Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hemema - Hemeralopi - Hemerobius - Hemerocallis - Heresa - Hemessen, Jan van (Jan Sanders) - Hemfallsrätt - Hemfridsbrott - Hemfärgning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HEMFÄRGNING
Hc’mema ,efter finska landskapet
Hämeen-maa, Tavastland), fartygstyp i sv.
skärgårdsflottan (se Tu rum a).
Hemeralopi’, se Nattblindhet.
Hemero’bius, ett släkte florsländor (se d.o.).
Hemeroca’llis, se Dagliljesläktet.
Heme’sa, stad i Syrien, se H o m s.
Hemessen [hè’-], Jan van (eg. Jan
Sanders), nederländsk målare (o. 1500—75), en
typisk övergångsmästare med anknytningar
Jan van Hemessen: Glatt lag. Gemäldegalerie,
Karlsruhe.
till både nederländskt och italienskt,
beträffande genrebilden förelöpare till Aertsen och
Jor-daens, mest berömd för sina halvfigurbilder i
Matsys’ stil, under det att Kristus som
smärtornas man är hans vanligaste motiv.
Representerad i Nationalmuseum i Stockholm. G.S.
Hemfallsrätt, Statens el. vissa instit:s rätt
till herrelöst gods, särsk. egendom, vars ägare
avlidit utan arvsberättigad frände. H.
uppträder tidigt i medeltiden, bl.a. på 400-talet i den
saliska lagen (bygrannarnas rätt till
bondejord, vars ägare dött utan manlig arvtagare).
Sedermera erhöll h. en rik utbildning ss. en
art höghetsrätt. Ett län, som av någon
anledning blev ledigt, återgick med h. till länsherren
el. Kronan. H. kallades även godsherrens rätt
till sina, urspr. livegna, underhavandes
kvar-låtenskap el. del därav. På gr. av utlänningars
fordom sämre rättsställning gjorde Staten
tidigt h. gällande (lat. jus albina’gii, fra. droit
d’aubinage) till arv, vartill endast utländsk
arvinge fanns, så redan i sv. Hälsingelagen och
Vastgötalagen; el. ock medgavs, ss. i sv.
stadslagen, arvets förande ur riket endast mot en
viss avgift, i Sverige kallad sjätte el. tionde
penning, i utlandet jus detra’ctus (se d.o.) el.
emigratio’nis. Ännu 1734 års lag intar denna
ståndpunkt, sedermera genom
överenskommelse med främmande makter i allmänhet från-
trädd. En h. av halvt privat natur tillkommer
ofta vissa försörjningsanstalter el. stiftelser till
däri intagna personers kvarlåtenskap. Jfr
Allmännaarvsfonden och D a n a a r v. E.K.
Hemfridsbrott, jur., straffbar kränkning av
hemfrid, d.v.s. det rättsliga skydd en persons
hem el. hemvist åtnjuter. Stadganden om h
meddelas i 11 kap. Strafflagen. Till ansvar för
h. är den förfallen, som med våld el. eljest
mot någons vilja intränger i hans hemvist
(”gård, hus el. fartyg”), liksom den, som vägrar
att efter tillsägelse begiva sig därifrån, samt
den, som, utan att kunna visa skälig
anledning därtill, dit smyger sig in el. där gömmer
sig undan. Vidare straffas ss. h. husrannsakan
(jfr d.o.) av obehörig person el. i olaga
ordning. H. kan emellertid förövas även av en
person, som befinner sig utanför det kränkta
hemvistet, genom inslående av fönster el.
inkastande av sten o.d. (”av ondska” el. ”av
överdåd el. okynne”) ävensom — där hemfrid
därigenom störes — genom kastande av sten
o.d. å annans hus, bultande el. annat våld därå
el. ock åstadkommande av oljud el. oväsen i
gård el. trädgård. Slutl. är stadgat, att om man
utan sådant h., som nu angivits, våldför annan
inom hans hemvist, denna omständighet skall,
vid straffets bestämmande för våldet, anses ss.
försvårande. — För att en lokal skall utgöra
hemvist i lagens mening, fordras, att den
användes till bostad. Ss. hemvist skyddas ej blott
hus i dess helhet utan även en del därav, en
våning el. ett rum; däremot ej t.ex. ett tält el.
en flyttbar koja. H. äro angivelsebrott (se
d.o.). — Straffet är i allm. böter el. fängelse
i högst 6 mån. Jfr Fridsbrott. G.L.
Hemfärgning av spånadsämnen, garn och
tyger har mycket gammal hävd. Numera har
den industriella färgningen (se d.o.) nått så
stor fulländning, att h. mestadels kommit ur
bruk. Även de speciella fylliga, mjuka och
diskreta färgtoner, som funnos i den gamla
allmogeslöjden, karakteristiskt olika för olika
trakter, kunna tillfredsställande erhållas
färgade på fabriker. Hemslöjden begagnar sig
också i stor skala av detta. H., särsk. med
färgväxter (se d.o.) och vissa kemiska
tillsatser, har dock de senaste åren tagit fart och
ut-bretts genom de växtfärgningskurser, som
genom folkhögsk., hushållningssällskap och olika
hemslöjdsorganisationer hållits på olika
platser i landet. Genom h. vinner man visserligen
mindre likformiga resultat, än vad industrien
kan åstadkomma, men till gengäld en större
rikedom på nyanser och därigenom en mer
levande verkan och ofta konstnärliga resultat.
H. lämpar sig mest för personer, som själva
tillverka slöjdalster för eget bruk el. avsalu
Uppslagsbok. XII. ___ 1025 ___
33
— 1026 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
