Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hemberg, Eugen - Hembränning - Hembud - Hembygdsforskning - Hembygdsföreningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HEMBYGDSFÖRENINGAR
Kola och Ural” (1908), ”Stenåldershorden”
(1923), ”Varjagerna” (1924). F.A.Bn.
Hembränning, tillverkning av brännvin o.a.
spritdrycker hemma el. privat, är enl. nyare
sv. brännvinslagstiftning (se d.o.) förbjuden
och belagd med straff, varjämte använda
pannor och bränningsapparater förverkas. E.K.
Hembud, eg. erbjuda någon något i hans
hem. I äldre sv. rätt ägde släkten, stundom
även grannar, företrädesrätt att köpa
fastighet, som var till salu (se Bördsrätt). För
ändamålet måste urspr. ägaren uppsöka
närmaste frände i hans hem och där erbjuda
honom lösa fastigheten till av annan
spekulant bjudet pris. Detta erbjudande kallades h.
Senare skedde erbjudandet offentligt, å ting
el. rådstuga, se Uppbud. Sista resten av
detta h. bortföll 1875. I modern bolagsrätt
förekommer ofta ett annat h. Många
aktiebolags bolagsordningar, särsk. de bolag, som
framgått ur familjeföretag, föreskriva, att
aktieägare, som vill avyttra sin aktie, är
skyldig hembjuda den till förutvarande aktieägare
i viss ordning. Vidare skall upphittaren av
vissa fornfynd (se Fornminnesvård)
hembjuda dessa åt Staten för inlösen. Likaså
måste arrendator, som uppfört överloppshus
el. planterat fruktträd, bärbuskar el.
prydnads-träd, vid arrendets frånträdande hembjuda
dessa åt jordägaren. E.K.
Hembygdsforskning. Termen h. har vunnit
allmännare användning i språket först på
1900-talet. Man menar med h. utforskandet
av hembygdens natur- och kulturhistoria. I
viss mån går h. tillbaka till 1600-talet, även
om det så tidigt mera gällde en vetenskaplig
utforskning av landet i dess helhet och icke
hembygden i trängre mening. Gustav II Adolfs
1630 utfärdade ”Memorial, effter hwilken
. ...rijkzens antiquarij och häfdasökiare, sigh
flijtelighen rätta skole” innehåller redan ett
program för en allsidig h. Under 1600-talet
dominerade intresset för fornminnena. Under
1700-talet kom man främst genom Linnés och
andras resor att få blicken öppen även för
natur, folkliv och hushållning. H. kom att få
en bredare bas eg. först under 1800-talets slut
genom de då stiftade fornminnesföreningarna
(se d.o.). Länge har också det förhistoriska
intresset varit starkast, fast andra grenar av
h. tillkommit. 1872 stiftades bland studenter
i Uppsala Västgöta landsmålsförening, som
snart följdes av andra. I Lund bildades,
likaså inom den akademiska världen, Skånska
landsmålsföreningen 1875, och flera
tillkom-mo sedan. Här fanns då redan den 1861
bildade Föreningen för Smålands minnen, som
direkt sysslade med h:s olika grenar. I
Upp
sala stiftades 1905 av studenter inom
Norrlands och Gästrike-Helsinge nationer
Norrländska studenters folkbildningsförening,
senare kallad hembygdsförening, som strävade
att inrikta folkbildningsarbetet på h. Denna
förenings arbete resulterade bl.a. i stiftandet
av Föreningen för norrländsk h. i Härnösand
1909, som bl.a. anordnat kurser i h och
hem-bygdsundervisning för folkskollärare.
Liknande kurser ha hållits även i andra delar av
Sverige. Enl. 1914 års undervisningsplan för
Statens folkskoleseminarier och 1919 års
undervisningsplan för folkskolorna skall
undervisningen i historia och geografi i möjligaste
mån anknytas till direkta iakttagelser i
hembygden, varvid h:s resultat komma till
användning. En synnerligen rik litteratur har också
tillkommit under 1800-talets sista hälft och de
gångna årtiondena av 1900-talet. Av de
tidigare förf, märkas Hyltén-Cavallius, A.
Haze-lius, Nicolovius, Djurclou, Eneström, Dybeck,
Säve, Bruzelius m.fl. A.N-n.
Hembygdsföreningar. Namnet torde i sv.
språkbruk ha vunnit burskap i början av
1900-talet som beteckning på föreningar med ung.
samma program som de tidigare bildade
fornminnesföreningarna (se d.o.). Dock äro h:s
arbetsområden flera än de äldre
fornminnesföreningarnas. Andra namn på liknande
föreningar äro föreningar för gammelgårdar el.
byagårdar etc. H:s mål är att i möjligaste
mån tillvarataga den egna bygdens natur och
kultur. Detta leder ofta till upprättandet av
mindre, lokala hembygdsmuseer (se d.o.). De
flesta h. ha tillkommit sedan sekelskiftet,
särsk. de allra senaste åren, och utgöra nu
flera hundra, på sina ställen omfattande
vardera ett härad (t.ex. Skåne), på andra ställen
omfattande i allm. en socken (t.ex. Dalarne).
— På många ställen ha h. sammanslutit sig
och bildat hembygdsförbund,
omfattande ett län el. landskap. Dessa
hembygdsförbund ha i flera fall tillsammans med
tidigare existerande fornminnesföreningar bildat
större centrala museer. Dessa museers
personal bistå därvid lokala föreningar med sin
fackkunskap, och härigenom ha de lokala h.
fått en välbehövlig och nyttig anknytning till
kulturhistorisk, vetenskaplig forskning. Det
första hembygdsförbundet bildades i Dalarne
1915. Sedan tillkommo efter hand andra i
Dalsland, Halland, Blekinge, Gävleborgs län,
Kronobergs län, Värmland, Skåne, Örebro län,
Västergötland, Södermanland och Jönköpings
län. Med förbunden jämförliga
sammanslutningar äro utom de äldre
fornminnesföreningarna Disastiftelsen i Uppsala,
Östergötlands fornminnes- och museiförening (genom
— 1021 —
— 1022 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
