HEXACORALLIA som rättsbok för den grekiska befolkningen å Balkanhalvön och Mindre Asien även under turkarnas herravälde och antogs till lagbok för det nya Grekland 1835. E.K. HexacoraTlia, benämning, än omfattande alla koralldjur utom oktokorallerna, än endast egentliga havsanemoner och stenkoraller, än liktydig med Ceriantipatha'ria. Jfr Koralldjur. O.C-n. Hexactinia'ria, koralldjursordn. omfattande egentliga havsanemoner och stenkoraller. Hexae'der, kub el. tärning, begränsas av sex kvadrater. Jfr Kristallografi. Hexago'n, regelbunden sexhörning. Dess sida är lika stor som radien i den omskrivna cirkeln. Hexagona'la systemet, se Kristallografi. Hexagra'm, en sexuddig stjärna, bildad av två liksidiga trianglar. H. spelar en viktig roll i judisk kult ss. Davids stjärna och har även symbolisk användning i frimureriet. v. S-iv. Hexakloreta'n, C2C16, en fast kamferliknan-de förening, som utan att smälta sublimerar vid 185°. Erhålles vid fullst. klorering av ace-tylentetraklorid. H. användes inom spräng-ämnesindustrien för framställning av säkerhets-sprängämnen, i dimbildningsapparater samt som ersättningsmedel för kamfer och som ett spec. insektsgift mot mal, skalbaggar, ohyra m.m. Lj. Hexako'rd, mus., en sextonskala, ss. musik-teoretiskt begrepp använd inom den guidonska solmisationen (se d.o.) i st. f. den antika tet-rakordindelningen av skalor. Man skilde mellan hexachordum durum (G—e), h. molle (F—d) och h. naturale (C—a). C.A.M. Hexa'meter (grek., till hex, sex, och metron, mått, versfot) el. d a k t y 1 i s k h., vers, bestående av 6 daktyler, av vilka den sista är ofullst. (katalektisk), vid sidan av den jambiska trimetern antikens mest omtyckta, i episk diktning enda brukliga versform (versus hero'icus). Daktyl kan utbytas mot spondé, dock sällan i 5:e foten. Användes spondé på denna plats, kallas versen spondi'acus. Cesur (se d.o.) inträder i 3:e el. 4:e foten efter stark taktdel, i 3:e foten efter den svaga taktdelens l:a stavelse (rätt sällsynt) samt mellan 4:e och 5:e foten (bukolisk cesur). Schema: Ex.: ”Voro nu satte i hög kung Bele och Thorsten den gamle”. — H., en grekisk skapelse, infördes i romersk litteratur av Ennius o. 200 f.Kr. och har i sv. vitterhet, förutom i övers, från antika förf., med framgång använts av Tegnér, Runeberg, Strindberg, Alb. Engström m.fl. Jfr Leonisk vers. H.Sj. Hexametyle'n, kem., se Cyklohexan. Hexametyle'ntetrami'n (u r o t r o p i n), N4(CH2)6, är en kondensationsprodukt av ammoniak och formaldehyd. Det bildar vita, i vatten lättlösliga kristaller. H. har fått stor medicinsk användning, särsk. ss. medel mot urinvägsinfektioner (t.ex. biåskatarr). Det är ej h. som sådant, som verkar antiseptiskt, utan den formaldehyd, som jämte ammoniak avkly-ves ur h. vid sur reaktion. H. ges vanl. ss. tabletter, Va—1 gr. 3 gånger dagi., men kan också insprutas intravenöst. Blott på de ställen i kroppen, där sur reaktion är förhanden el. kan framkallas (urinen), föreligga betingelserna för antiseptisk verkan. — H. ökar urinsyrans löslighet och användes därför vid gikt och urinsten, om än med tvivelaktig effekt. — Urotropin är en namnskyddad benämning på h., och detta preparat besitter inga fördelar framför farmakopéens billigare h. J.G.A. Hexa'n, mättade kolväten sammansatta C6H14. 5 olika föreningar med denna formel finnas. Normal h., kokpunkt 69°, finnes i petroleum. Den envärda radikalen C6H13— kallas h e x y 1. Lj. Hexa'nchus, en fam. hajar (se d.o.). Hexa'ndria, bot., 2:a ordn. av klassen Gy-na'ndria inom Linnés sexualsystem (se d.o.). Hexanitrodefenylami'n, se Sprängämnen. He'xapla (grek, hexapla', eg. neutr. plur. av adj. hexaplu's, sexfaldig), en av Origenes utg. uppl. av G.T. (Septuaginta) med den hebreiska texten, denna i grekisk transkription samt olika övers, och varianter i 6 spalter bredvid varandra. S.N. Hexa'poda, stundom använd benämning på insekterna. Hexateuken [-téu'-] (grek. hexcTteuchos, som innehåller 6 böcker, till hex, sex, och téuchos, bok) kallas 5 Moseböcker (Pentateuken) och Josua bok fattade som en enhet, vilket kan motiveras därav, att Josua bok dels är omedelbar forts, på Pentateuken, dels använder samma litterära källor. G.Bsm. Hexham [hä'ksam], stad i grevskapet Nor-thumberland, England, vid Tyne, v. om New-castle; 8,888 inv. (1931). Av H:s kloster, som var ett av Englands första (grundat på 600-talet), återstå en del ruiner; klosterkyrkan är bibehållen och visar tidig gotik. E.W. Hexo'nbaser, gemensamt namn på de tre aminosyrorna arginin, lysin och histidin, vilka alla ha starkt basiska egenskaper och sex kolatomer i molekylen. Wk. Hexoser [-å's-], äro enkla sockerarter, vilkas molekyler innehålla sex kolatomer. De vikti — 1223 — — 1224 —