Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Herrlin, 1. Axel - Herrlin, 2. Magnus - Herrljunga - Herrmann, Wilhelm - Herrmann, Ignát - Herrmann, Georg (George Armin) - Herrmästare - Herrnhut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HERRNHUT
par mindre uppsatser. Universaliteten i
kunskaper och intressen är för H. utmärkande.
Om hans undersökningar å ena sidan alltid
peka mot centrum, mot problemens
metafysiska tillspetsning, peka de å andra sidan ut
mot periferien, i det de sträcka sig in på
specialvetenskapernas områden, ett förhållande
som han själv motiverat i en skrift av stort
allmänt intresse (”Filosofi och fackvetenskap”,
1905). — H. medarbetar i ”Svensk
uppslagsbok” under sign. A.H. H.L.
2) Karl Magnus H., den föregåendes
kusin, läkare (f. 18/i 1878), med. lic. i Lund 1908,
assistent vid Statens bakteriologiska
laboratorium 1911—13, lärare i militärhygien för
värnpliktiga läkare 1921—22, amanuens i
Medicinalstyrelsen 1913—14, föreståndare för dess
vaccinkontor 1913, medicinalrådsassistent 1915
—17, bostadsinspektör i Stockholm sedan 1917,
medicinalråd 1929. Å.Ch.
Herrljunga. 1) S:n i Kullings hd, Älvsborgs
län, c:a 35 km. n.ö. om Alingsås; 16,03 kvkm.,
därav 15,o5 land; 1,648 inv. (1932), därav 990
i H. municipalsamhälle; 4,25 kvkm. åker (1927;
26,8 °/o av landarealen), 6,04 kvkm. skogsmark.
— Pastorat: H., Tarsled, Remmene, Fölene och
Eggvena, Kullings kontrakt, Skara stift. G.N.
2) Municipalsamhälle i H. s:n, där Västra
stambanan, Uddevalla—Vänersborg—H. och
H.—Borås—Varberg mötas; 0,62 kvkm., 990 inv.
(1932). Bland industrier märkas
möbelfabriker, orgel- och pianofabrik, cementgjuteri m.fl.
Taxeringsvärde å fastighetsskattepliktig
fastighet 2,134,000 kr.; till kommunal inkomstskatt
taxerad inkomst 1,032,170 kr. (1931). G.N.
Herrmann, Wilhelm, tysk teolog (1846—
1922), prof, i systematisk teologi i Marburg
1879—1916. H., som
närmast tillhörde
ritschlska riktningen,
utgick från
problemet om förhållandet
mellan
naturvetenskap och religion.
Han frågar efter
religionens grund och
utgår därvid från
etiken. Moralen
representerar för
honom allmänmänsklig
och allmängiltig
er
farenhet, religionen grundar sig på individuell
upplevelse. Frågan blir då, hur en
allmängiltig moral kan grundas. Man måste börja
i den i historien givna verkligheten. I
”förtroendeförhållandet” kan varje människa
erfara ett faktiskt sedligt förhållande; i det
inneslutes tanken på sedlig självständighet;
den människa, för vilken man hyser
förtroende, fattas ss. höjd över omständigheternas
och lustens inflytande. Sådan självständighet
måste man också ålägga sig själv. Därmed är
sedelagen, åt vilken H. giver samma
formulering som Kant, funnen. — Emellertid vill
människan ss. naturvarelse tillfredsställa sin
böjelse i st.f. att fylla sedelagens förpliktelse.
Här kan blott religionens upplevelse rädda
henne. I Jesu person finnas de sedliga
grundidéerna förverkligade. Därmed uppkommer
dock ett nytt problem, då näml, den moderna
historiekritiken synes hota vissheten om Jesu
person. Emellertid menar H., att vissheten om
Jesu person tillhör den upplevbara, ej den
påvisbara verkligheten; Jesu inre liv, på vilket
tron eg. riktar sig, kan ej grundas på
historikerns undersökningar och kan ej heller göras
ovisst av dem. — H:s teologi har spelat stor
roll inom sv. teologi, särsk. i början av
1900-talet; ss. företrädare för densamma märkas
E. Billing och M. Pfannenstill (se dessa). Av
H:s skrifter märkas: ”Der Verke.hr des
Christen mit Gott” (1886; nya uppl., sv. övers. 1910),
”Ethik” (1901; nya uppl., sv. övers. 1911, 2
uppl. 1926), ”Die sittlichen Weisungen Jesu”
(1904), ”Religion och historia”
(Olaus-Petri-föreläsningar i Uppsala 1912), ”Gesammelte
Aufsätze” (1923). — Litt.: S. v. Engeström,
”Studier till W. H:s etik” (1920); A. Runestam,
”W. H:s teologi” (1921). R.Br.
Herrmann, I g n å t, tjeckisk förf. (f. 1854),
företrädesvis skildrare av hemstaden Prags
godmodiga kälkborgare. De båda novellsaml.
”Pragfigurer” (1884—86) följdes av berättelser
i samma stil. Stor popularitet vann H. genom
romanen ”Pappa Kondelik och mågen Vejvara”
(1898, med forts, i flera bd), en komisk
familjekrönika, i åtskilligt påminnande om J. Stindes
”Buchholz”-romaner. Agr.
Herrmann, Georg (pseud. George
Armin), tysk sångpedagog (f. 1871), elev av A.
Iffert, Mary David och Törsleff, har väckt
mycken uppmärksamhet med sina talrika
skrifter om tonbildning, t.ex. ”Das
Stauprin-cip” (1905, 1908). Sedan 1925 utger H. ”Der
Stimmwart”. Bland hans elever var Algot
Lange, som i ”Om tonbildning i sång och tal”
(1900) redogör för H:s metod. V.F.
Herrmästare, se Härmästare.
He’rrnhut [-höt], köping i Sachsen, s.v. om
Görlitz; 1,677 inv. (1925); grundad av medL
av Evangeliska brödraförsamlingen (se d.o.)
på 1700-talet; säte för brödraförsamlingens
direktion och missionsdirektion; här finnas
också teologiskt seminarium och andra
brödraförsamlingens uppfostringsanstalter. I H. finnes
Zinzendorfs grav. — Bild se sp. 1171. S.N.
— 1169 —
— 1170 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
