Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hera - Heraclea - Heracleum - Heraclius - Herad - Heraeus, Wilhelm Karl - Heraia - Heraion - Heraklea
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HERACLEA
och i Tiryns synes ett äldre mykenskt
furstepalats ha ombyggts till ett H.-tempel. H:s
kulter och myter äro framförallt knutna till
Argolis, den mykenska kulturens
huvudprovins i Grekland; ss. detta landskaps
national-gudinna hatar hon ock trojanerna. Bland
hennes kultplatser utanför Peloponnesos må
nämnas Olympia och Samos. — H:s bild i konsten
präglas av den mogna kvinnans skönhet,
parad med majestätiskt allvar. Ss. attribut bär
hon diademet el. en hög huvudbonad
(ka’la-thos). Den ryktbara kultbilden i det argiviska
Heraion, ett verk i guld och elfenben av
Po-lykleitos, är hittills ej känd genom någon
kopia. Berömda huvuden äro H. Farnese
(po-lykletisk stilkaraktär) och H. Ludovisi från
tidig romersk kejsartid (praxitelisk stil). Bland
bevarade helfigurer är H. Barberini i
Vatikanen den yppersta. F.ö. må nämnas en ståtlig
arkaisk metop från ett tempel i Selinus,
visande H. med tillbakaslagen slöja inför sin
brudgum, samt en polykrom vasbild i strängskön
stil på en dryckesskål i München. H.Sj.
Heracle’a, se H e r a k 1 e a.
Heracle’um, släkte av fam. flockblomstriga
växter med o. 60 arter inom n. tempererade
bältet samt särsk. från Medelhavsområdet till
Indien och Ceylon. De äro högväxta, 2- el.
fleråriga örter med parbladigt delade,
bredflikiga blad och stora, dubbla flockar med
vita, rödlälla, grönaktiga el. gula blommor. I
Sverige upp till Jämtland förekommer på torra
Björnfloka, Heracleum sibiricum.
ängar, vid vägkanter o.d. en art, H. sibi’ricum
(H. sphondy’lium a sibiricum), björnfloka,
björnloka, en 1—över 2 m. hög, strävhårig,
flerårig ört med gulgröna, stundom vita el.
rödlätta blommor. Odlas jämte en del andra
H.-arter ss. prydnadsväxt. A.V-e
Hera’clius, se Herakleios.
Herad, hd i Vest-Agder fylke, s. Norge, n. om
Farsund; 85,48 kvkm.; 720 inv. (1930). S.
Heraeus, Wilhelm Karl, tysk kemist
(1827—1904), grundare av den tyska
platinaindustrien. Den av H. 1851 grundlagda firman
i Hanau har sedan övertagits av sönerna och
omfattar numera bl.a. även tillverkning av
kvartsglas och kvartslampor för ultraviolett
ljus (”högsol”). Lj.
Heraia [-al’-], forngrekisk stad (nuv.
Ane-modouri) i s.v Arkadien vid Alfeiosfloden nära
gränsen till Elis. H. fick tidigt politisk
betydelse, varom en av de äldsta bevarade grekiska
inskrifterna vittnar. C:a 369 f.Kr. förenades H.
med kringliggande byarna men tillhörde senare
ömsom akajerna och etolerna. N.V.
Heraion [-al’-], gudinnan Heras
centralhelgedom i Argolis, Grekland, n.ö. om Argos, s.ö.
om Mykenai. Det gamla Heratemplet brann
Plan av Heraion i Olympia.
ned 423 f.Kr. men återuppbyggdes och
smyckades med skulpturer av Polykleitos (se denne).
H. låg på tre terrasser över varandra.
Amerikanska utgrävningar ha på den översta
blottat de kyklopiska grundmurarna av den äldsta
helgedomen och på de nedre den yngres. 1
helgedomens närhet ha andra amerikanska
grävningar frambragt en omfattande nekropol
med gravar ända från neolitisk tid. — Litt.:
Ch. Waldstein, ”The Argive Heræum” (2 bd,
1902—05). N.V.
Herakle’a (grek. HercTkleia, lat. Heracle’a,
”Herakles’ stad”), vanligt grek, stadsnamn
(inalles 22 städer). De viktigaste äro:
1) H. Po’ntica vid Svarta havets s. strand,
nuv. Eregli (se d.o.), grundat 550 f.Kr. av
mega-riska kolonister, undgick den persiska
erövringen, styrdes senare av tyrannen Klearchos (364—
352), erövrades 197 av Prusias i Bithynien och
blev slutl. romerskt. H. var en betydande sjö-
— 1099 —
— 1100 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
