Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Herakles
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HERAKLES
gor Tiryns. Omhuldad av Zeus och Athena
men förföljd av Hera, som svartsjukt hatade
bastarden, röjde H. redan i vaggan sin
hjältenatur, då han ströp 2 ormar, sända av Hera
att döda honom och hans en natt yngre
tvillingbror Ifikles, Amfitryons egen son. H.
fostrades av de yppersta lärare, ss. kentauren
Chiron och sångaren Linos, vilken han dräpte
med lyran i vredesmod efter en erhållen
tillrättavisning. Till H:s’ första bragder höra
nedläggandet av ett lejon, som hemsökte de
av honom vaktade hjordarna på berget
Kithai-ron, samt bekrigandet av minyerna i
Orcho-menos, som dittills uppburit tribut av Tebe
men av H. tvungos att i stället betala en
dubbelt större (jfr Er ginos 1). Till lön för
sistn. bragd fick han den tebanska prinsessan
Megaras hand, men då han på Heras
tillskyn-dan drabbats av vansinne och därvid dödat
sina 3 barn med kungadottern, flydde han
från Tebe och blev av oraklet i Delfi ålagd
att sona sin blodsskuld genom att tjäna sin
vida underlägsne frände Eurystheus (se denne),
den svage och fege konungen i Mykene, vilken
Zeus, bunden av ett edligt löfte, genom Heras
ränker nödgats göra till herre över H. (jfr
A te). På dennes uppdrag utförde H. sina 12
storverk (samtliga i bild framställda på
meto-perna från Zeustemplet i Olympia):
1) Dödandet av nemeiska lejonet
(vid Nemea i Argolis), vilket ss. osårbart
kramades till döds av H., som därefter bar dess
hud (enl. andra det kithaironiska lejonets) ss.
pansar. 2) Betvingandet av lerneiska
hy dr an (se Hy dr a). 3) Hemförandet av
erymanthiska vildsvinet (jfr E r
y-m a n t h o s). 4) Infångandet av den
guldhor-nade och kopparklövade kerynitiska
h i n d e n. 5) Rensandet av A u g i a s’ stall
(se A u g i a s). 6) Nedskjutandet av s t y m f
a-liska fåglarna, människoätande odjur vid
sjön Stymfalos i n. Arkadien. 7) Infångandet
av kretiska tjuren, på vilken Europa (se
d.o.) färdats, enl. andra fadern till Minotauros
(se d.o.). 8) Bortförandet av D i o m e d e s’
hästar (se Diomedes). 9) Hämtandet av
amasondrottningen Hippolytes gördel.
10) Bortförandet av G e r y o n e u s’ (se denne)
boskap (jfr Cacus). 11) Hämtandet av
hesperidernas (se d.o.) gyllene
äpplen, som plockades av H., sedan han dödat
den över dem vakande draken. Enl. en annan
version hämtade Atlas (se d.o.) äpplena, medan
H. i hans ställe bar himlavalvet. Då Atlas vid
sin återkomst vägrade återta sin börda,
lyckades H. övertala honom att ett ögonblick taga fatt,
medan han själv lade en dyna över axlarna,
varpå han hastigt försvann med äpplena. 12)
Upphämtandet av helveteshunden Kerberos
(se d.o.). — Förutom de 12 storverken (a’thloi)
i Eurystheus’ tjänst, varvid H. endast litade
till egen hjältekraft, utförde han dels ett antal
”tillfällighetsarbeten” (pa’rerga) i samband
med storverken, dels åtskilliga större företag
(pra’xeis) ant. i spetsen för en här el. i
förbund med andra hjältar. Till parerga höra
striden med kentaurerna (se Folos),
betvingandet av havsguden Triton (se denne) och
jätten Antaios (se denne), befriandet av
Pro-metheus (se denne) och Theseus (se denne)
o.s.v. (jfr även Alkestis, Kerkoperna
och Kyknos). Hit hör ock äventyret med
den egyptiske kungen Busiris, som offrade
varje anländande främling åt gudarna. H. lät
sig fängslad föras till altaret men slet i sista
ögonblicket sina band, dräpte Busiris och hans
folk samt lät sig de uppdukade läckerheterna
väl smaka, ett av vasmålare och komediförf.
omtyckt motiv. Till praxeis höra härfärder
mot Troja (se H e s i o n e och Laomedon)
och mot amasonerna, deltagande i
argonaut-tåget och i gudarnas strid med giganterna (se
d.o.), fejder i förbund ,med konung Aigimios
samt mot Pylos, Elis och Sparta (en
återspegling av de doriska inkräktarnas strider med
den äldre befolkningen) samt konflikten med
Oichalias konung Eurytos (se denne). När H.
i ett anfall av vansinne dödat dennes oskyldige
son Ifitos och för att sona blodskulden vänt
sig till oraklet i Delfi, vägrade Apollon svara
sin halvbror, som då grep den heliga trefoten
för att bortröva den. Brödrastriden om
trefoten (ett av den äldre konstens favoritmotiv)
slöts genom Zeus’ ingripande, och H. blev till
straff ålagd att låta sälja sig i slaveri på 3 år.
Den lydiska drottningen Omfale köpte honom
och lät hjälten i kvinnokläder förrätta de
omanligaste sysslor. Om H:s’ sista öden se
Deianeira och N e s s o s. För att göra slut
på de smärtor, Nessosmanteln vållade, besteg
H. på berget Oite ett bål, ur vars lågor hans
ande luttrad svingade sig upp till Olympen, där
han upptogs i de odödligas krets och,
försonad med Hera, erhöll hennes och Zeus’ dotter,
Hebe, till gemål.
H. är den forngrekiska sagans mest frejdade
gestalt, en nationalhjälte med rikare mytologi
än någon annan grekisk gud el. heros. I
mytkretsen om hans bragder, utan tvivel i sina
grunddrag utbildad redan i förhistorisk
(my-kensk) tid och sedan vidgad till allt större
omfattning, ingå åtskilliga folksagomotiv, ss. den
elaka styvmodern, hjälten i tjänst hos en
”sämre man” o.s.v. Moralen är i H.-myten
densamma som hjältesagans i allm.: efter mödor,
lidanden och prövningar får hjälten till slut sin
— 1103 —
— 1104 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
