Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Helgon - Helgona, Allhelgona - Helgonabacken - Helgonattribut - Helgonbilder - Helgondyrkan - Helgonkult - Helgonlegender - Helgonprocesser - Helgonskrin - Helgonskyld (helneskyld) - Helgonskåp - Helgsmål - Helgum - Helgumsjön - Helgöy - Helhetspsykologi - Helhuvudfiskar - Helhäst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HELHÄST
föreligga i olika redaktioner. Blott Birgitta
lyckades man få formligen kanoniserad (1391).
De övriga blevo blott med påvligt tillstånd
beatificerade. Jämte dessa kunna ett flertal
lokala h.-kulter spåras i det medeltida Sverige.
Inom romerska kyrkan i nyare tid har
Tri-dentinska mötet givit en försiktig bestämning
av h.-kulten. H:s bilder och reliker skola
vördas, och det är rätt att anropa dem, men
endast ss. förebedjare inför Gud. En kritisk
undersökning av h.-legenderna har med stor
noggrannhet utförts av bollandisterna (se d.o.) i
”Acta sanctorum” (se d.o.).
Reformationen förkastade h.-dyrkan och
re-likkult. Augsburgska trosbekännelsen medger,
”att man kan hålla h. i åminnelse, för att vi
i vårt kall skola lära att efterlikna dem i tro
och goda gärningar”. Inom den luterska
kyrkan har allhelgonadagens firande i viss mån
hållit tanken på h. vid makt. I hågkomsten av
de heroiska gestalterna i kristenhetens
historia har man stundom i nyare lutersk teologi
återupptäckt ett betydelsefullt andaktsvärde.
Därvid har h. fattats i annan mening än den
traditionella (jfr N. Söderbloms definition:
”helgon äro de, som i liv, i väsen och handling
klart och otvetydigt visa, att Gud lever”). —
Litt.: E. Lucius, ”Die Anfänge des
Heiligen-kultus” (1904); ”Vitae sanctorum danorum”
(1908—12); E. Jörgensen, ”Helgendyrkelse i
Danmark” (1909); H. Delehaye, ”Les origines
du culte des martyrs” (1912), ”Les passions
des martyrs et les genres littéraires” (1921);
”Legender från Sveriges medeltid” (2 bd,
1917). Y.B.
Helgona, Allhelgon a, s:n i Rönö hd,
Södermanlands län, n. om Nyköping; 37,»o kvkm.,
därav 37,02 land; 881 inv. (1932; 24 inv. pr
kvkm.); 12,37 kvkm. åker (1927; 32,6% av
landarealen), 15,88 kvkm. skogsmark. Egendom:
Kristineholm. I H. ligger Hargs
bomullsspinneri, väveri och kraftstation. — Pastorat:
Nyköpings östra, Allhelgona och Svärta,
Nyköpings ö. kontrakt, Strängnäs stift. G.N.
Helgonabacken, se Lund.
Helgonattribu’t betecknar ett yttre
kännemärke på ett helgon (se d.o.). Det hänför sig
till helgonets verksamhet, t.ex.
pilgrimsmuss-lan för S:t Jakob (d.y.), tiggaren med den halva
manteln för S:t Martin, el. betecknar
martyrredskapet, t.ex. hjulet för S:ta Katarina, yxan
för S:t Olof. E.W.
Helgonbilder, varmed i vidsträckt
bemärkelse också menas bilder av jungfru Maria,
apostlar, evangelister och profeter, förekomma i den
gammalkristna konsten redan i katakomberna
och ha från 500-talet funnits särsk. i
kyrkornas mosaikmålningar; de blevo för båda de
Uppslagsbok. XII. __ gg] ___
31
katolska kyrkorna typiska och uppsattes ofta
på särsk. altare. I Nordens protestantiska konst
bibehöllo sig av de eg. helgonen rätt länge S:t
Georg och S:t Olof. Se Helgon,
Helgonskåp och I k o n o s t a s. E.W.
Helgondyrkan, se Helgon.
Helgonkult, se Helgon.
Helgonlegender, se Helgon.
Helgonprocesser, se Helgon.
Helgonskrin, en låda el. kista, vari helgonets
kvarlevor ncdlades under stora ceremonier
(”skrinläggning”, se Helgon). H. ställdes
under, sedan på altaret (se d.o., sp. 793). H.
är ofta metallbeslaget, ej sällan helt och hållet,
och försett med dyrbara emaljer, ädla stenar,
stundom bilder i elfenben o.d. Denna typ
blomstrade under d.ä. medeltiden. H. av stort
konstnärligt värde bevaras från senare
medeltiden, t.ex. Ursulaskrinet (se B r y g g e och
M e m 1 i n g) och Erik den heliges skrin (se
d.o.). Bild se även sp. 1045. E.W.
Helgonskyld (även helneskyld), skatt,
som från katolsk tid utgått i Skåne, Blekinge
och Halland in natura (vanl. spannmål) och
tillfallit prästerskap och klockare. H.
upphörde 1900, med gottgörelse åt vederbörande
tjänsteinnehavare (k.f. 14/io 1898). A.M-n.
Helgonskåp (i den romersk-katolska kyrkan)
en altarprydnad, innehållande bild av ett
helgon, vanl. med i måleri och skulptur
utsmyckade dörrar (se Altare, sp. 793). E.W.
Helgsmål, den tidpunkt, då sabbaten ingår
aftonen före en sön- el. helgdag; numera i sht
i uttrycket ringa till h.; förr även om
ar-betsledigheten efter h.-ringningen. E.H.
Helgum, s:n i Ramsele och Resele tingslag,
Västernorrlands län, kring Faxälven och
Hel-gumsjön; 435,54 kvkm., därav 420,u land; 2,937
inv. (1932; 7 inv. pr kvkm.); 15,26 kvkm. åker
(1927; 3,6% av landarealen), 323,63 kvkm.
skogsmark. — Pastorat i Sollefteå kontrakt,
Härnösands stift. G.N.
Helgumsjön, sjö (dalsjö) i Helgums s:n,
Ångermanland, genomflytes av Faxälven; 8,e
kvkm.; 112 m.ö.h. H. har 2 bäcken: det n.
är 33,2 m., det s. c:a 25 m. djupt, skilda åt
genom en grund sträcka. I övre delen av H.
har Faxälven bildat ett stort delta. J.C.
Helgöy [-01], hd i Troms fylke, Norge, n. om
Tromsö; 639,84 kvkm.; 1,565 inv. (1930). S.
Helhetspsykologi, se
Gestaltpsykologi.
Helhuvudfiskar, detsamma som
havsmus-fiskar (se d.o.).
Helhäst, enl. dansk folktro en trebent,
huvudlös spökhäst, som håller till på
kyrkogården och varslar död åt dem som möter den.
I Danmark har h. till en viss grad ställt bäcka-
— 962 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
