Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Herzl, Theodor - Herzog - Herzog, Johann Jakob - Herzog & söner - Heröy - Hesekiel (Esekiel) - Heshet - Hesiodos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HERZOG
program i ”Der Judenstaat” (1896) och
romanen ”Altneuland” (1902). H. trodde ej på
möjligheten av judarnas assimilation. Alla judar,
som ej kände sig ss. medl. av något annat folk,
borde utvandra till ett nytt, fritt,
fördomsfrihetens land, öppet för folk av varje ras, tro
och språk, en aristokratisk republik. Med
hjälp av M. Nordau bildade H., under de tyska
rabbinernas och de ortodoxa judarnas
protester, en sionistisk världsorganisation med
årliga kongresser, den första 1897 i Basel.
Brinnande idealist, hänförande talare och med ett
ståtligt yttre, vann H. för sin sionistiska idé
flera av Europas furstar och ledande statsmän;
sultanen ville dock ej medgiva en samlad
judisk kolonisation i Palestina, än mindre en
särsk. judestat. Englands erbjudande 1903 att
upplåta ett område i Brittiska Uganda till
judarna motsatte sig H. energiskt. H:s
”Zionis-tische Schriften” utgåvos 1920 (ny uppl. 1923),
hans ”Tagebücher” 1923 (3 bd). C.V.J.
Herzog [hä’rtsåk], se Hertig.
Herzog [hä’rtsåk], Johann Jakob, tysk
teolog (1805—82), prof, i Lausanne 1835, i Halle
1847, i reformert teologi i Erlangen 1854. H.
grundade det stora uppslagsverket
”Realencyk-lopädie für protestantische Theologie und
Kirche” (22 bd, 1853—68; 3 Aufl., 24 bd, 1896
—1913, utg. av A. Hauck). S.N.
Herzog & söner, A.-b. P., dotterbolag till
A.-b. Sveriges litografiska tryckerier (se d.o.).
Heröy. 1) Hd i Möre fylke, v. Norge,
omfattar ett flertal öar s.v. om Älesund; 140,»»
kvkm.; 5,022 inv. (1930). — 2) Hd i Nordland
fylke, Norge, omfattar ett flertal öar s.v. om
Ranfjorden; 58,70 kvkm.; 2,650 inv. (1930). S.
Hese’kiel (E sek i el), profet, jerusalemitisk
präst av Sadoks släkt, tillhörde de 597 f.Kr.
till Babylonien förvisade judarna. Bosatt i
Tell-Abib i Sydbabylonien, kallades han 593
till profet — den yttre orsaken var utan tvivel
den politiska oron i s. Syriens småstater. H.
är en typisk olycksprofet, som i en rad poetiska
allegorier och parabler förkunnar en snar
katastrof över Jerusalem. Skarpt polemiserar han
mot avgudatjänsten, såväl mot de inhemska
ka-naaneiska kulterna som mot utländsk
gudsdyrkan (kap. 8). Liksom Jeremia ser H. i Babel
Jahves straffredskap, och Babylons
motståndare drabbas av Jahves dom, så Tyrus (kap. 27
m.fl.), så även Egypten (29 m.fl.). H:s dikter
äro färgrika och fulla av poetisk glöd och röja
kännedom om främmande mytologi
(babylonisk) . Synnerligen ofta omtalas symboliska
handlingar (5:1 ff. m.fl.), och i visionärt
tillstånd blir H. stum och förlamad (3:15, 22 ff.),
varför många anse honom ha lidit av katalepsi.
Från H. bör H:s bok väl skiljas. Den senare
innehåller visserligen H:s äkta dikter, men till
största delen består den av senare material.
Först H:s bok har av profeten H. skapat
lagläraren och själasörjaren H. Till de gamla
olycksprofetiorna ha fogats straffdomar över
hedningar och lyckoprofetior för judarna.
Främst vill boken trösta den babyloniska
diaspora, som utgör det sanna Israel (11:15—20),
vilket Jahve skall föra tillbaka till Palestina.
Sedan Jahve slagit fienden från norden (38—
39), skall en tid inbryta med renad kult och
ett tempel, förvaltat av sadokiderna. — Litt.:
”Ezechiel, übersetzt und erklärt von J.
Herr-mann” (1924); G. Hölscher, ”H.” (i ”Zeitschrift
für die alttestamentliche Wissenschaft”, Beih.
39, 1924). G.Bsm.
Heshet, se Struphuvudets
sjukdomar.
HesFodos, grekisk diktare (c:a 700 f.Kr.).
Under H:s’ namn har, så långt traditionen kan
spåras, gått en samling hexameterdikter på
episkt konstspråk, vilka jämte Homeros’ bilda
de grekiska litteraturernas gemensamma arv;
de ha gällt som lärodiktens klassiska mönster.
H. är säkert förf, till huvudpartiet av ”Verk
och dagar” (”Erga kai hemerai”), där han själv
presenterar sig som en lantjunkare i Askra i
Beotien, vilken vänder sig till sin lättsinnige
och bedräglige broder Perses med moraliska
förmaningar och praktiska lärdomar om en
rätt jordbrukares handel och vandel. Miljön
är, i motsats till Homeros’, det grekiska
moderlandet med dess rustika konservatism,
jordbundna livssyn och primitiva, magiskt
orienterade religiositet. Till denna ”bondepraktika”
ansluter sig ett bihang med uppräkning av
årets lyckliga, resp, olyckliga dagar. I
”Gudarnas ättartal” (”Theogonia”) göres försöket
att sammanfatta gudamyternas brokiga stoff
i ett efter släktskapsförhållanden ordnat
system, varvid de särsk. sagorna än i korthet
antydas, än utförligt berättas. Ansatser
förmärkas till abstrakt teologisk spekulation
(gudaätterna härledas ytterst ur Natten och
Kaos, Kärleken och Tvedräkten o.s.v.). Till
Theogonien har anslutit sig en vidlyftig
litteratur av ”Kataloger” (mestadels förlorade), som
ur motsvarande synpunkter bearbetat
hjältesagorna. — Ett miniatyrepos ”Herakles’ sköld”
(”Aspis”), som med närgången imitation av
berömda homeriska scener skildrar en episod
ur Heraklessagan, har med orätt infogats i de
hesiodiska skrifterna. — H:s’ nästan lyriska
intresse för sin egen person liksom hans
moraliska och religiösa patos och hans knarriga
klarsyn för livets vardagsbesvär sätta honom
i verkningsfull kontrast till Homeros. I hans
som helhet döda verk ha vissa detaljer spelat
— 1191 —
— 1192 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
