Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Heraklea - Herakleion - Herakleion, Megalokastron, Kandia - Herakleios, Heraclius - Herakleitos (Heraklit) från Efesos - Herakleopolis - Herakles
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HERAKLES
och handelsstad med stora hamnanläggningar,
livlig industri m.m. N.V.
2) H. Trachi’nia, grundat 426 f.Kr. av
spartanerna som försvar för huvudvägen från s. till
Thessalien, skiftade upprepade gånger ägare,
tills det 371 togs av Jason i Ferai och
berövades sina befästningar. N.V.
3) H. vid Latmos i Karien, huvudstad i
tyrannen Pleistarchos’ rike.
4) H. i Lucanien, nuv. Policoro, grundat 433
f.Kr. av tarentinerna, säte för den ilaliotiska
förbundsförsamlingen, erövrat av Alexander I i
Epirus 330, berömt genom Pyrrhus’ seger 280
över romarna, 89 romerskt municipium. Ut
grävningar ha gett talrika fynd av inskrifter
och mynt. N.V.
5) H. Mino’a på Siciliens s. kust.
Herakleion [-eT-], se H e r c u 1 a n e u m.
Herakleion [ira’kliån], Megalokastron,
K a n d i a, stad på Kretas n. kust; 39,231 inv.
(1928), Kretas största och viktigaste stad,
belägen ung. mitt på öns n. kust. Trots dåliga
hamnmöjligheter har H. livligare trafik och
handel än Kanéa, som är Kretas politiska
huvudstad. H. grundades i 9:e årh. av sarasiner
och kallades Kandak, var venetianernas
huvudstad på Kreta och försvarades från 1648—69
med ringa styrkor mot turkarnas angrepp men
måste till slut trots Ludvig XIV:s understöd
kapitulera. H. har fått utstå flera svåra
eldsvådor och jordbävningar, den senaste 1926
men har fortfarande mycket kvar av sin
turkiska prägel. Dess hamn med rester av de
gamla galärdockorna liksom dess stadsmur
med portarna delvis ännu krönta av inskrifter
från Morosinis tid äro venetianska minnen.
H:s största sevärdhet är det arkeologiska
museet med bl.a. fynden från A. Evans’ berömda
grävningar i Knossos (se d.o.). J.C.;N.V.
Hera’kleios [-el-], lat. H e r a’c 1 i u s,
bysantinsk kejsare (d. 641), störtade 610 kejsar
Fo-kas (se denne) samt räddade härigenom och
genom sin kraftiga styrelse det bysantinska
riket ur den yttre och inre nöd, vari det störtats
bl.a. genom Fokas’ vanstyre. Avarer och
perser besegrades, och kriget, som av H. givits
karaktär av religionskrig, avslutades med
resandet av det från perserna återtagna Heliga
korset i Jerusalem (därefter ”Korsresningens
fest”, 14/9). H. är utan tvivel en av bysantinska
rikets stora kejsare, men att avvända det
politiska och kulturella sammanbrott, som
åtföljde Islams framträngande, mäktade ej ens han.
H:s två söner, Konstantin II och H. II, dogo
ss. kejsare s.å. som fadern. Jfr
Bysantinska riket, historia. Lm.
Hera’kleitos [-el-] (Heraklit) från Ef
e-s o s, grekisk filosof (o. 535—o. 475 f.Kr.). H.
tillhörde sin födelsestads förnämsta adelssläkt
och innehade värdigheten som ”offerkonung”
men nedlade — som protest mot den
demokratiska utvecklingen — denna värdighet och
samlade sig i sin ensamhet om arbetet på sin skrift
”Om naturen”. Denna skrift, som är avfattad
i en aforistisk och profetisk stil, förskaffade
honom tillnamnet ”den dunkle”; på gr. av sin
pessimistiska och människofientliga läggning
framställdes han senare som den ”gråtande”
filosofen (i motsats till den ”leende”
Demo-kritos). — H. tänker sig tillvaron som en evig
förändring och rörelse (”allting flyter”) och
sätter därför elden som urämnet till allt; det
enda konstanta i världen är själva
lagbundenheten i förändringen. Då alla skenbara
motsatser således ständigt och lagbundet glida
över i varandra, äro de i verkligheten, djupare
sett, ett och detsamma (”allt är ett”):
”levande och dött och det vakna och det sovande
och ungt och gammalt är detsamma”. Även
motsatser ss. gott och ont, rättfärdigt och
orättfärdigt upplösa sig för en djupare insikt
i harmoni. De olika ämnena i naturen ha
uppstått ur det ”evigt levande” urämnet genom
dettas successiva förvandlingar och vända
periodiskt tillbaka till detta, varefter
världskrets-loppet återupprepas på nytt (jfr A p o k a
tast a s i s). Urämnet i dess renhet sättes lika med
gudomen el. världssjälen, av vilken
människosjälen är en mer el. mindre oren ”gnista”. —
Litt.: H. Diels, ”H. von Ephesos” (2 Aufl.
1909), ”Die Fragmente der Vorsokratiker” (4
Aufl. 1922); V. Kuhr, ”H. fra Ephesos” (1917);
W. Nestle, ”Die Vorsokratiker” (2 Aufl. 1922);
G. Burckhardt, ”H.” (1925). V.K-r.
Herakleo’polis, grekernas namn på den
forn-egyptiska staden Khennessu (härav koptiska
Hnès och arab. Ihnasja) i närheten av ingången
till Faijum. I H. dyrkades den med
vädurs-huvud försedde guden Harsjef, av grekerna
sammanställd med Herakles (härav namnet).
En kort tid var H. Egyptens politiska och
kulturella medelpunkt under 9:e—10:e dynastien
(se Egypten, historia). O.K.-P.
He’rakles (grek., till Hera och kleos, rykte,
”den Heraberömde”, lat. He’rcules), grek, myt.,
son av Zeus och Perseus’ sondotter Alkmene,
vilken Zeus famnat i gestalt av hennes make,
den från Tiryns landsflyktige fursten
Amfi-tryon, en son av Alkaios, efter vilken H.
stundom benämnes A 1 k e i d e s (A 1 c i d e n; jfr
Alkides). Namnet H., som tolkats olika,
företer en i Grekland vanlig namntyp,
innehållande ett gudanamn, vilket i detta fall torde
ha givit den mytbildande fantasien en
inriktning, som i sin mån förklarar Heras roll i
H.-sagan. H:s’ födelseort är Tebe, enl. några
sa
— 1101 —
— 1102 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
