Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hembygdsföreningar - Hembygdsgård - Hembygdskonst - Hembygdsmuseum - Hembygdsundervisning - Hembygdsvård
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HEMBYGDSGÅRD
samgående 1913 av fornminnesföreningen,
bildad 1864, och museiföreningen, bildad 1884),
Kalmar läns fornminnesförening (1872),
Föreningen för norrländsk hembygdsforskning
med säte i Härnösand (1919), Heimbygda i
Jämtland och Härjedalen [genom samgående
1923 av Jämtlands läns fornminnesförening
(1886), Föreningen för hemslöjd och kulturella
mål (1908) samt Jämtlands och Härjedalens
naturskyddsförening (1916)], Västerbottens läns
h. och Norrbottens läns h. Inom de västsv
landskapen verkar därjämte Västsvenska
hem-bygdsnämnden. Flera av ovannämnda
organisationer äro icke blott sammanslutningar
av mindre föreningar utan ha därjämte egna
centrala museer med stora samlingar och
friluftsmuseer, anlagda med Skansen som
mönster. De flesta utgiva årliga
publikationer. +N-n.
Hembygdsgård betecknar i allm. detsamma
som gammelgård, byagård etc., således en
byggnad av kulturhistoriskt värde, vari
återfinnes den för gården typiska inredningen o.d.
men inga för miljön främmande samlingar,
t.ex. förhistoriska, detta till skillnad från vad
man vanl. kallar hembygdsmuseum (se d.o.),
som visserligen kan vara en byggnad av
liknande slag men därjämte är en förvaringsplats
för rent museala samlingar. Uttrycket h. har
även kommit att begagnas som beteckning för
nyuppförda samlingslokaler för en orts sociala
el. politiska sammanslutningar, särsk.
ungdomsorganisationer. A.N-n.
Hembygdskonst, urspr. ett från tysk
litteraturhistorisk forskning upptaget ord, som
senare utvidgats till att omfatta även bildande
konst. Ty. Heimatkunst betecknar en riktning
i litteraturen och den bildande konsten, som
har starka rötter i bygdetraditionen (jfr fra.
art regional). Ordet har eg. aldrig vunnit
burskap inom sv. språkbruk. A.N-n.
Hembygdsmuseum, allmän beteckning för
lokalt museum, som avser att ge en samlad bild
av en trängre bygds kultur. Andra namn för
i grunden samma sak äro hembygdsgård (se
d.o.), fornstuga, minnesstuga, gammelgård,
byagård etc. Ett h. består vanl. av en äldre,
för bygden typisk byggnad, flyttad el.
kvar-liggande på ursprunglig plats, vari inrymts och
ordnats kulturhistoriska föremål och
arkiva-lier. I flera fall ha på detta sätt till en plats
samlats ett flertal gårdar till en större
frilufts-anläggning. * A.N-n.
Hembygdsundervisning, se
Hembygdsforskning
Hembygdsvård, en rörelse, som avser vården
av hembygdens natur- och kulturminnen och
som strävar efter att skapa nya, livsdugliga
former under tillräckligt hänsynstagande till
gångna tiders värden. Medveten h. uppkom
tidigast i Tyskland, där 1904 bildades en
förening för h., huvudsaki. genom impulser från
prof, i romersk rätt vid Berlins univ. A. A. F.
Rudorff. Rudorffs första programskrift om h.
utkom redan 1897. Som en av banbrytarna
jämte Rudorff må nämnas prof.
Schulze-Naum-burg, som har utg. ett flertal stora verk
om h. 1906 bildades i Schweiz ett
lands-förbund för h., och snart tillkommo liknande
organisationer i andra länder. Den breda h.
innebär även naturskydd, men i många länder
finnas särskilda sammanslutningar för
naturskyddet. Den sv. h. har framväxt som en
naturlig utvidgning av A. Hazelius’ m.fl:s
verksamhet, och den har numera en synnerligen
bred bakgrund i de hembygdsföreningar (se
d.o.), som finnas spridda i alla delar av Sverige.
Dessa föreningar sysselsätta sig med h. i dess
vidsträcktaste bemärkelse och hålla därvid för
h:s olika grenar kontakt med de centrala
organisationerna, ss, centralmuseer,
hemslöjdsföreningar, naturskyddsföreningar samt det 1916
stiftade Samfundet för h., som numera
kan betraktas som en samlande organisation
för den sv. h. Redan tidigare hade emellertid
den samlande signalen kommit genom K. E.
Forsslunds arbete ”H.” (1914). Samfundet
utger sedan 1920 ”Tidskr. för h.” Utom det
breda h.-programmet av rent ideell art har
samfundet ägnat särsk. intresse åt
praktiskekonomisk h., ss. en hänsynsfull planläggning
av uppväxande samhällen, ett sunt
byggnads-skick, en bättre kyrkogårdskultur o.d. För
arbetets underlättande har i Stockholm
inrättats en särskild byggnadsbyrå att stå
allmänheten till tjänst. Vid denna byrå finnes
en permanent material- och ritningsutställning.
Sedan Statens egen byggnadsbyrå avvecklats,
har samfundets byrå övertagit dennas
konsultativa verksamhet. Kurser för lantbyggmästare
ha av samfundet hållits i de flesta landskap.
Den första kursen av detta slag hölls 1915 på
Vilans folkhögsk. genom enskilt initiativ och
möjliggjord genom understöd från Sv.
slöjdföreningen. Av deltagarna i denna kurs
bildades sedan Skånska föreningen för
byggnadskultur. Samfundet har fortsatt detta arbete,
och sedan 1927 har en permanent
byggmästar-skola hållits på Vilan. Som ett led i en
omfattande upplysningsverksamhet har
samfundet utg. en del arbeten med spec. innehåll:
S. Westholm, ”Bostadsbyggande och h.” (1926),
ett större verk, behandlade modern
gravvårds-kultur, ”Gravkonst” (1930), samt ”Ritningar
till lantmannabyggnader för olika delar av
Sverige” (1932). A.N-n.
— 1023 —
— 1024 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
