Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Heltai, Jenö - Helton - Heltzen, Eugenius - Helveg, 1. Ludvig Nicolaus - Helweg, 2. Leopold - Helvella - Helvete
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HELVETE
He’ltai, Jenö (Eugen), ungersk förf. (f.
1871). Ss. romanförf. är H. starkt påverkad
av modern fransk litteratur. Hans mest kända
romaner äro ”Familjepensionatet” (sv. övers.
1919) och ”Rum 111” (sv. övers. 1930). H.
är även framstående dramatiker, känd och
spelad även utom Ungern. G.Jg.
Helton, mus., det större av de två
sekundintervallerna inom grundskalan. Tonstegen
c—d, d—e, f—g, g—a, a—h ange sålunda
hel-loner, e—f och h—c däremot halvtoner.
Akustiken räknar med en större h., motsvarande
svängningskvotienten 8:9, och en mindre h.,
motsvarande svängningskvotienten 9: 10 (se
Intervall). H.-skalan har på senare tiden
ofta använts av tonsättarna (Rebikov,
De-bussy). F.S-l.
Heltzen, Eugenius Sophus Ernst, dansk
politiker (1818—98), 1850 amtman i Aabenraa,
1869 stiftamtman över Fyn, en duglig och
kraftfull personlighet, var en av ledarna för
de konservativa helstatsmännen. 1856—66
medl. av riksrådet, 1864 justitie- och
kultus-minister, verkade han energiskt för samarbete
med bondevännerna. Ministärens flertal
önskade däremot förlikning med centern och
framtvingade 1865 H:s fall, då denne gett sig in i ett
olyckligt intrigspel och förgäves sökt använda
Jules Hansen mot de nationalliberala. Fl.D.
Helveg. 1) Ludvig Nicolaus H., dansk
teolog (1818—83), teol. kand. 1840, fil. d:r 1855,
präst i Odense 1857, teol. hedersd:r vid
Köpenhamns univ. 1879. G. var lärjunge till
Grundtvig. Hans viktigaste arbete är ”Den
danske Kirkes Historie efter Reformationen”
(2 bd, 1851—55, 2 Udg. 1857—83) och ”Den
danske Kirkes Historie för Reformationen” (2
bd, 1857—70). 1849—52 redigerade han
”Kir-kehistoriske Samlinger”, utg. av Selskabet for
Danmarks Kirkehistorie, till vars stiftare H.
hörde. S.N.
2) Leopold Hans Andreas H e 1 w e g, den
föregåendes son, lantbruksekonom (1851—
1920), 1878—84 assistent i trädgårdsskötsel vid
Landbohöjskolen i Köpenhamn, blev 1886
ledare av de av Förening til Kulturplanternes
Forbedring anlagda rotfruktsförsöken och 1893
ledare av statens rotfruktsförsök. H.
genomförde talrika väl planlagda försöksserier, vilkas
resultat blev av stor betydelse för
rotfrukts-och rotfruktsfröodlingen, samt bragte
rot-fruktsfröhandeln in i rationellare former.
Bland hans skrifter märkas ”Fröavl af
Foder-roer” (1906), ”Kortfattet Vejledning i
Brugs-fröavl af Foderroer och Sukkerroer” (1918);
red. ”Gartner-Tidende” (1886—1901) och
”Nordisk illustreret Havebrugsleksikon” (3 Udg.
1919). Hj.P.
Helve’lla, svamj. släkte, se Hattmurkla.
Helvete (av Hel, se d.o., och vite, straff, se
Vite). 1) Religionsv. Beteckning för dödsriket
(se d.o., jfr Hades och Hel), särsk. ss. de
ondas straffort. En differentiering i livet efter
döden finnes i de flesta religioner. Vi möta
den rikt utvecklad redan hos lågt stående
primitiva folk, varvid man vanligtvis förknippar
människans öde efter döden med hennes
sedliga förhållande här i livet. Nordamerikas
indianer, ainofolket i Japan, dvärgfolken i Afrika
och Asien m.fl. tro, att de goda komma till
himmelens ljusa land och de onda till
underjordens mörka rike. Dessa föreställningar om
himmel och h. ha på mångfaldigt sätt
utvecklats i de högre religionerna. Särsk. har man
i fantasien frossat i tanken på alla de kval,
som h. har att bjuda missdådarna och
syndarna — säkerligen i det pedagogiska syftet
att få människorna att avstå från det onda.
Bortser man från den kristna medeltidens
krassa och ohyggliga h.-fantasier, ha h. kvalen
ingenstädes blivit så fruktansvärt utmålade
som i de indiska religionerna. I hinduismen
tror man på flera h.: i ett måste syndarna
springa på glödande kol, i ett annat rullas de
i flytande koppar, plågade av ohyggliga djur
i ett tredje vridas de omkring på hjul och
skäras sönder i tusen delar för att strax bli
hela igen o.s.v. I buddismen äro
h.-föreställningarna än krassare. — I N.T. finnas inga
föreställningar om ett h. (möjl. med undantag
av Joh. Upp. 20:10, som dock står isolerat);
här är i stället föreställningen, att de onda
förintas, under det att de goda av nåd få evigt
liv. I nutida kristendom ha också medeltidens
krassa h.-föreställningar så gott som fullst.
försvunnit. — Litt.: C. Clemen, ”Das Leben
nach dem Tode” (1920); Th. Steinmann, ”Der
religiöse Unsterblichkeitsglaube” (1912); E.
Briem, ”Religiösa makter” (1932). Efr.B.
2) Teol. Beteckning för och läran om
absolut dom och evigt straff. Kristen tro innehåller
en grundläggande motsättning, som ej kan
upplösas: å ena sidan har människan inför Gud
absolut personligt ansvar för sina gärningar
och för hela sin person och ådrager sig
genom synden skuld; å andra sidan är Gud den
alltigenom nådefulla kärleksviljan. Denna vilja
står emellertid obönhörligt emot det onda och
yttrar sig ss. förintande vrede gentemot detta.
I och med att kristen tro räknar med
personlig skuld och med det onda, som måste
övervinnas, kommer den också att räkna med
domen, som straffar el. förintar det onda. Denna
dom är i och för sig absolut orygglig och i sin
intensitet oändlig. Här ligger grunden till läran
om h. Luterska reformationen skärpte tanken
— 1013 —
— 1014 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
