Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hetvägg - Hetzel, Pierre Jules - Hetär - Hetäria - Hetärstadiet - Heuch, Johan Christian - Heuchera - Heuglin, Theodor von - Heuman, Ernst - Heureka - Heuristik - Heurlin, släkt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HEURLIN
beteckningen f e t v ä g g. Betydelseändringen
berodde därpå att man friköpte sig från
pisk-ningen genom h. Se f.ö. Louise Hagberg i ”Sv.
landsmål”, 1911, och art. Fettisdag. E.H.
Hetzel [ätsäT], Pierre Jules, fransk
litteratör och förläggare (1814—86). Efter 1848
års revolution var H. kabinettschef i två
ministerier, senare exekutiva maktens
generalsekreterare. Landsförvist 1851, återvände han
1859, grundade en bokaffär för
ungdomslitteratur och började utgiva ”Magasin d’éducation
et de récréation”. Tidigt bemärkte han Jules
Vernes talang och gav denne anställning i sitt
företag. Under pseud. P. J. S t a h 1 utgav H.
talrika böcker, spirituellt och smålustigt
skrivna, bl.a.: ”Le diable å Paris” (1842), ”Voyage
oü il nous plaira” (1842—43, jämte A. Musset),
”Scènes de la vie publique et privée des
ani-maux” (1851), ”L’esprit des femmes et les
femmes d’esprit” (1851), ”Maroussin” (1878), ”Les
quatre filles du docteur Marsh” (1880). G.Liv.
Hetä’r (grek. hetai’ra, väninna), hos
forntidens greker skonsammare benämning (i st.f.
porne, sköka) på fal kvinna, glädjeflicka, i
inskränktare betydelse nyttjad om den elitklass
av dylika kvinnor, som, tack vare begåvning
och friare ställning i besittning av högre
bildning och förfining, kunde bjuda mannen ett
kvinnligt umgänge, mera lockande, än vad den
merendels på gr. av bristfällig uppfostran och
konventionella skrankor tillbakasatta kvinnan
av familj förmådde prestera. Många h., ss.
Lais, Fryne, Thais m.fl., förstodo ock att fängsla
sin tids främsta män, och man såg däri intet
anstötligt. Om den roll, h. spelade i attiskt
umgängesliv, vittna den attiska komedien och dess
latinska avläggare (Plautus och Terentius).
Interiörer ur h:s liv ha tecknats av bl.a. Alkifron
och Lukianos. Jfr Hieroduler. — Litt.:
I. Bloch, ”Die Prostitution”, 1 (1912); H. Licht,
”Sittengeschichte Griechenlands” (1925—28).
H.Sj.
Hetäri’a, se H e t a i r i a.
Hetä’rstadiet. Enl. en äldre åskådning inom
sociologien skulle det verkliga äktenskapet
urspr. ha föregåtts av h., allmän promiskuitet
(se d.o.), då inga regelrätta och varaktiga
sexuella förbindelser existerade mellan
individerna, på sin höjd kollektivt mellan olika
grupper av män och kvinnor (se G r u p p ä k t e
n-skap). Hos många folk, icke blott naturfolk
utan även högre stående, i Europa vissa
slaviska, lämnas emellertid den ogifta ungdomen
fullständig frihet i sexuellt avseende, medan
regelrätt äktenskap existerar (yap, palau i
Mikronesien, massai i Afrika, chaco-indianer i
Sydamerika etc.). G.B-r.
Heuch [häuk], Johan Christian, norsk
teolog (1838—1904), kyrkoherde i Kristiania
1880, biskop i Kristiansand 1889. H. var en
framstående predikant och företrädde en
strängt konfessionell och högkyrklig
ståndpunkt. Av hans skrifter märkas ”Mod
Strömmen” (1900; sv. övers. 1903), ”Sjelesorgen hos
de Syge” (1880; sv. övers. 1877, efter art. i
”Luthersk Kirketidende”, 1876, 2 uppl. 1902). S.N.
Heuchera [hö’j^-], släkte av örtartade
fleråriga växter, tillhörande fam. Saxifraga’ceæ
och omfattande o. 25 arter från Nordamerika.
Ofta odlas H. sangui’nea, vars bästa
kulturformer ha bjärt röda, klocklika blommor i 30—40
cm. höga blomställningar. C.G.D.
Heuglin [hai’g-], Theodor von, tysk
zoolog och forskningsresande (1824—76), företog
1850—61 och 1875 forskningsresor i Arabien,
Ostsudan, kustländerna kring Röda havet och
Somaliland samt 1870 -71 i Spetsbergen och
Novaja Zemlja samt skrev bl.a. ”Reisen in
Nordostafrika” (1857), ”Die deutsche
Expedition in Östafrika” (1861—62), ”Reise nach
Abessinien” (1861—62; ny uppl. 1874), ”Reise
in das Gebiet des Weissen Nils” (1862—64),
”Reisen nach dem Nordpolarmeer 1870—71” (3
bd, 1872—74), ”Reise in Nordostafrika” (2 bd
1877). O.C-n.
Heuman [hö’j-], Ernst Otto August,
missionär (1858-—1926). Efter studier i Uppsala
verkade H. några år
som lärare, varefter
han, påverkad av den
norske missionären
L. Skrefsrud, 1886
inträdde i
santalmis-sionens tjänst. En
schism med dennas
ledning (H. hade
mottagit sv.
prästvigning efter den
norska) ledde till hans
utträde 1898. 1903
antogs H. av Sv.
kyr
kans mission som missionär i Sydindien,
där han först verkade som rektor vid
Pudu-kotah lärov., 1916 blev missionens ledare och
1921 valdes till den nybildade tamulkyrkans
förste biskop. — Litt.: G. Brundin, ”E. H.”
(1926). G.W.L.
Heureka [héu’-] (grek.), ”jag har funnit
(det)”, ett utrop, som tillskrivits Arkimedes,
då han fann den s.k. arkimediska principen.
Heuristi’k (till grek. heuri’skein, finna),
läran om de metoder, som tjäna till att vinna nya
vetenskapliga resultat. Adj.: h e u r i’s t i s k.
Heurli’n [hör-], släkt stammande från Hörda
by, Berga s:n, Småland. Namnet upptogs av
kyrkoherden i Vetlanda Gunnar Petri H. (1648
Uppslagsbok. XII. ___ 1217 __
39
— 1218 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
