Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Herpes - Herpestes - Herpestoidea - Herpetologi - Herr - Herr, Lucien - Herrberga - Herrborum - Herre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HERRE
förekommande h.-sjukdom är h. zoster el.
bält-ros (se d.o.). En annan mycket vanlig form
är den s.k. h. simplex, som uppträder i form
av små blåsformiga utslag å läpparna kring
munnen el. näsan, vidare kring
stolgångsöpp-ningen el. å könsdelarna. Mun-h. förekommer
särsk. i samband med vissa febrar, förkylning
med snuva, lung- och hjärnhinneinflammation,
influensa, malaria, blodförgiftning men även
vid mag- och tarmkatarrer med feber, sällan
däremot vid tyfus. I samband med
indigestio-ner i mag- och tarmkanalen uppträder ibland
en h. på tungspetsen. H.-blåsor recidivera lätt.
De äro mycket godartade. Ofta äro de förenade
med lymfkörtelsvullnad i den kroppsregion, där
blåsorna sitta. H. å könsdelarna är ibland svår
att skilja från andra utslag, t.ex. syfilis.
Innehållet i h.-blåsan låter sig ympa på djur. Dess
sjukdomsalstrare torde vara mycket spridd
bland såväl människor som djur. Den antages
förekomma latent, men bringas till aktivitet,
om kroppens allmäntillstånd lider i samband
med ovan nämnda sjukdomar. Ympämnet har
en särskild förkärlek för nervvävnaden och
huden. Det slår lätt an på hornhinnan hos kanin,
sprider sig därifrån märkligt nog in i
nervsystemet och åstadkommer ofta dödande
hjärn-inflammation hos detta djur. Man antog på
sin tid, att den på senare år grasserande
sömnsjukan (se d.o.) framkallades av h:s
sjukdomsalstrare. Denna uppfattning har övergivits. H:s’
egentliga natur är i övrigt icke utredd. S.I-r.
Herpe’stes, ett släkte rovdjur, se I c h n e
u-m o n.
Herpestoi’dea, fam. bland rovdjuren, se
Skunkdjur.
Herpetologi’, läran om kräldjuren.
Herr, se Herre.
Herr [är], L u c i e n, fransk filosof (1864—
1926). F. i Elsass, genomgick H. École
normale supérieure, där
han från 1888
verkade som
bibliotekarie. I denna
egenskap utövade han ett
inflytande, vars
betydelse icke kan
skattas nog högt,
mindre kanske
genom att förvandla
detta bibi, för
Frankrikes främsta
humanistiska intelligens
till en av landets
mångsidigaste och, vad utländsk litteratur och
vetenskap beträffar, rikast försedda samlingar,
än genom övertygelsen och den intellektuella
noblessen hos hans starka, mångsidigt bildade
och osjälviska personlighet. Från tidiga år
socialist, var H. den andliga kraften i
dreyfus-ardernas propaganda och hans bibliotek
generalkvarteret ej blott under Dreyfusstriden
utan sedermera för den socialistiska och
radikala intelligens, som samlats kring Jaurès.
Ch. Péguy och L. Blum. Upptagen av sitt
dagliga arbete och mer fallen för studier än
litterära sysselsättningar, blygsam och obenägen
för societetsliv, utövade H. i obemärkthet på
generationer av Frankrikes intelligens, ej minst
på sin närmaste vän Jaurès, ett inflytande
som få andra. Hans vetenskapliga produktion
är tunnsådd men av högt värde; senast har
H:s vän och kamrat sedan studieåren C. Andler
i ”La vie de L. H.” (1932) vittnat om denne
polyhistors överlägsna begåvning och hans
muntligt framställda, men aldrig på papperet
nedsatta åsikters och filosofiska teoriers
genomträngande skärpa. Genom sina tyska och
ryska förbindelser utövade han åren före
världskriget ett stort inflytande. Hans hem
var tillflyktsorten för åtskilliga av Rysslands
av tsardömet förföljda intellektuella. — Länge
förberedde H. ett brett anlagt verk om Hegel,
vilket han likväl icke hann avsluta. Under
en följd av år var han redaktionssekreterare
i den betydande ”Revue de Paris” och senare
medarbetare i ”Revue critique”, under kortare
perioder ”La Volonté” och utrikesred. i den
av Jaurès jämte honom grundade
”L’Humani-té”. Liksom Jaurès litade han blint på den
tyska socialdemokratiens mod och förmåga att
förhindra ett krigsutbrott, och världskriget
kom därför som en brutal överraskning, för
honom grusande en tro på tysk humanism av
samma art som den, vilken före 1870 besjälat
Renan och Taine. Bland H:s skrifter märkas:
”Le progrès intellectuel et 1’affranchissement”.
1932 utkom ”Choix d’écrits” (2 bd). G.Liv.
Herrberga, s:n i Östergötland, se
Här-fa e r g a.
Herrborum, gods i S:t Anna s:n,
Östergötlands län, 25 km. s.ö. om Söderköping; areal
2,070 har, varav 320 åker; taxeringsvärde
735,600 kr. Huvudbyggnaden består av 2
envånings stenhus, sammanbundna med en gång.
H. tillhörde på 1380-talet Bo Jonsson Grip,
1559—1642 ätten Banér, senare ätterna Posse
och Gyllenstierna och sedan 1812 Mörner. Nuv.
ägare är grevinnan M. Mörner. Th.P.
Herre (från fsax.hérro, komparativ till fsax.
hér, förnäm, hög, eg.: gråhårig), Herr (från
mlty. hér, ty. Herr), framför namn och titlar,
förk. till Hr, plur. Hrr. Ordet brukades under
medeltiden och på 1500-talet som titel om el. till
konungen, riddare (men ej till andra frälse- el.
adelsmän) och andliga (jfr herredag), under
— 1157 —
— 1158 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
