Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Herzen, Alexander (Gertsen) - Herzfeld, Ernst - Herzl, Theodor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HERZL
han bekantskap med tidens mest frisinnade
idéer och anammade Saint Simons läror. 1834
arresterades han
jämte likasinnade
kamrater och fick,
ställd under
polisuppsikt, tillbringa
flera år i Vjatka och
Vladimir. Vid slutet
av denna tidsperiod
gifte han sig i
hemlighet med sin kusin
Natalija, trotsande
släktens vilja. 1840
fick han återvända
till Moskva, där han
vid Belinskijs sida intog en ledande ställning
bland de västerländskt sinnade intellektuella.
Under sign. Iskander gjorde han sig
bemärkt ss. förf, av art. om naturvetenskap och
framstegspolitik. 1846—47 utgav han en rad
noveller, bl.a. den uppmärksammade
berättelsen ”Vems är skulden?” med aktuellt
samhälls-filosofiskt ämne. 1847 dog fadern, och H.
ärvde en betydande förmögenhet, lyckades
förskaffa sig utlandspass och reste till Paris.
Härifrån sände han Nekrasovs tidskr.
”Sovremen-nik” 4 brev, där han överlistande censurens
vaksamhet behandlade socialistiska idéer. Kort
därpå utbröt februarirevolutionen, vilken H.
öppet hyllade, därmed omöjliggörande ett
återvändande till hemlandet. Utvisad från
Frankrike, begav han sig till Rom, deltog i
omstört-ningssträvanden, som misslyckades, och for
därefter till Schweiz, där han blev
nationaliserad. Efter en kort vistelse i Nizza, slog sig
H. 1853 för en längre tid ned i England. Han
utgav nu på ryska en serie essayer och
dialoger ”Från andra stranden” (tidigare på tyska
”Vom anderen Ufer”, 1850), 1853
offentliggjorde han även l:a d. av sina livfulla memoarer
”Verklighet och tankar” (”Byloje i dumy”).
Detta psykologiskt och politiskt betydelsefulla
verk fullbordades 1853—68 (finnes i dålig sv.
bearb., 3 bd, 1902). Efter Krimkriget vändes
H:s intresse särsk. åt det ryska reformarbetet.
1857 grundade han tidn. ”Klockan”
(”Kolokol”). Ehuru städse officiellt förbjuden i
Ryssland, var denna till 1861 landets mest
inflytelserika pressorgan; utan att uppge sin
socialistiska grundsyn var H. klarsynt nog att ge en
reformvänlig självhärskarmakt sitt insiktsfulla
stöd. Alexander II var en av tidn:s ivrigaste
läsare, och den stora bondefrigörelsen
genomfördes till stor del i anslutning till inlägg av
H. 1862—63 intog H. en starkt polskvänlig
ställning och berövade sig därigenom alla
ryss-nationellas sympati; samtidigt såg han sig
övergiven av de yngre radikala elementen, som
började ansluta sig till en ännu mera
ytterligt-gående riktning. Sina sista år tillbragte H.
hu-vudsakl. i Genève (1864—69), utgivande
enstaka nummer av ”Klockan”; han dog i Paris
1870. — I både den socialpolitiska och den
litterära historien intar H. en bemärkt plats.
Han var en outtröttlig kämpe för människans
rättigheter och individens frihet, samtidigt
älskade han Ryssland med en het tillgivenhet i
tro på sitt folks framtid. Ehuru antikristlig,
hade H. stark dragning till de slavofila
idéerna. Som stilist var H. framstående, ehuru icke
fri från främmande språkpåverkan. Vissa
partier av H:s memoarer stå ss. skildringskonst
mycket högt på gr. av förf:s psykologiska
skarpblick och en hänsynslös sanningssträvan.
H:s produktion, som speglar begynnelsen av
Rysslands stora omdaning, har ännu mycket
att säga samtiden. — På sv. föreligga av H:s
skrifter förutom ”Verklighet och tankar” (1902)
även ”Europa och Ryssland. Valda politiska
skrifter” (1916). — Litt.: Ryska biografier av
Tj. Vetrinskij (1908), V. Bogutjarskij (1912),
Ivanov-Razumnik (1920), J. Levin (1922) m.fl.,
på tyska av G. Steklov (1920). Agr.
Herzfeld [hä’rtsfält], Ernst, tysk arkeolog
och orientalist (f. 1879), 1918 prof, i Berlin,
en av samtidens främsta orientaliska
arkeologer. H. har jämte F. Sarre företagit betydande
grävningar i Samarra 1912—13 och under ett
flertal resor studerat de iranska fornminnena.
Bland hans publikationer märkas ”Iranische
Felsreliefs” (1910; jämte Sarre), ”Ausgrabungen
von Samarra” (3 bd, 1921—27; jämte Sarre)
samt ”Paikuli. Monument and inscriptions of
the early history of the Sasanian empire” (2 bd,
1924) med djärv och uppmärksammad
rekonst-ruering av sassanidtidens största epigrafiska
minnesmärke, Paikuliinskriften (se P e h 1 e v i}.
C.F.
Herzl, T h e o d o r, sionismens grundare
(1860—1904), f. i Budapest, studerade juridik
i Wien, men då han
ss. jude ej kunde bli
domare, ägnade sig
H. åt skriftställen
och var 1891—96
korrespondent i Paris till
”Neue freie Presse”.
Under Dreyfusaffären
insåg H.
nödvändigheten av en särsk.
judestats
upprättande. Då han ej
lyckades för sina idéer
vinna den fransk-ju-
diske filantropen M. Hirsch, framlade han sitt
— 1189 —
— 1190 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
