Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Helhäst - Heliaderna - Heliæ (Helie), Paulus - Heliand - Helianthemum - Helianthus - Heliantin - Heliaster - Helichrysum - Heliconia - Helig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HELIADERNA
hästen (se d.o.) i skuggan, ehuru även denna
förekommer i dansk folktro. v.S-w.
Helia’derna, grek, myt., Faètons (se d.o.)
systrar, förvandlades vid broderns olycksdöd
till popplar.
Heli’æ (Helie), Paulus, dansk teologisk
och historisk förf., se Poul Helgesen.
He’liand (ty. Heiland, frälsare), dikt från o.
830, med undantag av några smärre fragment
det enda fornsaxiska språkprov, som bevarats
till vår tid, skildrar i c:a 6,000, allittererande
verser Kristi liv enl. evangelierna. Förf:s namn
är okänt; sannolikt var han lekman med
teologisk bildning. Utan att avvika från
händelseförloppet i bibeltexten har han givit sin messiad
formen av ett hjälteepos med nationellt tysk
färg. Kristus göres till en mäktig germansk
folkkonung, lärjungarna äro hans trogna
vasaller. Att detta framställningssätt alltjämt finner
anklang i Tyskland bevisar bl.a. det stora
planschverk över H., som under världskriget
(1915) utgavs i Berlin av J.C. Ströver, i vilket
teckningen av såväl Kristus-gestalten som allt
i övrigt är av genuint tysk typ. Som grundval
för fornsaxisk språkforskning är H. av stor
betydelse. Särsk. påfallande stilistiska företeelser
i detta diktverk äro de i stor myckenhet
förekommande parallellismerna (se d.o.). Två
H.-handskrifter finnas, den ena i München, den
andra i British museum. Bästa ed.: Sievers
(1878), Heyne (4 ed. 1922). övers, till
nutids-tyska: Simrock (neue Ausg. 1921), Hermann
(2 Aufl. 1925). — Litt.: E. Windisch, ”Der H.
und seine Zuellen” (1868); A. Conradi, Der
jetzige Stand der H.-forschung” (1909); S.
Col-liander, ”Der Parallelismus im H.” (1912).
S.Cdr.
Helia’nthemum, växtsläkte av fam. Cista’ceæ
med o. 100 arter huvudsaki. inom Gamla
världens tempererade bälte, särsk.
Medelhavsområdet. De äro lågväxta, ofta nedliggande
halvbuskar el. örter med i klaselika knippen
samlade, medelstora, gula, sällan vita el. röda
blommor. I Sverige förekomma 3 gulblommiga
arter: H. vulga’re, solvända, 1,5—2,5 dm. hög,
allmän på backar och betesmarker upp till s.
Norrland; H. æla’ndicum, ölandssolvända, 0,5
—2,o dm. hög, risig, täml. allmän på Ölands
alvar; H. fuma’na (Fuma’na nudifo’lia),
Got-landssolvända, o. 1 dm. hög, risig med
grenarna utmed marken, mindre allmän på Gotlands
och Ölands alvar. — Flera H.-arter odlas, särsk
i stenpartier. AV-e.
Helia’nthus, växtsläkte, se
Solrossläktet.
Helianti’n, bensolsulfonsyreazodimetylanilin.
Natriumsaltet användes under namn av
metyl
orange som indikator (se d.o.) och är i sur
lösning röd, i alkalisk gul. Lj.
Helia’ster (grek, heliastai’), medl. (jurymän)
i folkdomstolarna (heliai’ai) i det forntida Aten.
Rättighet att deltaga ss. heliast tillkom varje
oförvitlig medborgare, som fyllt 30 år. H. voro
fördelade i 10 sektioner (grek. dikaste’ria,
domstolar) med växlande antal medl. (högst 500
i varje). W.N.
Helichry’sum, bot., se Gnaphalium.
Helico’nia, tropiskt-amerikanskt växtsläkte
av fam. Musa’ceæ med o. 30 arter, fleråriga,
stora örter med skenstammar, stora blad och
toppställda, förgrenade blomställningar. H.
bi’hai, med stora, scharlakansröda, i spetsarna
gula skärmblad, och H. aureostria’ta, med gula
tvärstrimmor i bladen, odlas ofta ss.
prydnadsväxter i varmhus. A.V-e.
Helig. 1) Religionsv. H., ett av religionens
viktigaste begrepp, betecknar det avskilda,
farliga, gudomliga, allt som är undandraget den
profana världen. Det finnes religioner utan
gudsbegrepp men icke utan motsatsen helig—
profan. På primitivt stadium betecknar h.
föremål, personer, djur, ord el. handlingar, som
äro fyllda av en hemlighetsfull kraft, mana (se
d.o.), och därför farliga för vanliga människor.
Endast genom särsk. försiktighetsmått,
framförallt därigenom, att man själv blir fylld med
denna kraft, kan man nalkas det h. Sedan
gudsbegreppet uppkommit, sättes h. i sht i
förbindelse med detta. Allt, som hör med till
gudomen, är h. och därför undandraget det
profana livet. Sålunda betecknar i hebreiskan
qadosch, h., det åt Jahve och hans tjänst in
vigda, som icke fick beröras el. användas av
vanliga människor i det dagliga livet. Det
latinska ordet för h., sanctus, betyder eg.
”avskild, avgränsad”, därtill också ”vigd”, näml,
åt gudomen. Ord, som betyda ”avskild”,
”farlig” och därigenom komma att betyda ”helig”,
kunna emellertid även få motsatt betydelse:
så betyder det grekiska ha’gios såväl ”helig”
som ”befläckad”, det latinska sacer både
”helig” och ”förbannad”. I Talmud har det
hebreiska qadosch även betydelsen ”befläckad”.
Alla dessa ord ha urspr. ingenting att göra
med ”gott” och ”ont”, ”rent” el. ”orent” utan
beteckna endast, att något är fyllt med en
särsk. kraft och därför avskilt. — Först på
högre stadier, framförallt i den grekiska
religionen och hos Israels profeter, får begreppet
h. en etisk betoning och står som motsats till
”syndig”, det Gud misshagliga och betecknar
därmed ett högre sedligt, förandligat liv. Efr.B.
2) Teol. Gud och ”den Helige” äro
synonyma begrepp. Vad som säges om Gud (se
d.o.) kan därför också sägas om den Helige..
— 963 —
— 964 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
