Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Helsingfors - Helsingfors dagblad - Helsingfors universitet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HELSINGFORS UNIVERSITET
hela import går över staden. Importvarorna
utgöras huvudsaki. av vetemjöl, socker, kaffe,
maskiner och elektriska apparater, stenkol,
petroleum, bensin och textilvaror. Exporten
är däremot rätt anspråkslös (14 °/o av landets
hela export, 1931), vilket har sin naturliga
förklaring därav, att H. icke ligger invid
någon större flottningsled, som kunde leverera
trävaror; Vanda å är härutinnan av ytterst
ringa betydelse. Endast under vintermån.,
medan Viborg och Kotka på gr. av ishinder äro
avstängda för trafik, är exporten livligare.
Exporten består av smör och ost, sågade
trävaror, faner, pappersmassa, cellulosa, papp
och papper. Av stor betydelse för handelns
utveckling ha järnvägarna varit, vilka gjort
det möjligt att utnyttja H:s’ goda
hamnförhållanden. H. utgör det finska järnvägsnätets
eg. utgångspunkt, så perifert det än ligger.
Staden har 3 stationer: huvudstationen i
centrum av staden samt Fredriksbergs och
Sörnäs stationer. Med avseende å
passagerare- och godstrafiken är huvudstationen den
viktigaste i landet: ankommet gods 671,000
ton, avsänt gods 610,000 ton, passagerare 7,s
mill. (1930). Regelbunden flygförbindelse
upp-rätthålles under maj—okt. med Stockholm
och Reval, vintertid endast med Reval;
flyghamnen är belägen på Skatudden.
Som en följd av stadens snabba utveckling
har en betydande industri uppvuxit. Med
avseende å antalet arbetsställen (480, 1929) och
arbetare (c:a 21,000) ävensom
bruttotillverkningsvärdet (2,008 mill. fmk.) intar H. främsta
platsen bland landets städer, om också
industrien i stadens yttre ej spelar någon
framträdande roll. Fabrikerna arbeta främst för
den lokala konsumtionen. Bäst representerade
äro metall-, närings- och
njutningsmedels-samt den grafiska industrien. Bland enskilda
industriella inrättningar må nämnas
Sandvikens skeppsdocka, H. skeppsdocka,
Maskin-och brobyggnads a.-b., A.-b. G.W. Sohlberg,
Tölö sockerbruk, Fazers karamell-,
choklad-och kexfabrik, A.-b. P. Sinebrychoffs
ölbryggeri, Elantos bageri, brödfabrik och mejeri,
Farm.-kemiska fabriken Medica m.fl.
H. är Finlands kulturcentrum, i högre grad
än t.ex. Stockholm är Sveriges. Den förnämsta
bildningsanstalten är universitetet (se
Helsingfors universitet). Staden är
vidare säte för 1 teknisk högsk., 2 handelshögsk.
(finsk, resp, svensk), 1 krigshögsk., 36 lär
domsskolor (med över 10,000 elever), talrika
folkskolor (med c:a 11,000 elever), 6
handelsskolor, industriskola, centralskola för
konstflit (hemslöjd), musikkonservatorium m.fl.,
ävensom konstsamlingar, bland vilka må
näm
nas konstsaml. i Ateneum (huvudsaki.
finländsk samt nyare utländsk konst),
Sine-brychoffska saml. med övervägande svenskt
porträttmåleri från 1700-talet, Cygnæi galleri,
H. stads museum samt Konstindustrimuseet.
För större konstutst. uppfördes 1928 H:s
konsthall. De flesta av Finlands
vetenskapliga, vittra och ekonomiska samfund
ha s itt huvudsäte i H. I staden utkomma
7 dagliga tidn. samt ett stort antal andra
tidn., tidskr. och periodiska
publikationer. — Litt.: R. Hertzberg, ”H. för tre
hundra år sedan och i våra dagar” (1888);
E. Ehrström, ”H. stads historia från 1640 till
Stora ofreden” (1890); P. Nordman, ”Bidrag
till H. stads historia” (5 bd, 1905—08); T.
Hartman, ”Då H. blef hufvudstad” (1912);
T. Janson, ”Boken om H.” (1926); H. Hildén,
”Strövtåg i H.-trakten” (1927); A.W. Rancken,
”H. genom fyra sekler” (s.å.); C. Lindberg,
”H., Nordens vita stad” (1931); G.H. Theslöf,
”H.-Helsinki” (1932). K-o H-n
Helsingfors dagblad, svenskspråkig tidn. i
Helsingfors, begynte utkomma 1862, var
språkrör för det liberala partiet och utövade ett
betydande inflytande på avgörandet av olika
spörsmål. I språkfrågan intog H.d. en
medlande hållning. Då motsättningen mellan
finnar och svenskar i Finland småningom blev
allt skarpare, förlorade tidn. sin läsekrets och
upphörde 1889. E.Ed.
Helsingfors universitet är en direkt forts, av
det univ., som genom Per Brahes initiativ
grundades i Åbo 1640. Antalet prof, vid detta
unv. var 11. Under l:a året inskrevos 249
studenter, under 2:a 79. Till en början
arbetade Åbo univ. under anspråkslösa yttre
förhållanden men vann snart ett gott namn
genom att flera betydande män, ss. den finske
bibelöversättaren E. Petræus, teologen J.
Ter-serus, juristen J. Dalecarlus (Stiernhöök) och
historikern M. Wexionius (Gyldenstolpe), voro
lärare vid detsamma. Undervisningen
präglades av en strängt ortodox teologisk anda.
Under ”stora ofreden” flydde lärare och
tjänstemän 1713 till Sverige, och först 1722 kunde
univ. öppnas ånyo. Undervisningen fick
småningom i enlighet med tidens anda en mera
praktisk inriktning genom män som P. Kalm,
P.A. Gadd, J. Gadolin m.fl. Den centrala
gestalten vid univ. i slutet av 1700-talet var
H.G. Porthan, vars forskningar rörde sig inom
alla de humanistiska vetenskaperna. 1802
lädes grundstenen till en ny akademibyggnad,
färdig först 1817. Även efter det Finland
lösryckts från Sverige, tedde sig framtiden
för univ. rätt ljus på gr. av den välvilja,
kej-sar Alexander visade detsamma. Antalet
pro
— 1005 —
— 1006 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
