån för en medborgarrätt oberoende av
penningvärdet. 1912 samlades en serie
”Stridsskrifter”, varibland av förut icke nämnda den
1898 särsk. utg. ”Klassicitet och germanism”.
S.å. ingrep H. på nationellt rustningsvänlig sida
i försvarsfrågan med broschyren ”Vad vilja
vi?”. 1915 kom den tredje diktsamlingen, ”Nya
dikter”, ett av H:s och vår litteraturs
förnämsta verk. Det representerar efter de två
föregående diktsaml. ett tredje utvecklingsskede
hos diktaren, utmärkt av enkel storhet, ädel
humanitet, vishet, frid. — H. blev fil.
heders-d:r vid Stockholms högsk. 1909 samt 1912 en
av de 18 i Svenska akad., där han med ett
nobelt tal efterträdde sin gamle motståndare
Wirsén. I Svenska akad. höll han direktörstal
1922 samt har i dess handlingar 1918 skrivit en
minnesteckning över Tegnér. 1916 erhöll H.
Nobelpriset i litteratur, enl. motiveringen ”såsom
ett erkännande av hans betydelse som
målsmannen för ett nytt skede i vår vitterhet”. Utom
som diktare har H. framträtt som talare med
kvickhet och retorisk klang, bl.a. méd ”Tal i
Stockholms stadshus midsommarafton 1923”,
och har med sina uttalanden muntligen och
skriftligen, på vers och prosa vid flera
till
fällen givit samlingssignaler åt en stor publik
— H. har, då han icke företagit någon av sina
talrika utländska resor, mestadels varit bosatt
vid Vättern, på någon av gårdarna Olsham
mar, Naddö el. övralid. Han har varit gift 3
gånger; samtliga äktenskap avslutade genom
skilsmässa. Efter utgivandet av ”Nya dikter”
har han i skilda publikationer offentliggjort
smärre självbiografiska utkast. I senare uppl.
av H:s verk finnas ofta ändringar av
originalupplagornas text. — Litt.: J. Landquist, ”V.
v. H.” (1909); R. G:son Berg, ”Före ’Vallfart
och vandringsår’” (1919); F. Böök,
”Strindberg och H. i Schweiz” (i ”Från åttiotalet”,
1926). Se i övrigt bibliogr. i F. Böök, ”Sveriges
moderna litteratur” (1921). O.H.
6) Carl Gerhard von H., son till H.4),
diplomat (f. 14/n 1876), i diplomattjänst 1901,
lega-tionsråd m.m. i Petersburg 1910—16, led. av
Statens handelskommission 1916—17, chef för
Utrikesdep:s avd. för tillvaratagande av vissa
krigförande länders intressen 1916—17,
sakkunnig vid förhandlingarna om handelsavtal
m.m. med Ryssland 1923—24, envoyé i Moskva
1924—30, jämväl i Teheran 1929—30, i
Kon-stantinopel och Sofia 1930—31, i Helsingfors
sedan sistn. år. Th.
Heider [hal’dar], Karl, tysk zoolog (f. 1856),
prof, i Innsbruck 1894, i Berlin 1918—24, har
utg. bl.a. embryologiska arbeten över svampar,
insekter, ollonmaskar och salper och den
mycket förtjänstfulla ”Lehrbuch der
vergleich-enden Entwicklungsgeschichte der wirbellosen
Tiere” (3 bd, 1890—93; 4 bd, 1902—10; jämte
E. Korschelt) samt ”Entwicklungsgeschichte
und Morphologie der wirbellosen Tiere” (i
”Kultur der Gegenwart”, 1913). O.C-n.
Heidrich [hal’dri^], O 1 d f i c h,
tjeckoslovakisk diplomat (f. 1892), har energiskt verkat
för kulturellt och politiskt närmande mellan
Sverige och Tjeckoslovakien och har bl.a. utg.
(på tjeckiska): ”översikt av sv. litteraturens
historia” (1922), ”På vandring i Sverige”
(1926). M.H-v.
Heifetz [halTäts], J a s c h a, rysk-judisk
violinist (f. 1899), lärjunge av Leopold v. Auer.
Redan som underbarn väckte H. stort
uppseende genom sin bländande teknik och sitt
utomordentliga musikaliska spel; reste i
Tyskland, Ryssland och Sverige men flyttade 1917
över till Amerika. H.M.
Heijermans, H., nederländsk förf., se
Hey-e r m a n s.
Heike-monogatari (”Berättelsen om Heike”,
d.v.s. Tairaätten), japanskt historiskt
prosaepos från 1100-talet, tillskrivet Hamuro
Toki-naga. H. är ett av den japanska
fornlitteratu-rens yppersta alster. B.K
— 923 —
— 924 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
