Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Heminredning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HEMINREDNING
likt hus försiggick all möjlig verksamhet, sömn
och vila, matlagning o.a. hushållsarbete,
manlig och kvinnlig slöjd, lek och tidsfördriv. En
del hus antagas ha varit mer betonade
vinterhus, andra voro mindre tätbonade sommarhus
(jfr t.ex. nordsvensk allmoges sed att
sommartid utflytta i fähus, bodar el. sommarstugor).
Under äldre järnåldern voro väggarna mycket
låga, takresningen hög och vilande oftast på
stolprader. Senare sköto väggarna i höjden
med det tilltagande bruket av liggtimmer.
Golvet var vanl. av stampad lera el. med enkel
stensättning.
Redan kejsartidens Rom kände och
utvecklade starkt en regelrätt och storartad
stads-byggnadskonst med högbyggda våningshus.
Trots förfallsperioder och återgång till
kåkstaden då och då voro medeltidens
stadsbyggnader en direkt forts, därav, dess
inrednings-konst en forts, och utbyggnad av romerska och
bysantinska traditioner. Södern begagnade sig i
större utsträckning än Norden av lösa möbler.
Tidig medeltida (karolingisk, romansk)
möbelkonst var tung och tekniskt valhänt och bestod
av stolp- och slåverk med insatta svarvade
balusterdockor. Stenhusets väggfasta inredning
utgjordes främst av fönstersmygarnas bänkar
samt nischskåpen, men även fasta, löpande
väggbänkar funnos. Ibland kunde ett fast bord
anordnas vid en vägg el. kring en pelare
(Glim-mingehus, dock senmedeltida). — Fr. o.m.
1100-talet, men framförallt på 1200-talet kom
profan stenbyggnad att även betyda något för
Norden. Klostrens inredning, det utifrån
införda riddarväsendet, handeln och det
uppblomstrande stadsväsendet äro starka faktorer
att räkna med inom h. Allmogekulturen löpte
dock på en annan linje med konservativare
kynne, och ännu långt in på 1500-talet får man
föreställa sig även herremannens bostad på
landet som mera allmogebetonad till möbler
och h., liksom till material och husgruppering.
Senmedeltidens stil, gotiken, blomstrade rikast
i Tyskland och Frankrike samt England och
utvecklade inom h. både form- och
typförrådet. Skåpet var en av de viktigaste nyheterna,
till en början rakt och oprofilerat och möjl.
ett på golvet utflyttat väggskåp. Skänken
(kre-densen, anrättningsbordet) var en annan
nyhet. Kistan tilltog i storlek och prakt och
förenades med skåpet, med skrivpulpeten, bänken
och bordet, allt möbelformer, som utvecklades
under följ, perioder. — Med Italiens
ungrenässans kan man säga, att modern tid och åtm.
huvudsakliga drag i modernt möbleringssystem
började, åtm. på kontinenten. Tysk sengotik
och tidig renässans hänga ännu i mycket kvar
vid gamla h.-former med de väggfasta
bänkar
na. Många nya bordsformer utvecklade sig
dock och började tillhöra den permanenta
inredningen. — I nordisk renässans (Kronborg,
Kalmar, Gripsholm m.fl.) ser man ännu
tydligt, hur det urgamla systemet i Norden med
hela h. byggd i ett block kvarlever, trots en
högmodern dekor. — Barocken, utgående från
Italien, Frankrike och Holland, införde i sina
senare skeden en fullkomlig nyhet, dit ro
nässansen nått blott i den fasta inredningen,
näml, det hela möblemanget, utfört enhetligt
i samma stil. Systemet nådde Norden med
30-åriga krigets väldiga invasion av former, idéer
och vanor och översattes snart på landets
form-och materialspråk vid inhemska verkstäder (ex.
Skokloster). I prakthemmen täcktes nu
väggarna efter utländsk förebild med storartade
serier vävda tapeter, medan renässansen, åtm. i
Norden, brukat mindre sådana samt enklare
mönstrade vävräckor vid sidan av målad dekor
på muren och praktfulla väggpaneler. Även
ylletapeter och gyllenläder inkommo på
1600-talet. Under senbarocken kommo stofttapeterna
samt sammet och siden i praktfullare interiörer,
allt förut känt utomlands. Eldstäderna voro
viktiga h.-detaljer under renässans och barock.
Taken, som under medeltiden och renässansen
hade synliga, vanl. dekorerade bjälkar,
över-gingo under 1500-talet till paneltak med
betonad mitt och allt rikare dekor i snideri el.
stuck. Plafondmålningar blevo vanliga även i
nordisk h. Bruket av mattor var, om än
sparsamt, känt i Italien under senmedeltiden men
torde knappast ha kommit till Norden förrän
på 1600-talet. — Bland möblerna var särsk.
den stora praktsängen av oerhörda mått att
märka. Sängen stod sedan renässansen med
ena gaveln mot väggen rakt ut i rummet. —
Allmogekulturen gick fortfarande sin egen väg
med stark konservatism i h. och
möbleringssystem, ehuru man snart nog tillägnade sig
de historiska stilarnas yttre former och
möbeltyper. Så inkommo småningom skåpet,
dragkistan, byrån, skrivklaffen, uret och insattes i,
ja, sammanbyggdes ofta med det system av
väggfasta sängar och bänkar, som förut fanns.
Nordisk allmogekonst alltifrån renässansen har
i allm. utmärkt sig för stark färgglädje, särsk.
hos textilierna, men under 1700-talet och
1800-talets förra hälft voro även möblerna brokigt
målade. Hängkläden och drätter samt målade
bibliska tapeter ersatte de högre ståndens
praktvävnader och ofta jättelika oljemålningar.
— Det enhetliga möblemanget inkom ej i
böndernas h. förrän vid snickerifabrikernas
definitiva seger på 1890-talet. — Inom
högrestånds-h. infördes på 1700-talet en blondare färgskala
och en lättare möbleringstyp vid sidan av
sti
— 1033 —
— 1034 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
