Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hervé, Gustave - Herwegh, Georg - Herweghr, Daniel - Herveyöarna - Hervieu, Paul - Hervor - Herz, Henriette - Herzegowina - Herzen, Alexander (Gertsen)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HERWEGH
(f. 1871), utbildad till lärov.-lärare, men fick
på gr. av antimilitaristiska åsikter 1901 lämna
sin befattning. Sedermera advokat och
grund-läggare av den socialistiska tidn. ”La guerre
sociale”, väckte han skandal med ett yttrande
om att ”trikoloren vore rest på en gödselhög”;
själv har han förnekat uttrycket, men det har
i denna form bitit sig in i det allmänna
medvetandet. Under världskriget avslöjade
han sig som en brinnande patriot och
utövade genom sin tidn., vars titel han ändrat
till ”La victoire”, ett icke obetydligt inflytande
för stärkande av det franska folkets
uthållighet. Han blev en av Clemenceaus ivrigaste
medhjälpare i pressen. 1916 tog han avsked
från det socialdemokratiska partiet. Betraktad
som en ärlig och temperamentsfull men bisarr
och nyckfull skribent, åtnjuter H. allt
fortfarande tillgivenhet från vida kretsar av den
franska publiken. G.Lw.
Herwegh [hä’rvék], Georg, tysk förf. (1817
—75), föddes i Stuttgart, där han i unga år
väckte
uppmärksamhet som radikal
journalist. Med ”Gedichte
eines Lebendigen”
(1841) framträdde
han som en av det
revolutionära
Tysklands schwungfullaste
tendensdiktare, ofta
med en slående
refräng i Bérangers stil.
Från Preussen, dit
han flyttat, utvisades
han på gr. av
an
grepp på censuren och förde sedan en
kringflackande tillvaro. 1844 utkom en ny
saml. ”Gedichte eines Lebendigen”, 1845
”Gedichte und kritische Aufsätze”. Hetsigt
agitatoriskt yrkade H. i sin dikt framförallt på
handling och tog även praktiskt del i
revolutionen 1848 men flydde efter det med
vapenmakt nedslagna arbetarupproret i Baden till
Schweiz. I och med revolutionens
misslyckande slocknade H:s poetiska eld. Postumt
utkom ”Neue Gedichte” (1877), som beslagtogs i
Tyskland. Många av H:s dikter finnas övers,
till sv. (t.ex. av C. V. A. Strandberg och C. L.
östergren). Postumt utkom även ”Briefe von
und um H.” (2 bd, 1896) och ”Briefwechsel
mit seiner Braut” (1906). — Litt.: C. Petzet,
”Die Blütezeit der deutschen politischen
Lyrik” (1902); V. Fleury, ”Le poète G. H.” (1911).
A.Bd.
Herweghr, Daniel, biskop (1720—87), fil.
mag. i Uppsala 1746, lektor i Västerås 1758,
domprost där 1765, teol. d:r i Lund 1768,
bi
skop i Karlstad 1773. Ss. framstående filolog
och exeget var H. led. av Bibelkommissionen.
Han utgav bl.a. övers, av Lukianos, flera tal
och biografier. Utmärkt predikant. C.V.J.
Herveyöarna [hä’vi-, hä’vi-], ögrupp s.v. om
Tahiti, se Cooköarna.
Hervieu [ärvjö’], Paul Ernest, fransk förf.
(1857—1915). Advokat, legationssekreterare i
Mexiko, ägnade sig H. sedan 1881 helt åt
litteraturen. Hans art. under pseud. E 1 i a c i n
tilldrogo sig uppmärksamhet genom en
ovanlig förmåga att kort men träffande, i ett
koncentrerat språk angiva det för varje fall
karakteristiska. Ironisk och konkret, blev han
en personligt formad, men typisk representant
för realismen, delande dess pessimistiska syn
på samhällslivet. I sin realism är han typiskt
fransk, sober, kortfattad, mer vädjande till
publikens förståelse än omständligt
förklarande; samtidigt är han strängt logisk i
uppbyggnaden, icke utan den klassiska skolans drag
av didaktiker, ställande problem under debatt.
Bland hans romaner märkas ”Peint par
eux-mèmes” (1893) och ”L’armature” (1898); bland
hans pjäser för teatern ”Les tenailles” (1895),
”Course du flambeau” (1901), ännu succépjäs
på Théåtre fran^ais, samt ”Le destin est
maitre” (1914). G.Lw.
Hervor, namn på personer i fornnordisk
hjältesaga. Mest bekant är H. (d.ä.) i
Herva-rarsagan (se d.o.), dotter till Angantyr (se d.o.)
från Bolmsö. Hon var en vild sköldmö, som
efter faderns död begav sig till hans hög och
besvor honom att utlämna svärdet Tyrving (se
d.o.). Senare äktade hon konung Hovund och
hade med honom sönerna Angantyr och
Heid-rek. Den senare fick Tyrving och dräpte
därmed sin broder. E.No.
Herz [härts], Henriette, tysk-judisk
kulturpersonlighet (1764—1847). G.m. en judisk
läkare, gjorde hon sitt hem i Berlin till en
samlingsplats för den romantiska
intelligensen. Med bl.a. Schleiermacher förde hon en
livlig brevväxling. Den unge Börn.’ fann i
hennes hem hjälp och uppmuntran. Hon
övergick till kristendomen 1817. Det filantropiska
intresset var hennes livs djupaste patos. Sin
stora korrespondens brände hon före sin död.
— Litt.: J. Fürst, ”H. H.” (1850). A.Bd.
Herzegowina, se Hercegovina.
Herzen [hä’rtsan el. gä’rtsän], Alexander
Ivanovitj, rysk förf. (1812—70), bar sin moders
namn (rysk form G e r t s e n), enär han var f. i
en av den ortodoxa kyrkan ej erkänd
förbindelse mellan en rysk godsägare Jakovlev och
en tyska. H. uppfostrades i alla avseende ss.
en rik adelsmans son och fick som ung en i
huvudsak fransk bildning. Vid univ. stiftade
— 1187 —
— 1188 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
