Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Heurlin, släkt - Heurlin, 1. Christofer Isac - Heurteloup, Charles Louis Stanislaus - Heurteloups igel - Heusler, 1. Andreas (jurist) - Heusler, 2. Andreas (filolog) - Heuslers legeringar - Heuss, Alfred
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HEURTELOUP
—98), från vilken stamma dels den sv. grenen,
dels en finländsk, som utgrenat sig i adl. ätten
a f H. Av släktmedl. märkes utom
nedan-nämnde H.l) dennes far, den framstående
matematikern Samuel H. (1744—1835), 1767
docent i matematik, 1774 adjunkt vid Lunds
univ., 1780 kyrkoherde i Äsheda, Växjö stift,
s.å. prof:s titel, 1789 prost, 1800 teol. d:r. C.
1) ChristoferlsacH., biskop,
politiker (1786—1860), fil. mag. i Lund 1808, docent
i romersk litteratur
1809, i matematik
s.å., adjunkt i
ekonomi 1813. H. spelade
under denna tid en
framträdande roll i
”Härbärgets” (se d.
o.) fria och
intelligenta umgänge. Han
lämnade dock snart
den akad. banan,
blev efter avlagd
prästexamen 1815
adjunkt, 1816 lektor
vid Växjö gymnasium och konsistorienotarie,
i vilken ställning han hos det småländska
prästerskapet vann ett förtroende och inflytande,
som han sedan aldrig förlorade. 1822 utnämnd
till kyrkoherde i Tolg, verkade H. ivrigt för
Tegnérs val till stiftets biskop 1824; H:s
utnämning till domprost i Växjö 1829 gjorde
honom till Tegnérs närmaste man i stiftets
ledning. Den politiska banan öppnades för
honom, när han av Växjö stift valdes till led. av
statsrevisionen 1827. Hans insikt och
smidighet förskaffade honom ett anseende, som
ytterligare befästes under 1828 och 1834 års
riksdagar. H. var också en utpräglad politisk
begåvning med skarpt sinne för realiteterna, ej
minst de ekonomiska, fyndig och energisk,
men hans styrka låg dock främst på
riksdags-taktikens område. Regeringspartiets politik
hade i honom en skicklig försvarare, men
benägenhet för kompromisser gjorde honom
misstänkt för opålitlighet, och hos den liberala
oppositionen var han beryktad som intrigör.
1838 utnämndes H. till biskop i Visby och
senare s.å. till statssekreterare vid
Ecklesiastik-exp.; som sådan ledde han bl.a. utarbetandet
av propositionen ang. folkundervisningen,
förelagd riksdagen 1840. Vid
departemental-styrelsens införande s.å. avgick han från
statssekreterareposten, avsade sig 1841
biskopsämbetet och erhöll Fellingsbro pastorat, varjämte
han utnämndes till ordensbiskop i survivance
och överhovpredikant. Till allmän
överraskning inträdde H., som i hög grad åtnjöt Karl
XIV Johans gunst, åter i regeringen i dec. 1842
ss. statsråd och chef för Ecklesiastikdep. men
måste i maj 1844 efter Oskar I:s
tronbestig-ning ss. alltför konservativ avgå. Fellingsbro
pastorat hade han frånträtt i och med
stats-rådsutnämningen, och han stod nu ett par år
utan ämbete, tills han 1846 utnämndes till
kyrkoherde i Karlshamn och 1847 till Tegnérs
efterträdare som biskop i Växjö. Ss. biskop
bevistade H. riksdagarna 1847/48, 1850/51 och
1853/54 (vid den sista v. talman i
prästeståndet) och utvecklade här alltjämt sin beprövade
ledaretaktik. Hans stiftsstyrelse
kännetecknades av stor administrativ skicklighet men föga
sinne för de religiösa problemen. I sitt
verksamma och skiftesrika liv har han över huvud
framträtt som ”mera en statens än en kyrkans
man”. H. blev teol. d:r 1830, ordensbiskop 1859.
— H. har efterlämnat självbiografiska
anteckningar, fram till 1855, förvarade i Lunds
univ.-bibl. (delvis tr. i H. Reuterdahls
minnesteckning över H. i ”Lefnadsteckningar öfver
Ve-tenskapsakadrs efter år 1854 aflidna
ledamöter”, 1869—73, och i E. Wrangel, ”Gamla
studentminnen från Lund”, 1918). B.H-m.
Heurteloup [örtalo’], Charles Louis
S t a n i s 1 a s, fransk läkare (1793—1864), med
d:r i Paris 1823, grundare av lithotripsien
(sön-derstyckning av stenar i urinblåsan) och har
för denna operation uppfunnit ändamålsenliga
apparater. Å.Ch.
Heurteloups igel [örtalo’s], se
Koppsnäppa r e.
Heusler [hai’slar]. 1) Andreas
H-schweizisk jurist (1834—1921), prof, i Basel
1863—1913, har förf, åtskilliga lagar el.
lagförslag för hemkantonen samt flera värdefulla
arbeten i germansk rätt, bl.a. ”Die Gewere”
(1872), ”Institutionen des deutschen
Privat-rechts” (2 bd, 1885—86). E.K.
2) Andreas H., den föregåendes son,
filolog (f. 1865), prof, i Berlin 1914, i Basel
1919, har huvudsaki. behandlat forngermansk
diktning (bl.a. Niebelungenlied) och
versbyggnad samt dessutom förf. ”Altisländisches
Ele-mentarbuch” (1913) och jämte Genzmer på
tyska utg. den poetiska Eddan. E.H.
Heuslers legeringar [hai’s-], ett antal
ferro-magnetiska legeringar mellan mangan, koppar
och endera av ämnena aluminium, zink,
arsenik, bor, antimon el. vismut. Den starkaste
magnetismen (med en permeabilitet=236) har
uppmätts hos en legering av 61,5% koppar,
23,5% mangan och 15% aluminium. Jfr
M a gn e t i s m. A.B.L.
Heuss [hais], Alfred Valentin, tysk
musikskriftställare och tonsättare (f. 1877), studerade
för bl.a. H. Kretzschmar vid univ. i Leipzig,
1904—14 red. för ”Zeitschrift der Internatio-
— 1219 —
— 1220 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
