HEYERMANS gaste h. äro glykos (druvsocker), fruktos (fruktsocker), galaktos och mannos. Av dessa är fruktosen en keton, under det att de övriga äro aldehyder. Jfr Sockerarter. Wk. Hexy'l, se H e x a n. Hey [hal], Julius, tysk sångpedagog (1832 —1909), elev av F. Lachner och F. Schmitt. Richard Wagner väckte hans intresse för en nationell tysk sångkonst, för vilken idé han verkade genom den 1867 upprättade kungl. musikskolan i München och genom arbetet ”Deutscher Gesangunterricht” (4 bd, 1886). H. skrev sånger och duetter samt ”R. Wagner als Vortragsmeister” (utg. 1911). V.F. Heyck [halk], E d u a r d, tysk historiker (f. 1862), 1892—96 prof, i Heidelberg, har utg. ”Genua und seine Marine im Zeitalter der Kreuzzüge” (1886), ”Geschichte der Herzöge von Zähringen” (1891), ”Deutsche Geschichte” (3 bd, 1905—06) m.fl. H. är red. för serien ”Monographien zur Weltgeschichte” (1897 ff.). [B.] Heyd [halt], Wilhelm, tysk historiker (1823—1906), protestantisk präst, 1873—97 överbibliotekarie i Stuttgart. H:s mest betydande arbete är ”Geschichte des Levantehan-dels im Mittelalter” (2 bd, 1879). [B.] Heyde [hai'-] (Heyden), Jan van der, holländsk målare (1637—1712), verksam i Amsterdam. H. målade stilleben och framförallt arkitekturbilder med klara färger, fint utpens-lade detaljer och väl sammanhållen komposition. Staffaget är vanl. målat av A. van de Veide. I Skandinavien finnes av H. tavlor t.ex. i Kunstmuseet i Köpenhamn. G.S. Heyde [häi'da], L u d w i g, tysk socialpolitiker (f. 1888), prof, i Rostock 1920, sedan 1924 prof, i Kiel, utger från 1922 ”Soziale Praxis”. H. har bl.a. utg. ”Abriss der Sozialpolitik” (1920; 6 Aufl. 1930). [T.E-r.] Jan van der Heyde: Vy från Amsterdam. Privat samling, Berlin. Heydebrand und der Lasa [haFdabrant ont där lä'za], Ernst von, tysk politiker (1850 —1924), deltog i kriget 1870—71, 1882—96 lantråd i Preussen, 1888 medl. av preussiska deputeradekammaren, 1903 medl. av riksdagen och ledare för det konservativa partiet. Politiskt ytterst inflytelserik (Preussens ”okrönte kung”) motarbetade han särsk. den utrikespolitik, som fördes av Bethmann Hollweg samt även alla förslag till förändringar i Preussens treklassrösträtt. Efter revolutionen och världskrigets slut 1918 deltog han ej i det politiska livet. [Arrh.] Heyduk [hai'dok], Adolf, tjeckisk diktare (1835—1923). En senromantiker av milt och naivt kynne med något epigonartat även i sina bästa skapelser, har H. givit sitt värdefullaste inom lyriken, där han anslöt sig till folkvisan. Bland hans talrika diktsaml. märkas ”Skogs-blommor” (1873), ”Bortblåsta blad” (1886) m.fl. Hans många versberättelser med motiv ur folklivet ge uttryck åt en hänförd naturkänsla men sakna egentligt episkt underlag. Med historiskt stoff misslyckades han i regel, ss. i försöket att skildra tjeckernas tragiska öde under det 30-åriga kriget. — Litt.: Monogr. på tjeckiska av F. Tichy (1915). Agr. Heye [håi'a], Wilhelm, tysk militär (f. 1869), officer vid inf. 1889, deltog i 1906 års kolonialkrig i tyska Östafrika och var vid världskrigets utbrott överstelöjtnant. H. placerades ss. stabschef vid arméavdelningen v. Woyrsch, blev 1916 överste och 1918 chef för operationsavd. i högsta krigsledningen. Efter kriget inträdde H. i riksvärnet, blev 1921 generalmajor, 1926 general av inf. och 1930 generalöverste. Han var 1926—30 närmast under presidenten högste befälhavare för armén. E.Bz. Heyerdahl [hai'-], Hans Olof, norsk målare (1857—1923), stod samtidens friluftsmå-leri och naturalism nära men var också starkt påverkad av äldre klassiska mästare. Hans kolorit är varm och ljuskraftig och av stor tonskönhet, skildringen är besjälad och tem-peramentsfull och präglas av äkta målerisk instinkt; ”Adam och Eva utdrivas ur paradiset” (1877), ”Döende barn”, inköpt av franska staten, ”Arbetarens död”. Från 1880-talet märkes ett flertal utmärkta strandbilder med sol och nakna klippor. Mindre lyckad var H. i den symboliska fantasikonst, han stundom utövade. H. är representerad i Göteborg och Stockholm. M.Bjn. Heyermans [hai'-], Herman, holländsk skriftställare av judisk börd (1864—1924), utgav det socialistiska magasinet ”De nieuwe tijd” och gav skarpt uppfattade realistiska skildringar av judiska sociala förhållanden; — 1225 — — 1226 —